Öppet brev till antifeminister
November 14th, 2010
Hej antifeminister som läser det här.
Låt mig presentera mig själv. Mitt namn är Hanna Fridén. Jag är tjugofyra år, jobbar som illustratör, orginalare, journalist och försöker ägna mig åt viss opinionsbildning vid sidan av. Jag är inte partibunden, och min politiska hållning skulle jag beskriva som socialliberal. Jag skriver regelbundet debattartiklar, diskuterar i TV och radio om frågor som rör jämställdhet, sex och samlevnad och unga tjejers ätstörningar.
Mina hjärteämnen rör ästörningar och ideal för att jag själv var ätstörd i väldigt många år, och fick ett antal väldigt besvärliga fysiska följdsjukdomar på det hela, samt att jag slösade bort många år av min potential på att svälta mig själv eller kräkas. Jag jobbade ett tag inom ytligare populärmedia samt mode, och under den perioden var jag fortfarande ästörd och väldigt smal. Jag vägde 43 kg på mina 170 cm, för att vara exakt. Jag hade sett så många andra tjejer få ätstörningar under sin uppväxt, jag såg nittiotalisterna bli ännu mer ätstörda, och jag hade en blogg där mina unga läsare dagligen bad mig om tips om hur man kunde bli lika smal som jag. Jag ansåg att detta var fel, speciellt med tanke på att jag jobbat ideellt inom föreningar som rör ätstörningar tidigare, och mitt engagemang med att hjälpa de här unga tjejerna att slippa de här tankarna, och försöka sätta press på idealet för att få det sundare, blev något som drev mig väldigt starkt.
Min andra hjärtefråga är sex & samlevnad. Skälet till det är inte lika djupt. Intresset finns där för att jag alltid varit väldigt intresserad av hur kroppen och psyket hänger ihop. Jag har ett väldigt starkt intresse inom allt som rör våra kroppar, och vilken typ av uttryck det har i vårat liv. Sex är sådan sak som berör de allra flesta. Det berör dig oavsett om du är heterosexuell, homosexuell, bisexuell, transexuell eller för den delen asexuell. Jag är inte jättengagerad inom sexualitet som sådan, som homo och bi-frågor, det finns det andra som gör ett mycket bättre arbete än jag, och den rörelsen känner jag sympati för, uppmuntrar den gärna, men jag är främst inriktad på det sociala som skapas i sexuella sammanhang, och hur det påverkar våra liv. Förutom det är jag också väldigt intresserad av allt det fysiska, som sjukdomar exempelvis. Här jobbar jag främst med unga tjejer för att jag kan mer om unga tjejer, och unga tjejer pratar med mig mycket mer än vad unga killar gör. Det finns också mycket problematik som jag själv gått igenom och kan identifiera mig, och alltså försöka erbjuda en viss vägledning.
Jag är intresserad av andra områden också, men det här är de två sakerna som jag verkligen upplever att jag kan, och som jag kan bidra med en viss förändring inom. Jag vet att jag hjälpt tjejer som haft ätstörningar, jag vet att jag hjälpt tjejer med deras komplex, ångest och problem. Jag får jättemycket mail dagligen som rör detta, och det glädjer mig att det finns något att ta på som visar att det är gott för något.
Men en annan sak jag får, i princip varje dag, är arga mail från antifeminister. Det kommer även in en hel del obehagliga kommentarer här i bloggen. Jag har svårt, egentligen, att tänka mig att de två områden som jag brinner för är provokativa områden som kan få antifeminister att känna sig hotade. Jag gör egentligen ingenting som rör män. Om möjligt kan det röra männen som har relationer till de här flickorna. Deras pappor, deras bröder, deras pojkvänner och deras vänner. Men det finns nog ingenting i det säger som förtrycker eller förringar män.
Men det får jag höra dagligen. Förmodligen är det på grund av min bloggheader. Det står feminist i den, och det är för väldigt många oftast nog. De flesta har redan bestämt sig för vad jag tycker och vad jag gör. De har redan bestämt sig för att jag ägnar mig åt manshatarpropaganda, och att mitt arbete aktivt förtrycker män. En diskussion är oftast omöjlig och få, för efter att folk mailat eller skrivit i flera tusen tecken om vilken vidrig människa jag är, om hur mycket jag offerstämplar mig, hur jag kränker män och skiter i mäns känslor så finns det oftast inget rum för en förklaring till varför de fått den bilden av mig. I stort sett är förklaringen reducerad till de här tre punkterna.
1. Jag kallar mig feminist, alltså är det så.
2. Könsrollerna som det ser ut är bra, och det är ett brott mot mänskligheten att göra något annat (det här är de riktiga sexisterna som säger.)
3. Jag jobbar ju bara med frågor som rör kvinnor, och inte med frågor som rör män, så därför är jag ett hyckligt svin.
Det stämmer att jag enbart jobbar med frågor som rör kvinnor. Jag jobbar inte med alla frågor som rör kvinnor, utan jag jobbar med dem där jag har någon kunskap. Jag jobbar inte med frågor som rör kvinnor och deras barn. Jag jobbar inte med frågor som rör misshandel. Jag jobbar inte med frågor som rör sysselsättning. Jag jobbar inte med frågor som rör utbildning. Jag jobbar inte med frågor som… Ja, de flesta jobbar jag helt enkelt inte med. Jag har kompetens inom alla områden, jag har inte tid nog att kunna skaffa mig nog med kompetens inom alla områden och sedan dessutom kunna arbete med alla frågor samtidigt. Jag har inte förmågan att greppa och föra fram och behandla alla frågor som rör kvinnor.
Och det får jag kritik för, från antifeminister, men inom ämnen som rör män. Jag får kritik för att jag inte jobbar med frågor som anorexi hos män eller för den delen megarex eller ortorexi. Jag får kritik för att jag inte behandlar ämnen som rör män situationer med barn, som barnbidrag och vårdnad. Jag får kritik för att jag inte behandlar misshandel där männen är offer. Jag får kritik för att jag inte behandlar ämnen där unga män inte får komma in på krogen. Och en hel del andra saker.
Det här är mitt absolut största problem med antifeminister.
Det finns de antifeminister som är bedrövliga sexister som vill leva i ett tillsynes feodalt samhälle. Men det är inte alla av er. Dem människorna är idioter, det tycker förmodligen majoriteten av er antifeminister som läser den här texten. Så låt oss bortse från dem och fokusera på dem som är inriktade på att krossa feminismen av den anledning jag nämnde i paragrafen ovan.
Jag tycker att det är synd att det finns så många män där ute som valt att kalla sig för antifeminister, som lägger så mycket tid och energi att försöka göra mig trött, ledsen och arg och på så vis förstöra mitt arbete med de här unga tjejerna som verkligen behöver hjälp. Varje gång det händer så undrar jag varför man inte istället lägger tid på att förändra det som man tycker är fel. Jag tycker att det behövs människor inom alla områden där det upplevs att det existerar problem och orättvisor. Vad gäller barn, invandrare, kvinnor och män. Jag blir väldigt glad när jag träffar män som har ett glödande engagemang för att hjälpa pappor som blivit felbehandlade på grund av sitt kön, och jag blir glad när folk ställer sig upp och protesterar att man som man ska ha svårare att bli accepterad inom ett arbete som rör barn bara för att man nödvändigtvis måste antas vara pedofil. Jag är så glad över att några faktiskt gör det här. Jag jobbar inte med det själv, jag jobbar så hårt jag kan inom de sakerna jag kan, men jag är glad över att vi delar upp saker, och försöker behandla varje liten smula av tårtan tillsammans.
Men de här männen och kvinnorna som jobbar med de här frågorna är inte i stora antal. Tyvärr. Men det finns ett väldigt stort antal människor som valt att kalla sig för antifeminister, som vill att folk ska jobba med de här frågorna, som istället för att försöka åstadkomma en förändring och hjälpa till istället lägger hela sin energi på att hata feminismen och motarbeta alla som säger sig vara feminister. Inte för att de hatar jämställdhet, utan för att de är arga på exempelvis mig för att det helt enkelt är omöjligt för mig att arbeta med så många samhällsfrågor samtidigt. Jag kan inte ens jobba med en bråkdel av alla de frågor som rör kvinnor, och jag är än mindre insatt i hur man skulle kunna lösa problem för män. Jag kan inte överge de unga tjejerna jag jobbar med idag, bara för att jag minsann ska bevisa att jag kan jobba med mansfrågor med. Den biten av kakan måste någon annan sköta.
Men jag blir ledsen, varje dag, för att folk som säkert skulle kunna göra ett jättebra jobb och verkligen hjälpa till att skapa ett bättre samhälle helt enkelt väljer att hata mig istället. Istället för att man går ihop och kämpar för ett rättvist barnbidrag så sitter man och skriver ändlösa mängder av hatiska texter till mig, eller någon annan feminist, för att vi inte dessutom löser det problemet.
Vad är det man vill åstadkomma när ens enda aktiva engagemang går ut på att försöka förstöra för människor som vill något bättre? Jag menar inte att man måste hålla med om varje feministisk teori eller varje lösning som kommer från en feminist. Man får givetvis kritisera förslag och handlingsmodeller, precis som jag gör väldigt ofta, när jag anser att en riktigt dålig idé kommer från en feminist. Men det är en sak, det är en helt annan sak att ägna så mycket tid och energi på att bara hata, försöka krossa all hjälp, allt engagemang, allt, istället för att faktiskt försöka hjälpa till att göra något konstruktivt.
Jag kräver inte att någon antifeminist ska börja engagera sig inom kvinnofrågor. Jag tycker att ni ska arbeta med de frågor där ni tycker att det finns fel i vårat samhälle. Jag vet inte om alla fel. Jag är inte man. Jag är kvinna, och det är från det perspektivet jag är uppvuxen i. Jag kan inte alla problem som existerar när en man växer upp, och hur mycket jag än skulle läsa om det, så finns det inget sätt för mig att relatera fullkomligt. Jag kan känna igen något som är fel, men ärligt talat, jag vet inte alls hur man ska gå till väga.
Men det spelar heller ingen roll. Även om jag hade ett hum, så behövs jag där jag är. Jag ska inte, bara för att jag redan jobbar med frågor där det behövs hjälp, behöva bli trakasserad, hotad, kallad för nazist, manshatare och idiot bara för att jag inte ovanpå det tar tag i alla andra orättvisor som finns i hela världen.
Vi skappar oss olika utbildning, olika kompetens och utför olika jobb i vårat samhälle av en anledning. Det är för att alla inte kan göra ett bra jobb om de måste sköta varje område själva. I ett samhälle där man går frammåt och skapar en större välfärd så delar man upp uppdrag. En person blir läkare, en annan brukar jorden och en tredje är tekniker.
Det fungerar likadant inom frågor som rör jämställdhet, rättvisa och förtryck.
Och om ni antifeminister som är för jämställdhet, men hatar feminismen för att den inte arbetar med mansfrågor, istället skulle börja engagera er inom just mansfrågor istället för att ägna så mycket tid och energi åt att bara krossa, hata och försöka förstöra för oss. Tänk vad ni skulle kunna göra med den energin. För det som händer när man skuldbelägger feminismen för att den inte hanterar alla problem i världen, är att ingen kan komma någon stans alls.
Många av de frågor ni tar upp är viktiga. Ni kommer att få hyllingar från feminister och andra människor om ni tar tag i dem. Men så länge det enda engagemanget som finns är att bara försöka krossa, då kommer ingenting alls att hända överhuvudtaget.
Varför lägga så mycket tid på en destruktiv rörelse när man kan göra något konstruktivt? Jag är trött på att bli kallad för ett svin för att jag bryr mig om tjejer som dör av svält och mår dåligt över sig själva. Jag är trött på att bli kallad för liknelser av nazister för att jag bara är en enda person, och alltså har en begränsning på hur mycket jag kan göra. Jag vill kunna arbete med de här tjejerna en enda dag, och få känna mig stark nog att göra ett bra arbete, utan att bli trakasserad, hotad och förlöjligad.
