Alla dessa ständigt chockerade sexforskare

October 1st, 2010

Sexforskning är alltid roligt. Speciellt bland djur, och forskares ständiga chockerande upptäckter bland olika djur som de förklarar att vi människor måste se som väldigt konstiga och oförståeliga.

Det är jätteroligt.

Blommor utvecklar blomblad som liknar honflugor för att lura till sig hanflugor som sedan . På så vis är hanflugan mer aktiv i blomman och sprider pollen mellan blommor på ett än mer effektivt vis än om han bara skulle komma dit för att skaffa lite mat. Det här tycker forskare är chockerande. Så konstigt! Så listigt! Vad märkliga flugorna är!

Ja, det är ju inte så att vi lockar med sex i irrelevanta sammanhang. Som säg mode för män. Nädå. Djur är så konstiga.

Eller vad sägs om forskare som blev chockerade över att vissa arter av ankor utvecklade större penisar för att få högre status bland andra hanankor? Forskare sa att de skulle ha fattat det om honakorna brydde sig, men det gjorde de ju inte, utan det var hanarna som jämförde sig med varandra och tävlande om status inom något som tjejorna bevisligen inte brydde sig om.

Ja, chockerande. Det är ju inte så att det existerar hos oss. Nä.

Eller för den delen forskarna som var chockerade över att upptäcka att vissa apmammor försökte fixa så att sina apsöner fick till det med andra aphonor för att föra släktet vidare. Nä, det har ju verkligen aldrig existerar i samtliga kulturer bland människor i hela världen. Nä, shit vad sjukt. Att mamman ska försöka fixa partner åt sonen! Aldrig hört något liknande. Apor är verkligen sick.

Jag bibehåller det jag sagt tidigare om sexforskare. Det är något som är väldigt märkligt där. Hur står det till med den vanliga slutledningsförmågan? Kommer de någonsin ut?


13 Responses to “Alla dessa ständigt chockerade sexforskare”

  1. Sasa on October 1, 2010 15:03

    Snygga bilder!
    Är jag sjuk som tycker så?

  2. Hanna Fridén on October 1, 2010 15:07

    Sasa: Va? Jag fattar inte.

  3. Mattias on October 1, 2010 15:16

    De har bara hittat ett “enkelt (?)” sätt att tjäna pengar på, om de nu ens tjänar några pengar på det vill säga.

  4. Sasa on October 1, 2010 15:50

    Hanna:
    Stancen som reklamare har är väl rätt uppenbar sen 50-talet? Det som säljer – säljer.

    Frågan kvarstår…

  5. Maria on October 1, 2010 16:27

    Hahaha :)

  6. Hanna Fridén on October 1, 2010 18:11

    Sasa: Vad läser du egentligen ut av mitt inlägg? För jag tror att det du tolkar från det är väldigt annorlunda än det som skrivs. Du skulle kunna klargöra detta så att det du skriver blir mer förståeligt eftersom att jag inte har ditt perspektiv på det.

  7. Pulle on October 1, 2010 19:49

    Det heter inte “jag bibehåller”, det heter “jag vidmakthåller”.

    För övrigt var det intressant, det du skrev. Men jag tror ändå att honorna bryr sig, de tycker att det är gott att bli påträdda av ett redigt stort och stadigt mansorgan, precis ni pälslösa aphonor. Det tycker ni om, och blir skräckblandat förtjusta och imponerade.

    Dessutom vet jag från diverse djurfilmer att när det gäller däggdjurshannar, så är det de största, tjusigaste, potentaste och dominantaste ledarhannarna som får köra in sina ballar i honornas ängsliga fittor. Det är en naturlag precis lika gudagiven som exempelvis gravitationskraften. Det har jag nämligen sett på tv. Så ligger det till med den saken, lilla hönan. Så det så.

  8. Hanna Fridén on October 1, 2010 20:17

    Pulle: Läs på om djurpenisar och parningsritualer bland olika djurarter innan du säger något sånt där. Jag föreslår följande: Hundar, koalor och för all del: Svarta änkan.

    Du skärpte till dig här ett tag men nu har du gått till botten igen. Nu är du fullkomligt utkickad. Det finns inget värde i att låta dig skriva här alls. Jag är ledsen över att jag någonsin trodde annorlunda.

  9. noboytoy on October 1, 2010 21:20

    “Men jag tror ändå att honorna bryr sig, de tycker att det är gott att bli påträdda av ett redigt stort och stadigt mansorgan, precis ni pälslösa aphonor. Det tycker ni om, och blir skräckblandat förtjusta och imponerade.”

    Hahahahaha!!!! Vilken hemsk okunskap denne pojke besitter om kvinnlig sexualitet.

    Vet denne pojke om att bara 20 av 100 kvinnor, i den största svenska sexstudien som någonsin gjorts, uppgav att de kunde få orgasm ENBART genom penetration?

    Inte många män, pojkar och gubbar har fattat att vägen till kvinnans orgasm sitter i klitoris och inte i mannens penetration. DET är en naturlag!

    Hahahaha!!

  10. on October 2, 2010 01:18

    nej, hanna. tänk på att du läser om dessa resultat i media, inte i de tidskrifter där de publicerades. media förvränger så inåt helvete.