För varje antifeminist som skickar långa mail och meddelanden av den här sorten och gör mig arg eller ledsen så är det tid som tas från det här arbetet. På vilket sätt, exakt, hjälper det män?
Filed under Allmänt, Feminism, Politik och samhälle | Comments (115)
Vilken BH-typ är du? Testa dig här!
34 skäl att inte bevara Slussen.
Jag jobbar ideellt på en jourverksamhet för kvinnor som utsatts för bland annat övergrepp. Jag upplever samma hat som du, och kan inte för mitt liv förstå hur dessa antifeminister ser att det ska bli någon framgång inom kampen för mansfrågor bara för att man gör mig så ledsen att jag ligger och gråter flera timmar varje vecka på grund av de hemska skällssord jag får.
Alla män som är för jämställdhet men som istället ägnar sig åt antifeministiskt arbete måste vakna upp.
Hanna, hva i all verden har transseksualitet med sex å gjoere?? transseksualitet handler om kjoenn (genus) ikke sex.
Du är fantastisk och du har så rätt. De antifeminister jag möt reagerar på liknande sätt. Det är trist och idiotiskt! Det är som att hata forskning och alla forskare bara för att cancerforskare inte jobbar med aids eller hiv-forskning.
kier: Transexualitet har ju i högstra grad med sex och SAMLEVNAD att göra. På vilket sätt har inte transexualitet en effekt i samlivet?
åh, jag är så sjukt imponerad av dig! först och främst för att du är så duktig och smart och är schysst nog att lägga så mycket tid, duktighet och smarthet på att försöka göra världen bättre. men också för att du ORKAR!! det här är inte första gången jag läser en text av dig och bara SHIT hur orkar hon ens bemöta alla muppar sådär utförligt, relevant och logiskt. jag skulle typ skrivit “jävla puckon sluta vara så puckade” även fast jag inte vet att det är relevant eller konstruktivt alls. och att du orkar fortsätta med allt bra och vara så modig. du är så fin. hoppas du ALLTID orkar fortsätta vara så sjukt jävla bra!!!
JÄVLIGT bra skrivet!
Efter denna fina text ville jag bara säga, även fast det inte var det du ville uppnå med den, att jag uppskattar allt ditt arbete och talar gott om dig för alla mina vänner och arbetskamrater och liknande. Även om jag inte alltid har samma åsikter som du respekterar jag ditt engagemang och framför allt ditt arbete för unga tjejer. Arbeta på, och “ta ingen skit” för att citera Grynet (öh)!
Hanna, du kan ju inte låta dem störa dig. Det finns ett skäl till att antifeminister och nazister skickar hatmail och skriver på Flasback i stället för att ställa upp i någon seriös publik debatt, eller skaffa sig en maktposition och försöka påverka samhället genom den (SD undantagna). Det är för att de är idioter, och därför helt enkelt inte kan.
Det handlar i 99% av fallen om människor som inte har något annat för sig än att sitta och gömma sig bakom en datorskärm, vara frustrerade och hata loss på alla som de tror ligger bakom att de är misslyckade.
Du gör något. De gör inte något förutom att hata och vara ensamma. Så ta inte åt dig.
Jättebra skrivet! Sjukt att folk tänker sådär och lägger energi på det istället för nåt positivt. Det är ju som att klaga på att nån jobbar som lärare till exempel,”jaha varför är du inte läkare då och räddar liv?” Lite så är det när man jobbar med djurrättsfrågor, man kan få frågor om inte utsatta barn behöver hjälp. Och man hör ju också folk klaga på dem som engagerar sig för barn i tredje världen “det finns ju minsann barn som har det svårt i Sverige också”. Ja men gör nåt för dem då, istället för att klaga. Alla väljer ju själva vad de är intresserade av, kan och vill engagera sig för. Man kan ju fan inte göra allt.
Det är fantastiskt vad dessa människor är oförmögna att göra nåt konstruktuvt. Hade en tävling på bloggen häromnyligen där man skulle vinna nåt om man hittade konstruktiva förslag på jämställdhetsarbete i Pär Ströms blogg. Vi hittade totalt tre exempel, och sp kom det över folk och flippade på mig för att pojkar får sämre betyg och snart har vi amazonia.
Bra, väldigt bra skrivet. Måste även säga att jag verkligen älskar din blogg, mångsidig och underhållande, samt att du verkar som en vettig människa:) Känns som att det är lite ont om sådana inom den såkallade “bloggvärlden” Tack.
Håller med Amanda!
Hej Hanna. Jag är vad du nog skulle kalla antifeminist. Jag tänkte ge några bevekelsegrunder till varför jag är det.
1) När jag som man i ett decennium av misslyckanden på den s.k. köttmarknaden hela tiden får höra att jag ska sluta vara så kräsen, och att jag inte har någon rätt att vara ledsen för att jag misslyckas, ty då skulle jag ha fått för mig att jag har rätt till kvinnors kroppar då tröttar jag. I synnerhet samtidigt som jag hör hur tråkigt det är för överviktiga kvinnor som blir ratade, och om hur dessa kvinnor och deras feministiska anhängare pratar om att det är samhällets fel att de inte blir sedda som sexuellt attraktiva. Jag som man som uppenbarligen inte är sexuellt attraktiv har enbart mig själv att skylla för detta.
2) När pojkar misslyckas i skolan, då är det för att de är lata. När flickor misslyckas på arbetsmarknaden, då är det för att de är diskriminerade. Detta är en väldigt vanlig ståndpunkt bland feminister och något som jag tycker väldigt mycket visar på skillnaden i hållning till problem som drabbar män och problem som drabbar kvinnor.
3) Kvinnor har full rätt att välja precis vem och när de vill umgås med någon på sin fritid, och detta ska de inte behöva utstå kritik för. Samtidigt, när män utnyttjar denna rätt och väljer att inte umgås med och inte släppa in kvinnor i sina fritidsintressen, då klagas det på detta och påstås att det är en kvinnofientlig atmosfär.
Det är detta som gör att jag är motståndare till rörelsen. Det handlar inte om att feminism inte tar upp manliga problem, det handlar om attityden att kvinnors problem är ett samhällsproblem, mäns problem är något som män får ordna upp själva.
Håller med dig till fullo, skitbra skrivet! Det som gör mig tröttast är när kvinnor börjar prata om förtrycket mot männen när man diskuterar feminism/jämställdhet. Varför är det så svårt att prata om att vi inte är jämställda mellan könen?
Jättebra Hanna! Grymt att du orkar och jag känner igen mig så jäkla väl i det du säger.
Och Peter, jag är ledsen, men du verkar inte ha förstått vad feminism går ut på.
Att man ser ett förtryck betyder inte att man inte ser ett annat. Skulle det faktum att jag är feminist göra det omöjligt för mig att se att andra grupper missgynnas? Min pojkvän är en riktig radikalfeminist, och, som sagt, man. Han är bland annat feminist för att han har känt sig fruktansvärt kvävd av de ideal och den stereotypa roll han förväntas leva upp till och måste förhålla sig till som man.
Ínnan jag kallade mig feminist var jag också väldigt fundersam kring en del saker med feminism. Varför ett kvinnomärke? Varför just femin-ism. Jag är ju för jämställdhet tänkte jag. Men så läste jag på. Om feminism och kvinnokampens historia, hur ny den är, att kvinnor inte hade rösträtt då min mormor föddes, att kvinnor redan i gamla grekland behandlades som slavar. Och jag lärde mig framförallt att de som (på ett konstruktivt sätt) kritiserar feministiska teorier är just feminister och genusforskare själva. Men är oerhört självkritisk och jävligt medveten om att vissa grupper kan missas då man ser de större sambanden (som män som blir misshandlade i nära relationer tex). Och man hjälper folk som råkar jäkligt illa ut.
Var snäll och läs lite grann (och kanske Hannas fina inlägg igen), så kanske du också ändrar dig.
* “Man (feminister och genusforskare i stort) är oerhört självkritisk..” ska det stå såklart, inte men
Bästa Eva
Jag har läst min Rosenberg, jag har läst min Greer, jag har läst min Butler och min Solanas. Det handlar inte om att prioritera ett förtryck framför ett annat. Det handlar om att ha bestämt sig för att män inte kan bli förtryckta, punkt.
Hej Peter! Jag tycker inte att de här punkterna ska göra dig till antifeminist, faktiskt. Utan jag tror att ett engagemang som går ut på att ta upp de problem som du upplever i ditt liv, och i andra mäns liv, och föra ett ärligt resonemang kring det skulle vara väldigt mycket mer konstruktivt. En stor problematik när man för argumentation kring mäns problem är att de ofta förs som en attack, som antifeminism, istället för att bjuda in för ett problemlösande. Istället för att säga “Det här är fel, det är inte bra, låt oss jobba för det” så tar man pekpinnar till en kamp för folk som försökte lösa kvinnors problem. Det innebär bland annat att jag, som aldrig gjort något kränkande mot män, och som håller med om att det finns problem: Bombas av hatpropaganda. Kommer det verkligen lösa ett problem?
För frågan är, är det feminismen som ligger till grund för samhällets problem på det vis du framför det? Det tror inte jag. Däremot så vet jag att det finns en långt gående problematik i samhället vad gäller hantering av mäns problem. Det här är i problem som gäller känslor, hälsa, och mer därtill. Kvinnor uppmuntras att tala och diskutera kring deras problem på ett annat sätt. De ska vara känslosamma, och de ska bli goda döttrar, systrar, mödrar. Det är den kvinnliga rollen. Den manliga rollen inkluderar inte att hantera problem genom att känna eller diskutera, utan man ska vara tyst, hantera dem, och de uttryck som finns som är mer tolererade enligt mansnormen är framförallt inriktade på våld och attack.
Det här problemen, att det finns en svårighet att lyfta upp mäns problem på samma sätt som man gör med kvinnors, är en REELL diskussion inom feminismen och en sak man arbetar med. Så om du egentligen vill ha en lösning på detta, varför väljer du att motarbeta det absolut enda läger som aktivt försöker motarbeta det? Det enda läger som aktivt arbetar med och ifrågasätter att det ska vara såhär? Jag tror att du skulle finna ett stort intresse att läsa viss sociologi inriktad på genusteori. Nu menar jag genusteori befriat från en politiskt syfte, genusteori där man framhåller vad män och kvinnor SKA göra, hur de SKA bete sig, hur man SKA hantera saker för att det ska passa in i vårat väldigt könsindelade samhälle.
Jag håller nämligen med om att man hanterar män och kvinnors problem annorlunda, och jag har skrivit en hel del om det. Precis som många feminister jag känner, så varför är du, kort och gott, emot oss som gör det? Det skulle jag vilja veta. För du verkar ju vilja ha en omvärdering om hur män ska antas hantera sin problematik.
För att gå vidare till dina punkter.
1. Ärligt talat så skulle jag inte påstå att det här är ett könslimiterat problem. Men uttrycken ser annorlunda ut. Män och kvinnor anses i regel attraktiva på grund av olika saker. För en kvinna är det yttre viktigare, medan karriär är viktigare för en man. Eftersom det sexuellt attraktiva hos en man är ett problem som faktiskt är relativt nytt i en stor utsträckning i och med att vårat samhälle börjar förändras på den här punkten så tror jag, ärligt talat, inte att vårat samhälle förstår det. Jag tror absolut att det talas mer om idealbilder för kvinnor än för män, och att den överviktiga kvinnan får mer sympati än den överviktiga mannen. Samtidigt så har den överviktiga kvinnan mer att förlora på sin övervikt i samhället än vad mannen har. Motsatt åt andra hållet, en MAN som arbetar enbart halvtid är en väldigt konstig sak, och något man måste ta itu med, en kvinna som arbetar halvtid är inga konstigheter. När det blir drev av arbetslösa är det oftast männen man ser till, samtidigt som kvinnorna med deltid, projektanställningar eller vikariat inte är ett problem som anses påverka samhället på samma vis. Båda sidor har, på sätt och vis, rätt. Vi är vana vid oattraktiva män, och vi är vana med kvinnor med deltidsanställningar: Vänder man på steken så blir det en annan femma och problemet uppmärksammas inte lika mycket, för det ses inte som ett problem på samma vis. Jag kan däremot säga att det INTE är lätt att leta som överviktig kvinna. Jag var sjuk på en period som bestod av 3 år i mitt liv, och min medicinering innebar att jag gick upp till 90 kg. Folk skrek efter mig på gatan att jag var fet och äcklig. Folk ville inte vara kompis med mig, för det var skämmigt, och det var verkligen ingen som ville hångla med mig eller vara romantiskt inblandad på något sätt eller vis. Att anses oattraktiv som kvinna ÄR digert, men man DISKUTERAR problemet på ett annat sätt i samhället, det gör man. Men människor som skriker att det är ens eget fel och att man är äcklig, det är inte könsspecifikt, det handlar om att folk är vidriga arsel. Inte vad du har mellan benen.
2. Jag håller förvisso inte med att det är feminismens ståndpunkt att killar i skolan är lata och jag skulle gärna vilja se en källa på det. Märk väl att någon blogginlägg från en osympatisk typ inte räknas, för det finns osympatiska idioter bland feminismer med. Men på vilken sätt skulle det vara en feministisk agenda? Har du källa på det, eller är det, som jag misstänker, något som kommer från Pär Ströms väldigt förvridna världssyn? Jag ser nämligen folk som kallar pojkar för lata på grund av deras betyg som inte alls har något med feminismen att göra överhuvudtaget, och de är ju inget annat än huvudlösa människor som inte tänker längre.
Överhuvudtaget så tycker jag att det är synd att den här frågan diskuteras med en uppdelning mellan pojkar och flickor med tanke på att snittbetyget ÖVERHUVUDTAGET sänkts för både pojkar och flickor. Det är inte flickorna som blivit bättre och pojkarna sämre, det är ALLA som blivit sämre. Flickorna har blivit lite mindre sämre än pojkarna, men grejen är att både pojkar och flickor är LATA i skolan idag, och det är ett problem som måste uppmärksammas. Eftersom att flickorna fortfarande får bättre betyg så är det vissa som vill framhålla någon idé om att tjejerna blir bättre och killarna sämre. Det är missriktat och felaktigt. Vad gäller skoldiskussionen vill jag alltså påstå att allting bara är en enda pinsam stor gröt där de enda som är värda och lyssna på är de som ser på skolan som helhet, inte de som väljer att snabbspola genom statistiken och sedan se till vad eleverna har mellan benen! Det är löjligt.
Yrkesmässigt så skulle jag vilja påstå att både män och kvinnor diskrimineras, men i olika områden, och jag tycker att det är synd att det är så få som engagerar sig i att lösa mäns problem (tar upp en av dem i texten ovan) och att de enda som verkar vilja bry sig är just feminister, för då blir debatten kring de här sakerna också ensidiga, om den enda sidan väljer att jobba med kvinnofrågor, och de andra som borde ta upp mansfrågor istället lägger tid på att bara försöka sabba för de som jobbar med kvinnofrågor.
3. Inte sant. Inte ett dugg sant. För det första så vet jag ingen enskild, könsuppdelad kväll i hela Sverige som kritiseras så hårt offentligt som Ladies Night. Kolla själv, om du kan hitta motstycke, så grattis. MEN. Det finns ju ingen som helst relevans i att prata om vem det är mest synd om, speciellt i ett område som i ärlighetens namn är så otroligt trivialt när vi ser till riktiga problem. Folk kommer alltid bli sura på exklusiva evenemang som begränsas till en viss grupp och så har det alltid sett ut. Folk blir i regel mer sura beroende på hur svårtillgängligt det är, och hur elitistiskt folk upplever sällskapet. Stureplan har sina exklusiva gäster som de väljer ut efter utseende och pengar. Stureplan är, som du kanske vet, hårt hatat och kritiserat i hela Sverige. Deras exklusivitet är dock inte begränsad till endera kön – ÄNDOCK är deras exklusivitet den mest hatade och smutskastade.
Låt oss nu gå vidare i detta. Exklusiva grupper där folk har mer pengar och makt är traditionellt mycket mer hatade än exklusiva grupper bland folk utan makt. Traditionellt sett är det männen som haft, och fortfarande har, mer pengar och makt. Det är en situation som kommer sig rätt naturligt av att vårat samhälle sett ut på det viset, och jag är säker på att det här jämnas ut succesivt. I vilket fall så stämmer det inte att det här är ett problem som rör vad du har mellan benen – Det är ett problem som rör pengar och lyx, och samma hat har existerat från arbetarrörelsen mot överklassen mot exakt samma grupperingar. Däremot så måste jag inflika en sak här, och ibland blir jag faktiskt förbannad när antifeminister ska göra en poäng av att hata alla exklusiva kvinnliga sammanhang av princip. Jag kommer aldrig någonsin att glömma drevet som blev till efter att det blev känt att det fanns grupper för tjejer som rörde självförsvar. Tjejerna som var medlemmar var tjejer som var rädda, och majoriteten av dem hade utsatts för systematiskt misshandel och våldtäkt och de var till för att tjejerna kunde återfå ett självförtroende i en atmosfär där det inte fanns män som de rätt naturligtvis var rädda för. Det skrevs så mycket av antifeminister om hur förnedrande det var för män att de inte fick var med, vilket diskriminering det var mot män att de inte fick vara med. Jag höll på att bli galen. Det finns hundratals klubbar som är i princip dominerade av killar där både tjejer och killar är välkomna. Man kunde välja vilken av dem man ville. Men man ville gå på just de som ville ge de här tjejerna självförtroende och en miljö där de vågade leva ut av PRINCIP. Det är faktiskt bara sjukt.
Men för att återkomma till det viktiga. Jag ser inget i din text som skulle förklara varför du hatar feminismen. Är det feminismens fel att folk anser dig sexuellt oattraktiv? Hurdå? Är det feminismens fel att vi har problem i skolan? Är det feminismens fel att de tar upp kvinnors roll i arbetslivet? Är det inte något de bör göra? Är det feminismens fel att exklusiva grupper avskys och att de avskys på grund av hur mycket pengar och makt de här grupperna är, och hur svårtillgängliga de är?
Hur är det, i så fall, feminismens fel? För enda skälet till att kalla dig antifeminist är ju om du kan beskylla feminismen för att skapa de här problemen.
Annars, om du inte kan det, så handlar det ju bara om att du avskyr feminismen för att de inte hanterar alla problem. Och det, det kan man inte göra. För INGEN kan lösa alla världens problem. Vi måste alla bidra. Det här förstår man inom samtliga andra områden, men inte feminismen, för av någon anledning smutskastas vi för att vi inte har tusen uppsättningar av varje individ som kan lösa allt.
Min teori ang antifeminismen är att den växer ur ett skuldbeläggande som vissa feminister ägnar sig åt. Du är tack o lov inte någon av dessa.
Du sätter fokus på sakfrågorna och problematiserar dem och det är jättebra.
Jag tror ex att vissa unga män idag känner sig maktlösa och osäkra i sin mansroll, och känner massa krav på sig att vara jämställda och i vissa fall kan detta utnyttjas av tjejer/kvinnor som använder feminismen som ett sätt att hävda sig själva på ett negativt sätt.
Detta gör att dessa killar/män inte kan identifiera sig med feminismen som rörelse, de känner sig inte alls inkluderade, utan bara negativt utpekade.
Tyvärr kastar detta negativa beteende en skugga över det arbete som feminister som du och andra som är seriösa och engagerade och brinner för jämställdhets frågor gör. Vilket givetvis är väldigt synd.
En annan feminist som jag tycker verkar vettig och genuint engagerad är skådespelerskan Lo Kauppi som också vad jag förstår har haft svåra problem med ätstörningar. Hennes teaterföreställning “Undercover” (klipp visades i “Annas Eviga” nyligen) tog ju upp det här med synen på kroppen på ett både satiriskt och tankeväckande sätt.
Feminister ljuger och fulvinklar i princip allt. Det räcker för mig. Jag är för lika spelregler för alla. Jag bryr mig inte om kön som alla ljugande feminister gör !
//Tupp
Jag skänker pengar till välgörenhet. Inte till all välgörenhet i världen, för jag har en begränsad ekonomi. Men jag ser inte någon orsak att aldrig skänka pengar bara för att det inte finns utrymme för att skänka pengar till alla projekt.
Inte ens när Greenpeace följer efter mig och hånar mig för att de tycker att det är ett I-landsproblem.
Jag blir förbannad när unga kvinnor utnyttjas av äldre män och hela samhällen tittar åt ett annat håll. Jag tror inte lösningen är att kärringar ska jaga tonårspojkar.
Jag tycker det är vidrigt att flickor ska behöva tråna efter en idealvikt som inte går att uppnå förrän ett par veckor efter döden. Jag tycker inte att det skulle bli rättvist av att även pojkar ska ha ett ouppnåeligt ideal.
Man gör det man kan och förändrar världen en bit i taget. Eller så gömmer man sig genom att gnälla på folk som försöker göra något.
Bra skrivet! Tycker du ska publicera om den här texten i alla fall en gång i månaden! :)
Bästa Hanna
Jag har läst genusteori. Det jag har kommit över har mest handlat om vad kvinnor utsätts för och hur dåligt detta är.
1) Jag har också prövat att vara gravt överviktig och upplevt precis samma saker som du beskriver, trots att jag är man. Vad jag protesterar mot är den ganska vanliga feministiska hållningen att om män inte lyckas på köttmarknaden då får männen skylla sig själva och göra något åt det, det är inte någon kvinnas skyldighet att tycka att mannen är sexuellt attraktiv. Samtidigt så är det ett samhällsproblem att den feta kvinnan inte ses som attraktiv, och hon ska inte behöva sträva efter en sjuklig idealvikt.
2) Här är ett exempel http://www.fokus.se/2009/05/pojkar-diskrimineras-inte/
3)
Vad detta handlar om är till exempel att feminister först kräver kvinnors rätt att få avvisa män från sitt umgänge, om kvinnorna inte vill umgås med dem. Därefter så slåss feministerna för att kvinnor ska få vara med i mäns fritidsintressen, om kvinnorna vill detta.
Vad feminismen gör är att behandla samma grundläggande problem på helt olika sätt, beroende på om det är en man eller en kvinna som lider av det. Är det en kvinna som lider av det, då är det samhällets problem, alternativt kvinnans rättighet att få som hon vill. Är det en man som lider av det, då är det något han får lösa själv, alternativt någonting som man inte kan tvinga kvinnor till att samarbeta i.
Vad gäller de där exklusiva grupperna så handlar det lika mycket om att kvinnor tycker att de är diskriminerade för att de inte får vara med i männens onlinerollspelsgrupper som att de inte får vara med på direktörernas bastufester.
Det är inte den feministiska rörelsens fel att vissa människor är sexuellt oattraktiva. Det är däremot den feministiska rörelsens fel att man berättar för män att de får skylla sig själva och också får göra något åt det själva om de är sexuellt oattraktiva och att det inte är en mänsklig rättighet att bli sexuellt åtrådd. Samtidigt som det tydligen är ett samhällsproblem att överviktiga kvinnor inte blir sedda som sexuellt attraktiva.
Hej Peter! Jag undrar lite över två saker du skrivit:
“Det är däremot den feministiska rörelsens fel att man berättar för män att de får skylla sig själva och också får göra något åt det själva om de är sexuellt oattraktiva och att det inte är en mänsklig rättighet att bli sexuellt åtrådd.”