  11. Hanna Fridén on October 2, 2010 11:56

    asdf: Fast jag brukar ju faktiskt plöja just de dokument de själva skickar ut till pressen, men det är ju ingen vits att länka sånt (när det ens läggs ut offentligt – Det gör det sällan) med tanke på att de flesta människor inte riktigt gillar att plöja dokument på ett antal hundra (ibland ett antal tusen) sidor med krångliga medicinska benämningar, direkt. Det är ju VI, vi som jobbar med PRESS, som förenklar det hela så att det ska bli förståeligt. Det är inte lite jobb att gå igenom såna där dokument och översätta det till ett enklare, mer koncist språk – Men jag älskar att göra det! Och jag försäkrar dig att jag själv inte förvränger. Man ska inte tro att det är förvrängt per automatik för att det rör sig om media.

  12. Kat on October 2, 2010 13:43

    Inom forskning presenterar de inblandade resultat från en specifik studie utan att relatera det till andra “generella fenomen” såsom s.k. mänskligt beteende. Därför blir slutsatserna alltid förvrängda när de ska “tolkas” av t.ex. en journalist. Det är ett alltså ett system som primärt går ut på att bygga vidare på befintlig kunskap, och inte att erbjuda fenomen till media att tolka. Det kan man tycka vad man vill om, liksom den vetenskapliga föreställningen om att det överhuvudtaget finns objektiv kunskap. Men, liksom med andra typer av specialiserad kunskap – t.ex. konst – så kan man inte förvänta sig att förstå det som presenteras utan att ha en grundläggande insikt i fackspråket.

  13. Hanna Fridén on October 2, 2010 14:17

    Kat: Jag är journalist, Kat. Jag jobbar med forskningsstudier. Detta har jag gjort som Researcher på Sveriges Radio, på Sex & Blandat, för andra statliga bolag som levererar viktig information till allmänheten samt frilans. Jag tror inte att ni behöver förklara för mig hur den här processen ser ut.

    Jag gör just detta för att jag har en vana i att läsa de här rätt krångliga dokumenten då jag har haft ett väldigt stort intresse i frågor som rör de här sakerna sedan en ung ålder. I kommentarsfältet i min blogg finns det både forskare och läkare och flera saker jag tar upp här, som inte är jobb, är något som vi ofta har en likvärdig diskussion om. Jag har en nära kontakt med flera forskare på Karolinska och även flera andra.

    Såhär gör man när man skriver en artikel om en ny upptäckt. Man får ta del av deras eget pressmaterial SAMT sammanställningen på ett antal hundra eller tusentals sidor med dokumentation på hur det hela går till i detalj (dock får man det enbart om man frågar efter det, och inte alltid ens då med tanke på att vissa saker vill man inte sprida på grund av risk för plagiat – Forskning kostar mycket pengar). I pressmeddelandet står det de har intresse av att förmedla. De allra flesta journalister som skriver om sånt utgår HELT OCH HÅLLET från deras egna texter och kombinerar med en intervju med en eller flera ansvariga i projektet. De är ingen snedvridning, ingen förvrängning, då jag hitrils aldrig intervjuvat en enda forskare eller en enda läkare som inte krävt att de får godkänna texten innan. Varför kräver de alltid att godkänna texten innan? Jo, för att det finns stenhårda krav på att allt skrivs rätt. Nu finns det ingen lag på att du måste låta dem godkänna texten först, men om du vill fortsätta inom samma område så måste du låta dem göra just detta för ett dåligr rykte för en journalist sprider sig med löpeld.

    Vad gäller konst håller jag i övrigt inte med dig. Konst är subjektivt, och bör i min mening också framföras på det viset. Då kan jag tillägga att jag jobbat med konst en hel del, bland annat med bokförlag som publicerar konstböcker, och har en god personlig kontakt med flera av Sveriges största konstnärer.

    Någonstans skulle jag önska att folk som inte är delaktiga i en sån här process slutade uttala sig om hur det “fungerar”. Forskare behöver få ut sin information, det är svårt för dem, journalisten är förmedlaren som gör deras forskning begriplig. Det här gäller tidning, TV, dokumentärer osv.

    Och du ska veta att man rätt sällan slänger vilken journalist som helst på att förmedla det här. En redaktion består alltid av olika journalister med olika styrkor, och den som har styrka inom detta, tar också hand om det här området. Såklart att det finns undantag, men så fort det rör sig om en redaktion med en bra budget så är det så det fungerar.

Trackback URI | Comments RSS

Leave a Reply

Additional comments powered by BackType

SENASTE KOMMENTARER
  • Stoffe on Luftbubblorna i mina ådror
  • Emma on Jävle äckelhelvetesfotjävel och hypokondrifanskap
  • Alma on Brain egg layers
  • @ Men det värsta av allt... Saker som ruttnat. Då är det svim eller kräksattack på en gång. Fyfan.
  • @ Och då menar jag den här väldigt järniga blodstanken. Instant illamående och huvudvärk! Jag skulle inte kunna vara slaktare.
  • @ Jag har större problem med: Parfym, torkad saliv, oren ansiktshud (porerna börjar lukta flems!) stressvett och blodstank.
bloglovin
TAGGMOLN
Bloggtoppen.se
Meta