Jag har som du läst genusteori och ingenstans har jag hört detta. Är inte detta snarare ett problem som handlar om gamla, unkna könsroller? Att män liksom ska reda sig själva? Dessa könsroller har ju om något börjat uppluckras tack vare feminism.
Och att man “får skylla sig själv” och så att säga, förväntas göra något åt sitt ofördelaktiga utseende är väl knappast något som bara drabbar män. Merparten av all reklam riktad till kvinnor handlar ju om att göra om sig själv och sitt utseende. Smink, hårfärg, träning… Jag säger inte att det inte finns samma reklam för män, men låt oss åtminstone konstatera att det här knappast är ett “mansproblem”.
“Vad detta handlar om är till exempel att feminister först kräver kvinnors rätt att få avvisa män från sitt umgänge, om kvinnorna inte vill umgås med dem. Därefter så slåss feministerna för att kvinnor ska få vara med i mäns fritidsintressen, om kvinnorna vill detta.”
Jag förstår inte riktigt detta stycke. Rätten att få avvisa män från sitt umgänge – syftar du på att säga NEJ, avspisa en man som gör närmanden, rätten att dissa en man i baren? Eller menar du mer att män inte bjuds med på tjejkvällar och yogaklasser? Finns det verkligen ett gediget, glödande intresse bland män att delta i sådana aktiviteter?
Och vilka fritidsintressen är det feministerna slåss för att få vara med i? Typiskt manliga fritisintressen tänker jag är golf, segling, motorsport och fotboll. Det står väl inte någonstans på den feministiska agendan att kvinnor borde ha rätt att få vara med på fotbollskvällar? Eller menar du att det på senare tid bildats kvinnliga varianter i sporter, som t.ex. damfotbollslag och dylikt?
Peter,
just det här med övervikten tror jag har att göra med att det är procentuellt fler flickor som insjuknar i livshotande ätstörningar än pojkar. Såklart det inte ska göras någon skillnad mellan diskriminering av en överviktig man/kvinna, men anledningen till att kvinnor matas med Big Is Beautiful-attityder tror jag går att härleda till just det faktum att kvinnor är mer benägna att ta till drastiska åtgärder för att passa in i skönhetsidealet.
Simon
1) Skilj på genusvetenskap och den feministiska rörelsen. Den feministiska rörelsen verkar ha den stenhårda inställningen att det är ett samhällsproblem att överviktiga kvinnor inte ses som attraktiva, medan män som inte ses som attraktiva får skylla sig själva. Det är bland annat detta som gör mig skeptisk till den feministiska rörelsen.
2) Vad jag syftar på är rätten att inte behöva prata med eller umgås med män som inte uppskattas, och att det inte är något som kvinnor kan klandras för.
Detta verkar gälla generellt och för varje individuell kvinna.
Jag syftar på sådant som att feminister numera klagar över att inte få vara med i till exempel manliga entreprenörsnätverk, eller manliga innovationsnätverk.
Det där är ett problem som kommer upp i många sammanhang… den som gör NÅNTING blir påhoppad för att inte göra ALLT. Ta bara det här med djurrättsfrågor och hur ofta man får höra att man ska lösa alla problem som rör människor i första hand, eller folk som engagerar sej i nån form av ulands-problematik och får höra att man ska lösa problem i Sverige i första hand… osv. Och i alla dessa fall så bör man ju svara precis som du gör här: Tycker du det behövs mer människor som engagerar sej i människorätts-problem, i svenska fattigdomsproblem eller nåt annat, så börja SJÄLV engagera dej där då!
Hej Peter!
Varför ska vi skilja på genusvetenskap och feministisk rörelse i den här diskussionen? Genus används ju av feminister för att benämna den icke-biologiska del av människor som uppfattas som manlig, respektive kvinnlig..? Det tycker jag att ditt exempel angående hur man tacklar mäns problem med utseende/ragg i allra högsta grad visar på. Och återigen: Inte har väl feminism gått på män som har ofördelaktigt uteseende och otur med kvinnor?
Det här med rätten att inte behöva umgås med någon som man inte uppskattar, förstår jag fortfarande inte. Förväntas vi män vara mer artiga mot elaka, otrevliga och sviniga (eller för den delen helt vanliga) kvinnor än vice versa? Jag har aldrig upplevt att pojkar och män tar mer kollektivt ansvar i den frågan, varken på krogen, arbetsplatser, i nätverk eller skolan.
Peter
Tråkigt att du grundar ditt agg mot femnismen vid en uppfattning som jag, och de flesta andra här, inte verkar sammanknippa med feminism. Jag har ganska påläst inom både genusteori och feminism, och jag har faktiskt aldrig stött på frågan i ett feministiskt sammanhang. eller inom genusteori för den delen. Vad gäller överviktiga och deras självkänsla har jag aldrig sett som en kvinnofråga, eller stött på i media, utan en fråga för både män och kvinnor. Sen kan idealet slå hårdare mot överviktiga kvinnor eftersom kvinnor ofta förväntas att vara vackra och behagliga. Men givetvis påverkar det mäns självkänsla också, det har jag inte hört någon förneka.
Och för den delen har jag aldrig hört någon som jobbat med idealfrågor skrika: Okej alla kvinnor, nu ska vi bli feta, fula, sunkiga och lata, MEN, glöm inte bort att hitta en man som är en fröjd för ögat och är mån om sitt yttre, för det är vi fan i mej värda!!
Men jag har hört dem säga att vi bör fundera över vad det är vi ser som “vackert” och varför, och fokusera på viktigare saker än just det yttre. Jag tycker sällan det pratas om ett specifikt kön i dessa frågor, utan människor i allmänhet.
Vad gäller grupperingen så måste väl du också förstå, att om en grupp som sitter på mycket makt, vägrar att bjuda in andra personer i samhället för att delta, så är det mycket orättvist. Du kan inte säga att manliga entreprenörsnätverk är hobbys, för när de blir en del av det privata näringslivet är de inte längre hobbys, det är jobb och där ska ingen diskrimineras.
Ett bra inlägg!
Precis som du skriver så tillför det inget när någon kommer in och säger “Men ta inte upp den frågan, du tar ju inte upp min fråga så det är orättvist!”. Det slutar bara med att ingens fråga tas upp och vi står kvar på samma ställe.
Som Dvärghundspossen skriver är detta inte något unikt för feminister att råka ut för (men enligt min erfarenhet så blir det lätt mer aggressivt när det är feminism som tar för mycket plats). Jag är engagerad i en mängd frågor och jag får ibland höra, när jag säger “Jag vill göra/inte göra så här för jag vill [något bra, typ minska djurs lidande, rädda miljön whatever]“, svaret “Men det är väl en fånig liten fråga när det finns människor som svälter?”
Ofta av en person som knappast är månadsgivare till någon organisation som försöker göra något åt världssvälten. Inte är hen engagerad på något annat sätt heller. Förutom när jag vill bry mig om något, då är det viktigt att påpeka att det finns viktigare frågor.
Fast jag vill också låna kiers åsikt, vad har transsexualism att göra med läggning?
“Jag har ett väldigt starkt intresse inom allt som rör våra kroppar, och vilken typ av uttryck det har i vårat liv. Sex är sådan sak som berör de allra flesta. Det berör dig oavsett om du är heterosexuell, homosexuell, bisexuell, transexuell eller för den delen asexuell.”
Transsexuella ingår i uppräkningen ändå, eftersom de kan vara heterosexuella, homosexuella, bisexuella och asexuella. Du räknar ju inte upp cissexuella så jag ser inte logiken.
Men som sagt, bra inlägg!
Och låt bli att läsa långa, arga mail! Du får inget ut av det och det är inte din plikt att läsa sådant!
Du är så bra!
Jag är absolut ingen antifeminist, och även om jag ser mycket negativt med vissa delar av viss feminism skulle jag aldrig kalla mig det. Det är, tycker jag, som att kalla sig antikonservativ eller antisocialist eller antidjurrättskämpe. Det känns svårt att få till en diskussion eller ett samarbete när min inställning grundar sig på att jag är anti någon annan, inte för någonting.
Jag blir väldigt trött, dock. Det du utsätts för är inte alls befogat, men jag förstår att vissa irriterar sig på “feminismen”. Det jag ser, bland många tjejer, är att det blir väldigt mycket “mäh! va orättvist!” och väldigt mycket “om det där hade varit en man/kvinna hade man aldrig reagerat så!!”. Jag blir oerhört trött på det, för det känns som att det blir så av ren slentrian. Man “ska” säga vissa saker, ifrågasätta vissa saker, men inte andra. Min systers bulimi blev uppmärksammad som ett stort problem, min brors besatthet av viktuppgång och att bygga muskler blev det inte.
Kommer du ihåg krönikan Jonas Gardell skrev om Mona Sahlin? http://www.expressen.se/kultur/1.2134636/en-kvinna-hatad-av-harskna-man Jag håller med om att Mona blev utsatt för otroligt mycket obefogad kritik, men på grund av att hon är kvinna? Jag vet inte, jag tror inte det, och det känns som att det är mycket “sådär är det bara för att hon är kvinna!” och inte alls några “sådär är det bara för att han är man!” när det handlar om orättvisor. Jag blir trött på det, och jag förstår att om man dessutom som man och inte insatt i feminism tycker det är skitjobbigt och orättvist.
Feminister som du och andra fantastiska människor ser inte alls problemen på samma sätt. Det är för mig en helt annan sorts feminism. Och jag tror inte att feminismen har orsakat att män och kvinnor behandlas speciellt olika, men jag tror att det har lett till att vissa saker anses okej att ta upp och andra inte. Att det till och med blir svårt att ta upp kill/mansproblem, för att man som kvinna gärna vill se det som att jag ju är den som har det svårt! Om det inte är orättvist, vad kämpar vi då för?
Sådär är det ju såklart inte. Det handlar om att bryta könsroller, att försöka se till allas problem, man som kvinna som trans/intersexuell. Min teori är att insatta feminister redan är där och vill jobba för att se alla sidor av könsproblematik, medan “vardagsfeministen” inte är det. Att man sedan beskyller dig för problem som du inte alls har att göra med är självklart inte okej, men jag tror att det kanske är där det kommer ifrån. Vad tror du?
Hej, bra blogg. Jag behöver flera som du, #stärker.
kram
Anki
Simon
Jag pratar som sagt om en feministisk hållning jag sett demonstrerad många gånger, om att män ska lämna kvinnor ifred och respektera om kvinnor inte vill umgås med dem.
Anna
Jag har sett en hel del som iallafall kallat sig feminister som först pratat om att det är mäns ansvar att se till att kvinnor finner dem attraktiva, för att därefter prata om att det är synd om överviktiga kvinnor som inte blir funna attraktiva.
Vad gäller hobbys så verkar det väldigt mycket som att när män är ensamma, då är det helt ok att män gör saker tillsammans, men när kvinnor väl vill in då är kvinnor diskriminerade eftersom de inte hade tillträde från början.
Peter:
Jag tror att du främst läst feministiska böcker ur ett genusteoretiskt perspektiv, visst? För de handlar ju, såklart, om kvinnors situation. Om du däremot läser de texter som är skrivna rakt av i ett antropologiskt syfte så kommer du hitta texter som är befriade från genuspolitiska vinklar.
1. Jag vill vidhålla att det inte är någon individs skyldighet att anse att någon annan är attraktiv. Däremot så måste man ta upp vissa typer av problematiker som resulterar i samhällsfaror. På pojkarnas sida är det inte bantning som är livsfaran, men det är det på flickors sida. På pojkars sidor är det däremot VÅLD, och det, det tar man upp. Du kan inte väga en problemmätning på exakt samma sätt. Om vi tittar på hur viktfördelningen ser ut i Sverige, och vilka som smalpropagandan når ut till, så är det unga tjejer som är väldigt underviktiga och det är också de som tar till sig av antifetmapropaganda. De som står för övervikten i samhället är män. Det är en samhällsfara att så många män är överviktiga, det är en samhällsfara att så många flickor är UNDERviktiga. Förstår du? Man går emot problem olika baserat på hur stort behovet är. Det finns ett behov av att framhålla fler kroppar hos kvinnor som attraktiva för att så många kvinnor utsätter sig själva för livsfarlig svält. Män gör inte det (även om även undervikt bland unga killar nu börjar öka pga smala modellkillar). Och nej, en fet kvinna ska givetvis inte anta en livsfarlig bantning. Det ska inte män heller göra. Skillnaden är att kvinnor GÖR det. Därför behövs det en problemidentifiering, diskussion och hjälp.
Men att feminister skulle hävda att det är mäns fel om en man inte anses attraktiv, det håller jag inte alls med om. En kille som har en påtagligt rutten personlighet: Då tycker ALLA att det är hans fel, precis som ALLA tycker att det är en tjejs fel. Du måste faktiskt detaljera det här mer. När säger feminister åt dig att du får skylla dig själv? Och hur framför du dina problem? Du sa tidigare att folk sa åt dig att du inte skulle vara för kräsen. Alla som anses oattraktiva som skjuter högt får det svaret: För i vissa lägen får man faktiskt inte vara för kräsen. Oavsett om du är man eller kvinna.
2. Exakt HUR menar du att den där krönikan säger att det är killars eget fel att de får sämre betyg? Hon tar för det första upp samhällsnormer för vad flickor och pojkar ska göra för att förväntas attraktiva av sina jämnåriga, vilket stämmer mycket väl. En kille som är plugghäst får inte ligga, så då fokuserar han väl knappast på studierna, utan på det som han upplever ger honom den status och inflytande som krävs. Sedan frågor hon ju om man inte ska börja se över hur betyg ges och det konstiga i att man inte, på något vis, värdesätter “struliga” killars kreativitet. Jag förstår inte alls hur du menar nu. Förklara gärna.
3. Och män känner sig diskriminerade för att de inte får vara med i tjejers självförsvarsgrupper. Alla kvinnliga grupperingar kritiseras. ALLA exklusiva grupperingar exkluderas. Varför kan du bara se på detur ditt eget perspektiv? Du måste ju vara medveten om hur illa folk tycker om exklusiva tillställningar där man exkluderar någon på grund av kön, status, pengar eller utseende. ALLA är hatade. Det är inte ett könsspecifikt problem. Återigen: Stureplan, vet du hur mycket folk hatar att bara vissa får komma in och andra inte får? Att det står vakter och pekar in attraktiva gäster och inte låter andra komma in? När du tar upp en problematik så måste du ju titta på problematiken ur fler synvinklar och i fler tillfällen än bara de som rör vad folk har mellan benen, annars kan man inte lämna en rimlig analys.
Jag tycker, baserat på punkt ett och två, att du verkar anse att en identifiering av ett problem som innebär att den inte är exakt lika för båda kön per automatik innebär att man diskriminerar män. Så är det inte. Flickor och pojkars problem skiljer sig. Vissa problem är större bland tjejer än bland pojkar och vice versa. Precis som vissa problem är större bland unga invandrarkillar än vad de är bland svenska ungdomar. Förstår du? Det gör det inte till diskrimerande att man poängterar och analyserar problem. Man kan inte säga att man av princip ska göra samma utredning och göra samma jobb i ALLA delar av samhället. Det finns inte resurser till det, och det finns inte samma behov i alla grupper, och att PRINCIPIELLT dela upp stödet inom alla problemområden på samma plan skulle innebära att man hade för mycket stöd i en grupp vilket leder till att de som jobbar med det inte hyar några att hjälpa, samtidigt som den grupp med större behov inte får den hjälp de behöver.
Det är inte rimligt. Man kan inte principiellt säga att all hantering av problem ska vara lika. Det går inte. Fler unga killar har stora skulder än tjejer, därför fokuserar man på deras lånproblem och försöker utreda varför det är såhär. Tjejer köper inte på kredit i samma usträckning, därför är det inte ett problem man snackar om. Det finns tjejer som gör det med, ja, men det är få jämförelsevis, och man måste kunna behandla ett problem där det existerar ett samhällsproblem utan att någon skriker diskriminering, sexism eller orättvisa. För det är inte orättvist.
Peter:
Kan du nämna en enda kvinnlig gruppering där det förekommer saker som män MÅSTE få vara med på? Vad gäller klubbar och grupperingar där maktutbyte är centralt så finns det alltid en poäng med att diskutera, oavsett om det är kvinnor, folk av annan klass, från fel familj eller av fel inkomsttyp som exkluderas. Den här typen av grupperingar är farliga för samhället och ska alltid diskuteras och kritiseras. Nu är jag för liberal för att säga att man kan lagstifta om det, men att folk diskrimineras på grund av sin etniska, religiösa tillhörighet, kön och ställning och på så vis inte får vara med i såna här sammanhang är ju ett faktum.
Fritid är en annan sak. Du kan ju inte stämpla en tjej som skriver om att det är ledsamt och hon blir grinig över att hon inte får vara med under TV-spelskvällen som en politisk aktion att förbjuda män att umgås med varandra. Hur menade du där, egentligen? Du tar enbart upp fritidsintressen. I vilka fritidsintressen som tjejer brukar ha brukar män uteslutas? Deras sminkkvällar? Shoppingturer? Eller menar du kanske saker som Ladies Night dit kvinnor går helt enkelt för att de vill kunna gå ut på krogen utan att bli raggade på? Ni killar får jättegärna ha klubbar dit bara ni kan gå för att få slippa det med, men det lustiga är: Jag jobbade inom krog i flera år med Sveriges största klubbfixare, ingen av dem skapade en sån kväll. Varför? För att ingen kille ville ha det. Däremot så skapade de klubbar för tjejer, för tjejer ville ha det.
Sedan upprepar jag att det inte är sant. Självförsvarskursen för tjejer anmäldes för diskriminering och den fick lägga ner, så de här våldtagna tjejer som var rädda hade ingenstans sen att gå och träna i en miljö där de kände sig tryggare. HURRA! Vilket gott slag för antifeminismen! Det var ju verkligen ett framsteg för att förhindra diskrimering av män. Eller inte. Det var kanske bara en helt onödig principsak som skapades av ilska inför kvinnliga grupperingar som inte gav någon någonting överhuvudtaget.
Men jag har inte sett några av de här tjejerna som vill spela TV-spel med killarna gå och polisanmäla killarna för diskriminering. Har du? Jag vill ha belägg på dina påståenden att det finns en feministist rörelse som jobbar hårt på att förbjuda män från att umgås med varandra, då de enda anmälningarna jag hittills sett har varit mot kvinnor som utövar fritidsintressen. För det är ju väldigt hotfullt med tjejer som blivit våldtagna som vill träna lite kampsport i lugn och ro.
Hej Hanna!
Får väl börja med att skriva tack för en väldigt läsvärd blogg. Jag tror dock såhär, för många “antifeminister” så sticker det i ögonen att kalla sig för feminist eftersom många antifeminister inte anser att feminism strävar för jämställdhet. Om den gjorde det skulle den enligt dom inte fokusera endast på kvinnor och heta feminism (femi-början). Därför blir det provaktivt för vissa oavsett vad du sysselsätter dig med, så länge du inriktar dig på ett kön och kallar dig för det hemska (ironi) epitetet feminist.
Precis som du redan är inne på så är feminist-begreppet grovt nedlusat och till viss del förstört bland den breda allmänheten (unga män kanske främst?) – just för att så många förknippar det med hunsande av män, mansförakt och manshat. Med vanskliga mediala uttalanden om att män är djur, skräcklesbianism, Valerie Solanas radikala skrifter och Eva Lundgrens idiotforskning. Till råga på det en radd pmspåverkade skribenter på diverse tidningar och en massa mer eller mindre otänkta utspel från kända feminister.
Jag skulle tro att det mesta handlar om ett missförstånd eller ovilja till att försöka förstå varandra. När folk inte sen kan sortera, särskilja och inse feminismens mångfald och feminismens grundläggande syfte så blir alla feminister samma skräp. Det spelar ingen roll om feministen i själva verket arbetar med jämställdhet på bred front, diggar genus rent allmänt, sysslar med mansfrågor dagligen eller har ett queerperspektiv. Så länge hon tar ordet feminist i sin mun så är hon fördömd av denna “militanta” grupp av antifeminister. Det är oerhört svårt att övertala någon som inte vill lyssna och ännu svårare att övertala eller försöka skapa konsensus hos nån som håller för öronen och blundar.
Så Snälla Hanna, bli inte ledsen, arg, upprörd och förbannad över dessa påhopp och onödiga kommentarer. Dom vet troligtvis inte ett skit om vad du sysselsätter dig med och vad du brinner för egentligen.
Jag tycker att det är oerhört bra att det finns starka, engagerade, modiga och öppna personer som du som vågar snacka om saker som få andra gör och vågar ta tag i väldigt vanliga problem bland unga. Istället för att antifeminister ska få spader, spy galla och kräva att du anpassar dig till deras idévärld kan dom väl försöka ta efter din vilja till förändring, uppmuntring och vägledning för unga pojkars skull. För jag är säker på att dom behöver lika mycket stöttning som unga tjejer.
Hanna Det vore lämpligt att du klargjorde för vad i feminismen du inte ställer upp på. Om du nu måste luta dig mot “feminismen” och inte vågar stå på egna ben med egna åsikter med eget tänkande.
Eller är tycker du också “män är djur” och kvinnor princessor ?
http://nojesguiden.se/blogs/dasha-girine/lets-talk-about-sex-baby
Snälla Hanna, du som har en vettig syn på det mesta. Kan du inte skriva ett smart svar på detta inlägget? Blir så ledsen när tjejer väljer att sprida denna förlegade kvinnosyn!
Riktigt bra inlägg förresten.
en dag på jobbet, samtal med manlig kollega under frukostrasten
“ja alltså jag blev ju kuggad första gången jag körde upp för hon jag körde upp för var feminist”
“va, vadå? vad menar du?”
“ja, alltså hon gillade inte killar (i förklarande ton), vi var två killar och en tjej och hon kuggade båda oss killar men inte tjejen. hon gillade verkligen inte killar.”
Hej Hanna,
jag tycker din blogg är jävligt bra! Jag läser den dagligen och brukar rekommendera den till vänner och bekanta.
Innan det här inlägget har jag aldrig läst kommentarerna och absolut inte funderat på att skriva någon egen. Men nu känner jag att jag måste. För jag hade ingen aning om att det var sånt här du var tvungen att utstå för att du driver en blogg och är feminist. Jag är så sjukt imponerad av hur du bemöter kommentarerna sakligt och verkligen försöker förstå och förklarar din ståndpunkt ännu tydligare. Önskar att jag hade ditt tålamod.
Hoppas du fortsätter och glöm inte att majoriteten av läsarna säkert är som jag. Vi läser och läser, syns inte eftersom vi inte kommenterar, men vi finns!
Tack för allt du gör!
Hanna, jag måste bara säga att jag är sjukt imponerad och beundrande över det arbete du utför, de frågor de väljer att jobba med och på vilket lugnt, sansat och tydligt sätt du lägger fram argument. Bara att du kan ha en förhållandevis lugn diskussion med så otroligt många puckon utan att varken tappa fattningen eller backa är galet beundransvärt. En annan skulle ju få spader över att diskutera saker man tycker är så självklart och mötas av så många påhopp. Jag vill mest åka hem och gråta över mänskligheten när personer med Peters synsätt öppnar munnen, blir därför alltid lika lättad när jag ser att det finns människor som du som varje gång tar diskussionen.
amanda: Och han tänkte kanske inte på att det kanske i det fallet kanske var så att han och den andra killen körde för KASST? Som de flesta brukar anta om de blev kuggade? Usch, jag avskyr sånt där, oavsett om det kommer från män, kvinnor eller vadsomhelst, att måsta skylla ifrån sig i fall för att man inte vill inse att man kanske inte var lika duktig. Det är så pinsamt!
Tupp: Du kan ju läsa bloggen och KATEGORIN feminism och jämställdhet som finns till vänster. Jag tror inte att jag sätter mig ner och förklarar hela min inställning på de minst 50.000 tecken det skulle kräva (om man förklarade enkelt) till en person vars enda inlägg i det här är att skriva två kommentarer om att han bara hatar feminismen. Du får väl orka läsa, istället. Inte så svårt, kan jag tycka.
Precis som jag visste innan. Hanna vill inte ta avstånd från Extremfeminism som tycker män är svin och gärna sprätter upp män…
Mysig du är. Verkligen. Och så frågar du varför vi är emot feminism…. Jag kan lova dig att när du börjar bete dig som en civiliserad människa så kommer du kunna ha en bra debatt här.
HOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORAAAAAAAAAA!!!!!!! nej förlåt wannabehora för ingen vill betala för att röra din äckliga svampfitta du kan inte ens betala folk för att de ska ligga med dig för inte ens en miljard skulle räcka till din äckliga aidspruttråtta dö.
[...] läste jag ett fascinerande inlägg skrivet av Hanna Fridén i debatten kring feminism kontra antifeminism och en tanke tog skruv i [...]
[...] läste Hanna Fridéns blogg inlägg där hon skriver ett öppet brev till alla anti-feminister. Jag tog genast åt [...]
Intressant läsning med en hel del poänger, speciellt:
“Och om ni antifeminister som är för jämställdhet, men hatar feminismen för att den inte arbetar med mansfrågor, istället skulle börja engagera er inom just mansfrågor istället för att ägna så mycket tid och energi åt att bara krossa, hata och försöka förstöra för oss. Tänk vad ni skulle kunna göra med den energin. ”
En mycket bra slutsatts. Feminismen är oftast inte fienden för dessa män.
Däremot tror jag Peter inte bara syftade på sk. “fritidsaktiviteter” utan alla de exempel på organisationer och projekt som HILDA, Spader Dam, interna utbildningar som bara är öppna för kvinnor med mera.
Hanna
Jag har varit borta ett tag, så jag vet inte om det är en bra idé att jag återuppväcker den här tråden.
1) Det jag pratar om vad gäller rätten att välja fritidsumgänge så pratar jag om sådant som feminister brukar hävda att kvinnor måste få ha rätt att inte umgås med män, oavsett av vilka skäl detta gäller. T.ex. att kvinnorna vill vara ifred. Jag kan förvisso inte visa på några feministiska organisationer som vill förbjuda män från att umgås med varandra. Jag kan däremot visa på ett antal som hävdar att kvinnor har rätt att kräva att få vara med i manliga fritidssammanslutningar, och samtidigt hävda att kvinnor måste få ha rätt att utesluta män från sina fritidssysselsättningar.
Peter:
Ja, det finns säkert några stycken idioter som vill hävda det, men om du på grund av detta stämplar hela feminismen som en mansfötryckande idiotideologi, så tycker jag att du överdriver. Det är ungefär lika rimligt som jag skulle börja hata män för att det finns vissa män som är svin.
MTG:
Jag har inget emot utbildningar eller stödgrupper som är anpassade efter ett viss kön, folk som kommer från ett visst land osv. Ibland behövs det helt enkelt ett utökat stöd, och jag är för det vad gäller män med. Så länge man hjälper den grupp som är underrepresenterad och upplever svårigheter att ta sig in och accepteras i branschen.
Jag har ett pragmatiskt förslag om du vill slippa dystra antifeminister.
Inse att livet handlar om selektion. En obeveklig konsekvens. Avskiljer man sig genom att benämna sig feminist så skapar man direkt en motkraft – tes och antites – i detta fall antifeminist.
Jag kallar mig för humanist. Tom detta skapar motkrafter. Kyrkans män anser att humanister är grandiosa och suspekta.
Döp bloggen till :
Hanna Fridén.
“Ung vacker kvinna som skriver om kropp, själ och sexualitet och om kampen att hitta en plats i tillvaron som gör mig glad”.
Byt ung och vacker kvinna mot något äldre man så delar vi på problembilden.
I grunden handlar det om naturlig och sexuell selektion. Hela jävla livet – för oss alla.
Alla lever med sina sårbarhetsfaktorer – tyvärr mer eller mindre. Men ingen bär ansvaret för dessa jäkla sårbarheter. Det bara blir så.
Egentligen är det ganska enkelt. Om jag säger att jag är nazist blir jag förknippad med det som gjorts i nazismens namn. Kallar jag mig kommunism blir jag förknippad med det som gjorts i kommunismens namn.
Det går inte att kalla sig feminist och ha kvar trovärdigheten år 2010 på samma sätt som du inte kan kalla dig nazist eller kommunist! Dagligen väller det ut manshat från den feministiska rörelsen och den som kalla sig feminist stödjer indirekt detta manshat.
Anders: Du jämför med nazism? Du vet likväl som jag vilket dumt exempel det är.
I övrigt, så det menar du? Då kanske jag ska tro att alla Moderater är mot kvinnlig rösträtt och böghatare eftersom att de förespråkat det tidigare? Osv? Nej, för det vore ju orimligt, och då skulle folk anse att man var en rabiat idiot. I år ville förresten en Sosse i Katrineholm förvisa alla romer från Katrineholm, så då är det helt naturligt att gå på alla sossar och anklaga dem för att hata romer?
Anders. Jag utgår inte från någon annan nu. Bara dig: Det där var något av de mest puckade sakerna jag hört. Yay springa runt och kalla alla Moderater för böghatare! Yay så rimligt för att några är det! Så jävla! NOT.
Anders:
Eller så visar det bara att jag tycker att det är både dumt och smaklöst att jämföra en polsitisk ideologi med FOLKMORD bara för att du råkar ogilla den. På vilket sätt är det mindre civiliserat att anse att din argumentation var billig och dum än att, som du, jämföra nazism (FOLKMORD FOLKMORD) med kvinnor som du inte gillar? Och sedan att du ska anse att deras politik, eller manshatet som du ser i deras argumentation, ska gälla för hela gruppen?
Du säger att enstaka indivders handlingar inte kan lasta en hel ideologi. Men tydligen så kan de det, enligt dig, bara det är den ideologin du VILL lasta. Och det, Anders, är inte konsekvent. Att föra ett sådant inkonsekvent resonemang och jämföra folk du inte gillar med nazister anser jag vara gravt lågt och billigt, och att sedan dessutom komma och gnälla för att någon kallade dig för idiot, det är ju väldigt fånigt.
Med det resonemanget så skulle man ju kunna kalla alla män för djur och diverse för att ett flertal styrande män inom historien har gjort fruktansvärt vidriga saker mot både kvinnor och män. Men det gör inte jag, för jag tycker att det är orimligt, och som jag förstått så anser du det med: Så jag föreslår att du inte sätter dig själv i samma fälla och dömer lika ytligt och illa bara för att du anser att en grupp kan beskylles för vad diverse gjort människor gjort inom den, då du uppenbarligen inte anser att samma dom är rimlig inom de grupper du gillar.
Och det är fånigt, dumt och i ärlighetens namn fruktansvärt smaklöst att ens ta upp nazismen som ett argument i en sån fråga. Det är fruktansavärt nedsättande och smaklöst gentemot den du talar med, och det är fruktansvärt smaklöst när vi ser till alla de som föll offer för nazismen. Du kan inte använda deras tragiska öde som ett grepp för att du inte gillar vänsterortienterad feminism.
Så om du anser att det är så osivilicerat att kalla någon för idiot, då kan du väl i alla fall undvika saker som folkmord, då jag anser att det är lite värre, Anders.
Det är ju du som väljer att gå in på paralleller som jag inte syftar till. Jämförelsen ligger i att det finns ideologier som mer eller mindre smutsats ned och därför inte längre med trovärdighet kan användas.
Jag är konsekvent. Du kan inte lasta en hel rörelse för vad enskilda individer gör. Däremot kan du lasta rörelsen för hur de reagerar på dessa handlingar. Om exempelvis Fredrik Reinfeldt skulle komma med starkt rasistiska uttalanden kan inte moderaterna lastas för det. Om de däremot inte tar krafttag mot Reinfeldts agerande utan accepterar det kan de lastas för att stödja rasism.
Och det är det som alla feminister gör. De stödjer könsrasism för det är det som företrädarna för feminismen och dess politik står för.
….och jämförelsen med kön är så dålig. Du kan välja din ideologi. Däremot kan du inte välja kön. Så finns ingen logik i den liknelse du kommer med.
Anders:
Men Anders, du har läst vissa citat av några feminister du inte gillar och sedan har du inte idats läsa något av dem som säger emot (eller något mer av samma feminister), som exempelvis jag som är emot både biologism, kvotering och kollektiv bestraffning. Och nej, de du listar är inga förespråkare för feminister i Sverige utan de är förespråkare för en viss typ av feminismen, kolla hur mycket röster F! fick exempelvis och kolla sen om den lilla procenten är jämförbar med hur många feminister det finns i Sverige, TACK. Jag brukar kalla mig socialliberal, Folkpartiet är det parti som KALLAR sig för socialliberala på allvar i Sverige, men jag känner inte en enda liberal eller socialliberal person som skulle rösta på deras betongövervaknings-”liberalism”.
“Om de däremot inte tar krafttag mot Reinfeldts agerande utan accepterar det kan de lastas för att stödja rasism.”
Jaha? Moderaterna har satt en muslimsk man i riksdagen som är FÖR att det ska vara lagligt att en man får slå sin hustru, samt att män ska kunna ta fler hustrur än en men att kvinnor inte ska kunna ta fler MÄN än en. Det här går de ju inte mot, utan trots protester både från traditionellt svenskt håll och muslimskt håll så får han sitta kvar. Då kan vi alltså, med ditt resonemang, lasta hela Moderaterna för att vara för kvinnomisshandel och månggifte? Sossarna i Katrineholm som ville förvisa romer har inte heller tagits upp och kritiserats i Media av andra sossar, så med DITT resonemang så bör ju då alla sossar vara rasister. För de här människorna sitter i styrande positioner och är förespråkare för sina partier. F! har inte ens en person i riksdagen, så hur kan du förklara att ett eller två citat som du upplever som könsrasism från ett parti som knappt ens får några röster ska vara representativt för hela feminismen?
Du tar upp mansskatt, bland annat. Det var ett olyckligt arument som slog jävligt fel. Gudrun ville belysa frågan att män kostar mer i samhället vad gäller brott och så vidare, och att ett sätt att jämna ut det här vore att införa en mansskatt. Men det var aldrig ett seriöst förslag, hon ville lyfte debatten att det finns problem i samhället hos män som samhället måste arbeta mer med. Och det måste vi, både för män och kvinnors skull, kanske egentligen främst för män för att det är just män som drabbar mest av det här våldet och att de killar som hamnar i såna här situationer får ett väldigt svårt liv.
Men det är ju rätt klart och tydligt att du verkligen inte är konsekvent, att du baserar ditt ogillande inför feminismen på vissa olyckliga uttalanden genom tiderna. Jag tycker att det är tråkigt att välja att hata en hel grupp av människor som jobbar för att belysa vissa problem i samhället bara för att du blev arg på vissa uttalanden. Jag har full förståelse för att man inte håller med om alla tillvägagångsätt, det gör inte jag heller och kritiserar olika feminister regelbundet (Vilket du skulle ha sett om du någonsin hade bemödat dig att läsa i den kategorin i den här bloggen istället för att ta saker för givet om mig) och jag har full förståelse för att man blir arg och till och med känner sig kränkt när man uppfattar att man som man utpekas som ond, dum eller destruktiv bara för sitt köns skull. Det är klart man blir det, precis som jag inte gillar att kategoriseras som svag, känslig och oförmögen att hantera vissa saker bara för att jag är kvinna.
Men det är inte feminismen som skapade det samhälle där män är mer våldsamma, i regel, och kvinnor har andra svagheter. Däremot tar feminismen UPP det här problemet, för att det är viktigt att vi arbetar med det, får en lösning. För man kan inte sticka under stol med problematik som existerar som är övervägande inom en viss grupp, och det är inte könsrasism för att man konstaterar att en grupp är överrepresenterad inom ett område. I så fall är Brottförebyggande rådet som för statistik över alla anmälda brott en både könsrasistisk och rasistisk i bemärkelsen rasism verkligen betyder. Men de är de inte, de samlar bara alla siffror. Och de siffrorna måste man kunna tala om utan att folk väljer att ta det som att feminismen eller samhället kränker män. Man måste identifiera ett problem för att kunna ta hand om det. Man kan inte blunda för det.
Tjejer är överrepresenterade inom andra problemområden. Jag jobbar med ätstörningar och idealfrågor, de är överrepresenterade hos tjejer. Vissa blir sura när man säger det, och försöker få det till att man anser att unga tjejer är lättpåverkade våp som inte kan ta sina egna beslut. Men det är också förhastat. Man kan inte blunda för sånt här, och det är inte förnedrande att identifiera för att kunna hantera ett problem.
Eftersom du förnekar det faktum att feminismen har en ideologi som är starkt mansfientlig finns det ingen anledning för mig att diskutera vidare med dig.
Vad du sedan står för är inte intressant i sammanhanget. Om jag kallar mig nazist men säger att jag värderar människor lika blir inte nazismen en sund ideologi för det.
Anders: Jadu, jag är väl inte så förvånad att du bara vill “diskutera” med likasinnade. Ni brukar vara så. Hejdå!
Hanna Fridén:
“Jag har inget emot utbildningar eller stödgrupper som är anpassade efter ett viss kön, folk som kommer från ett visst land osv. Ibland behövs det helt enkelt ett utökat stöd, och jag är för det vad gäller män med. Så länge man hjälper den grupp som är underrepresenterad och upplever svårigheter att ta sig in och accepteras i branschen.”
Problemet med detta påstående är att “ett visst kön” är kvinnor, aldrig män. Exempelvis har kvinnor 2/3 av högskoleplatserna och fortfarande riktas speciella insatser för att få in fler kvinnor. Könskvotering har förekommit sedan 90-talet men när män började kvoteras in blev det nästan omgående en rättssak. Som naturligtvis förlorades av högskolorna med höga skadestånd och kommentarer att positiv särbehandling inte skulle användas för att män skulle få förtur till vissa utbildningar före kvinnor.
Eftersom du är för att man hjälper män med är detta naturligtvis inte specifikt riktat till dig men det är en förklaring tror jag till att många antifeminister är emot alla som kallar sig feminister. Actions speak louder then words i det här fallet.
MTG:
Men det blir fortfarande fel för att i det läget så bör man ju vara emot de könsstereotyper i samhället som vill antyda att “kvinnor är det synd och de är ju så försvarslösa klappklapp och killar vafan de klarar ju sig själva, vafan, de får väl bara ta och ryck upp sig, det där lilla är väl inget?”
För det här ÄR ju ett problem som härstammar sedan väldigt lång tid tillbaks. Kvinnorna är offer och männen klarar sig själva och behöver ingen hjälp. Det här är sexism, och viktigt att bekämpa, men det är ju faktiskt inte feminismen som skapat de här könsrollerna. Tvärtom så vill ju feminismen arbeta för att kvinnors problem ska lösas och sudda ut kvinnliga normbilder, men det är såklart att man måste arbeta med män med, men det kan inte vara feminismens ansvar att lösa alla orättvisor i samhället. Men tänk om alla dessa antifeminister som fanns istället för att hata allt feminismen gör och beskylla alla fel i samhället för att vara en produkt av feminismen (de här problemen är ju ÄLDRE än feminismen) skulle börja arbeta med de här sakerna och säga: “Nej, killar ska också få hjälp – vi behöver faktiskt OCKSÅ hjälp, skit inte i oss, se oss!” då skulle det vara en helt annan sak. Det skulle vara väldigt bra, men tyvärr så försvinner ju det under allt feministhat – Ett hat som ofta baserar sig på att feminismen inte kan vara allas lilla morsa.
Ser du hur jag menar?
Jag ser absolut vad du menar och håller helt med dig. Anti feminismen är inte en framkomlig väg att lösa de här problemen för män. Jag tror att vi är helt överens här.
Men detta är samtidigt ett mycket klart erkännande av att feminismen är till för att hjälpa kvinnor med deras problem. Detta betyder naturligtvis att män måste organisera sig i egna organisationer som arbetar med frågor som är viktiga för män. (Och som drar lärdom av feminismen och dess metoder med tanke på att feminismen utan tvekan är en av 1900 talets politiskt mest framgångsrika ideologier)
Tillbaka till antifeministerna. Många antifeminister känner sig framförallt förrådda av feministerna. Feminismen har under lång tid hävdat att den arbetar för jämställdhet mellan könen. En inte helt oansenlig mängd antifeminister, speciellt de äldre, har tidigare varit feminister. Men eftersom feminismen inte arbetar med mäns problem på dessa områden, utom i de fall där det direkt gynnar kvinnor, utan endast arbetar med problem som kvinnor har blir talet om jämställdhet tomt och låter falskt för många. Därtill har en hel del frågor som är viktiga för män körts över av “feminismen” (i realiteten ofta enskilda individer som agerar efter sin feministiska övertygelse). Ett annat skäl är den starkt negativa mediala bild av män som
florerar i media med, framför allt, kvinnliga krönikörer som skriver ner män som grupp men även artiklar på temat män är förövare, onda elaka eller onödiga etc.
En del feminister har anammat teorin att kvinnan alltid är värst drabbad så det finns inte plats att arbeta med männens problem. Då arbetar naturligtvis feminismen fortfarande för jämställdhet, det är bara det att männen inte behöver hjälp riktigt än.
Andra, som du, trycker att feminismen arbetar med kvinnofrågor och jämställdhet från ett håll och att män borde arbeta på sina problem från sitt håll i stället för att gnälla på feminismen.
En tredje grupp tycker att feminismen inte tar upp frågor om män i tillräckligt hög grad. Problemet är att när mäns problem formuleras av feministiska företrädare brukar de få karaktären av att “män ska” ändra på sig/rycka upp sig. När alla problem formuleras i den kontexten tenderar det att stöta bort mäns som grupp. Det är sällan kul att höra att alla problem du har beror bara på dig och det är upp till dig att fixa det. Det blir oftast samma sak som att säga “det är ditt problem fixa det om du vill”.
Jag tror vi är överens i det mesta faktiskt. Jag tror som dig att antifeminismen inte är en framkomlig väg men jag har förståelse för vilka mekanismer som driver dem, jag tror däremot att de gör ett viktigt jobb i att skapa opinion för frågor som är viktiga för män.
Mvh MTG
“Men det blir fortfarande fel för att i det läget så bör man ju vara emot de könsstereotyper i samhället som vill antyda att “kvinnor är det synd och de är ju så försvarslösa klappklapp och killar vafan de klarar ju sig själva, vafan, de får väl bara ta och ryck upp sig, det där lilla är väl inget?””
Feminismen är inte emot vissa könsstereotyper. De könsstereotyper som de anser leder till att män får mer makt, och kvinnor mindre makt. De könsstereotyper som leder till att män får mindre makt och kvinnor mer makt är de experter på att vidmakthålla vilket MTG nämner ett antal exempel på.
Tycker blir mer och mer tydligt att du har en egen feministideologi som inte har mycket gemensamt med den feminism som verkar i samhället.
Just könsstereotypen att kvinnor är offer och män är förövare är en könsstereotyp som feminismen underblåser. Genom att hålla den igång kan de lefitimera sitt manhat, för vem gillar förövare?
Anders:
Du sa igår att du inte ville fortsätta diskutera med folk som var av en annan åsikt än du, ändock kommer du in här och fortsätter skriva efter ditt hejdå. Det här är inte ett forum där du får säga vad du vill och kan kräva att slippa kritik och diskussion. Då du anser att du ska få säga vad du vill utan att folk får säga emot dig, så slänger jag ut dig genast, och samtliga kommentarer från ditt håll kommer att raderas fortsättningsvis.
Här diskuterar vi. Vad jag inte tillåter är krav på att du ska få orera ut ditt hat och att du ska få kräva att alla som pratar med dig ska hålla med dig. Det är egoistiska barnsligheter, och ytterst pinsamt.
Tro inte att andras bloggar är till för att du ska få orera hat fritt och utan kritik. Det är hiskeligt korkat. Hejdå nu Anders.
[...] 1: Feministen Hanna Fridén, som skrivit kommentarer på GenusNytt ibland, skriver här vad hon kallar ”ett öppet brev till alla antifeminister”. Det är ett gott tecken att [...]
Men är det verkligen så svårt att fatta problemet med feminism och genusvetenskap?
1. Kvinnor och män är lika våldsamma mot varandra.
2. Kvinnor tjänar inte mindre än män.
Detta är två centrala lögner som av någon märklig anledning måste vidmakthållas. Om feministerna kunde sluta ljuga så vore det ett stort steg framåt för alla.
/August
Som många feminister så säger du att feminismen inte alls ignorerar mäns problem, utan jobbar för äkta jämställdhet. Men frågar man efter exempel på hur feminismen hjälper män, så får man bara exempel där män (eventuellt) får ut något positivt som en bieffekt till att man hjälper kvinnor (t.ex. arbete mot mäns våld mot kvinnor). Jag kan inte minnas att jag läst/hört om ett enda feministisk/genus-projekt som har haft som mål att hjälpa killar/män. Varför är det så stort fokus på kvotering av kvinnor till styrelser och brandkåren? Är det inte ett större problem att det finns så få män inom skola och socialtjänst, eller att så många män är hemlösa och begår självmord?
Jag har inget emot att du enbart hjälper flickor/kvinnor. Jag har heller inget emot att det finns feministiska organisationer som hjälper kvinnor. Det är hyckleriet att man utger sig för att även hjälpa män, men istället motarbetar män, som jag är emot.
Feminister suger, så enkelt är det faktiskt.
Limb0: Tråkigt för dig då att uttalanden likt såna där faktiskt bara skapar fler feminister. Jag har inget emot det dock. Gå gärna runt och skriv så och berätta att du är antifeminist. Så ofta som möjligt, tack. Det är bra.
Citat Hanna Fridén (feminist) från “GenusNytt:
Jag tar direkt avstånd från sådana otrevligheter och oförskämdheter såsom att du “skulle behöva knullas sönder i arslet och dylikt” – det är helt oacceptabelt att någon säger så!
Att du rasar ut mot Pär Ström på detta vis förvånar dock. Är det Pär Ström som kommenterat med dylika dumheter?
Hanna, var vänlig kommentera på GenusNytt (eller här). Tack!
Vem skulle ens vilja knulla din anal din fula lögnande hora?
P.E.King:
Nej, jag har aldrig sagt att Pär Ström skrivit såna saker till mig. Det tror jag inte att han skulle göra till någon någonsin. Och det står ju knappast heller i mitt inlägg. Läs mitt inlägg istället.
@ Hanna Fridén (feminist):
Hanna, jag har läst dina inlägg samt dina kommentarer. Läs din egen kommentar från GenusNytt som jag citerar ovan:
@ Edward:
Totalt onödig kommentar som jag tar direkt avstånd från! Netiquette, tack!
P.E. King:
Pär Ström skriver i sitt inlägg att det är bra att jag känner mig nödgad att säga ifrån till de här människorna. Han säger att de är framsteg för antifeminismen. I det inlägget talar jag om människor som trakasserar mig, som du kan se. Det är väl inte så jäkla trevligt att tycka att det är bra att någon är NÖDGAD att säga ifrån vad gäller trakasserier? Om du tar avstånd från såna saker, vilket jag verkligen tror på att du gör också, så bör du nog se det dåliga i att Pär Ström däremot skriver att han ser de här sakerna som ett framsteg för antifeminismen.
Jag tar mycket riktigt avstånd från lumpna kommentarer, ja.
Men det verkar som att du har missförstått när du tolkar Pär Ströms text som du gör.
Läs igen – begrunda.
Pär Ström skriver att ”Det är ett gott tecken att hon anser sig nödgad att skriva ett sådant.”
Pär Ström syftar alltså på att det är ett gott tecken att du anser dig nödgad att skriva ett öppet brev till alla antifeminister. Ingenstans nämns några specifika kommentarer.
Hur är det bevänt med din läsförståelse, frågar jag mig.
P.E. King: Det räcker inte, P.E. Man måste ha bättre koll på innehållet i det man anser vara gott. Du behandlar Pär Ström som att han är ett litet dagisbarn nu som inte kan klara av sånt. Jag är en offentligt person, jag är med i direktsända debatter hela tiden och i tidning. Pär Ström har gett ut en bok och deltar också i debatter. Ni som kommenterar bloggar lite sisådär, visst om ni är lite klantiga med erat material, vad ni länkar, vad ni hyllar – Det är okej. Men Pär Ström är en offentlig person och han ska kolla av saker lika noggrannt som alla andra debattörer som arbetar seriöst och han ska ha exakt SAMMA krav på sig som alla andra. Han kommer inte få någon dagisbarnsdispans, P.E. Han måste ha bättre koll på innehållet som han hyllar. Han måste ha bättre koll på VARFÖR jag kände mig nödgad att skriva det där om han ska hylla det. Samma krav ligger på ALLA andra, och han får ingen specialbehandling hur mycket du än vill det.
Hanna!
Ett av problemen med feminismen (och genusvetenskapen) är att man enbart betrakta män (och manlighet) utifrån en negativt synvinkel. Man fokuserar enbart på de negativa områden i samhället där män är överrepresenterade. För visst är det sant att det framför allt är män som grovt misshandlar och dödar andra människor (både män och kvinnor). Visst är det sant att det framför allt är män som ägnar sig åt grov brottslighet. Visst är det sant att det är oändligt vanligare att män våldtar kvinnor än tvärtom (det blev ju inte ens ett brott att våldta en man förrän 1984 – innan dess kunde inte män våldtas enligt lagboken). Visst är det sant att män äger fler och bensintörstigare bilar än kvinnor, och därmed bidrar till mer CO2-utsläpp än kvinnor. Osv.
Men det är också män som skapat nästan allt det som är förknippat med dagens välfärdssamhälle – bra bostäder, el, rinnande rent vatten, infrastruktur, bilar, tåg, båtar, etc. Det är också män som fortfarande bidrar med den stora merparten av alla skatter som håller välfärdssamhället igång, som ser till att sjuka får vård, att gamla får pension, att barn får skolgång, etc. En genomsnittlig svensk man bidrar under sin livstid med 2 miljoner kronor mer i skatt än vad han själv får tillbaka av samhället! Välfärden hålls uppe av män.
Men alla de goda egenskaperna som män har och allt det goda män bidrar med till samhället belyses ALDRIG av feministerna. Den goda sidan av den manliga könsrollen hör man aldrig talas om när feminister diskuterar könsroller.
Det är inte det minsta underligt att svenska män blir mer och mer negativt inställda till feminismen då man aldrig får den minsta cred. Naturligtvis blir svenska män djävligt förbannade på att ständigt få höra från feminister att de är förtryckande svin som underordnar kvinnor. Naturligtvis mår unga pojkar oerhört dåligt av att ständigt matas med feministisk propaganda om hur vedervärdiga män är, samtidigt som det aldrig talas om alla de goda sidorna manligheten står för och allt det goda män gör i samhället. Då är det heller inte underligt att de nu börjar slå tillbaka mot feminismen. Det har feministerna själva skapat grunden till med sitt könskrig.
Medborgare X: Word!
Hanna Fridén:
“Jag vet att jag hjälpt tjejer som haft ätstörningar, jag vet att jag hjälpt tjejer med deras komplex, ångest och problem. Jag får jättemycket mail dagligen som rör detta, och det glädjer mig att det finns något att ta på som visar att det är gott för något.”
Jag vill börja med att rikta ett tack till dig med anledning av ditt engagemang för unga tjejer med ätstörningar. Tack! Du borde dock omgående upphöra med att titulera dig feminist då ingenting i ditt brev till oss antifeminister indikerade på en feministisk livsåskådning.
“Varför lägga så mycket tid på en destruktiv rörelse när man kan göra något konstruktivt?”
Låt mig besvara din fråga genom att citera ett stycke ur Winston Churchills tal i brittiska underhuset 1940.
Winston Churchill:
“Ni frågar: vad är vår politik? Jag säger: Det är att föra krig; till sjöss, till land och i luften, med all vår förmåga och med all den styrka som Gud kan ge oss; att föra krig mot ett monstruöst tyranni, aldrig överträffat i den mörka, förfärliga listan över mänskliga brott. Detta är vår politik. Ni frågar: vad är vårt mål? Jag kan svara med ett enda ord: det är seger, seger till varje pris, seger trots all terror, seger hur lång och svår vägen än kan bli; för utan seger finns ingen överlevnad.”
John Berg: Jag kommer aldrig sluta kalla mig för feminist. Jag arbetar med kvinnosaksfrågor, vilket är ordets enda riktiga betydelse (så finns det ju sedan en massa ytterligare grejer man lägger på det beroende på) och det står jag för. Jag tänker inte ändra vad jag kallar mig för bara för att vissa väljer att hata mig på grund av min ideologiska övertygelse. Aldrig.
Sedan tycker inte DU att det är feminism. Vet du vad? Alla feminister jag känner är som jag. Vi är aktiva, vi arbetar, vi har stort inflytande. Däremot så citeras inte vårat arbete någonsin på antifeministiska bloggar likt Pär Ströms. Lustigt nog så kritiserar han oftast samma personer som VI kritiserar. Men vi är inte mindre feminister för det.
keep up the good work!
bäst du är!
..och jag kan även tillägga att vi vanliga medelålders lite lönnfeta familjefäder faktiskt inte känner igen oss i beskrivningen av oss som hustruplågare som skiter i ungarna för karriärens skull bara för vårt eget själförverkligande.
…inte heller i beskrivningen av oss som potentiella våldsverkare…
…kanske stämmer ibland beskrivningen av oss som slarvers – men bara om vi jämför med de krav som våra hustrur ställer på s i n städning
…vi oroar oss över när våra 8-åringar får mattehemläxor om servettvikning i de fall de inte har intresse för det.
…vi håller inte med om att det vore rätt att omskära dem för att minska risken för könssjukdomar, utan skulle hellre se att de också fick vaccin mot kondylom.
…vi går till jobbet i gruvan, på regementet, och på bygget och kommer hem med värk i kroppen och sätter oss att läsa läxorna med skoltjejerna.
…höjdpunkten är att läsa en bra bok för dem innan de somnar.
Kort sagt vi gör så gott vi kan. Men bland de feminister som hörs blir vi aldrig något annat än sådana där överordnade män…
Så varför tycker vi att feminsimen inte är något för oss? …Ja, jag undrar det…
Lövet: Word! :-)
Hanna Fridén:
Jag skulle aldrig komma på tanken att titulera mig feminist trots mina idoga försök att befria Sveriges alla kvinnor från feminismens kollektivistiska kvinnoförtryck. En feminist måste räkna med att bli betraktad som en ond människa med anledning av många namnkunniga feministers inhumana utspel i tid och otid. Du måste inte tillbe feminismen bara för att äga rätt att kämpa för unga kvinnors väl i samhället.
John Berg:
I så fall kanske folk har rätt att hata män för att det finns män som våldtar och begår brott? Enligt din logik så ska man ju hata hela grupper baserat på vissa galningar, menar jag.
Och eftersom att ALLA grupper, tyvärr, inte är befriade från sådanna så har jag ett jättebra förslag! Kan vi inte bara UTROTA ALLA MÄNNISKOR på hela planeten? Om man ska definiera alla efter gruppens galningar, menar jag. Då finns det ju inga goda grupper kvar. Man kan likväl sätta igång World War 3 på en gång och nuka hela planeten.
Lövet:
Du behöver inte bli feminist, men kan du inte prata om din situation som man och hur våra könsroller i samhället förväntar sig just att män inte ska bry sig? Det här är inget som feminismen skapat, så länge inte feminismen hade en bild med att skriva BIBELN osv. I vårat samhälle har vi tråkiga könsnormer som bland annat innefattar att män inte är intresserade av sina barn, och det här är ett stort problem. Det lustiga är dock att det enda större området där man tar upp det här problemet är KRIMINOLOGIN – Och det är olyckligt att det är begränsat till det. Jag skulle vilja att flera män talade ut och sa att de var trötta på hur de förväntas vara enligt Hollywoodstereotyper och alla andra stereotyper som prackas på män. Feminismen SLÅSS mot de stereotyper som tvingas på kvinnor, men män som du måste sätta ner foten i större utsträckning och slåss mot könsroller de med. Feminismen arbetar med kvinnosaksfrågor, precis som Green Peace arbetar med miljöfrågor, BRIS med barnfrågor osv. Feminismen kan inte ansvara för alla problem, och feminismen har inte skapat de könsroller du är emot. Det är vårat samhälle som ser ut så. Det är det man måste kämpa mot.
Hanna Fridén:
“I så fall kanske folk har rätt att hata män för att det finns män som våldtar och begår brott? Enligt din logik så ska man ju hata hela grupper baserat på vissa galningar, menar jag.”
Socialdemokraternas talesman i jämställdhetspolitiska frågor, Claes Borgström, hävdade i en intervju att alla svenska män borde anses vara åtminstone delansvariga med anledning av ett fåtal mäns sexuella övergrepp på kvinnor. Borgström hävdade även att svenska mäns kvinnosyn motsvarade talibanernas kvinnosyn i Afghanistan! En annan feministisk företrädare vid namn Tiina Rosenberg hävdade att “kvinnor som ligger med män är könsförrädare”. ROKS före detta ordförande, kommunisten Ireen von Wachenfeldt, avhumaniserade männen genom att likna alla män vid djur. Socialdemokraternas avgående ordförande Mona Sahlin framhöll feminismen på bekostnad av demokratin.
Sveriges våldtäktsmän måste anses utgöra en försvinnande liten del av alla män i samhället, men feministernas odemokratiska samhällssyn och inhumana människosyn torde vara en representativ hållning för rörelsens ledande företrädare och måhända även för en majoritet av rörelsens medlemmar.
Du måste omgående upphöra med att titulera dig feminist om du inte vill riskera att bli sammanblandad med rörelsens illasinnade medlöpare i form av Claes Borgström, Mona Sahlin, Gudrun Schyman, Tiina Rosenberg, Eva Lundgren med flera tillhörande i Sveriges feministiska etablissemang.
Jonh Berg:
Claes Borgström tog upp att alla män när de stöter på en attityd som framhåller sexbrott som något kul (exempelvis, den där jävla slampan fick vad hon förtjänade etc) i lumpen, i ombytningsrum och i andra miljöer där män är överrepresenterade måste säga emot när det sker. Jag har svårt att se det manshatande i det. Det är väl FÖRFAN självklart. När man säger åt tjejer att de inte ska falla för grupptrycket att röka så är väl inte det något kvinnoförnedrande nonsens som vill antyda att kvinnor är dumma missbrukare? Ibland behöver man faktiskt inte ta åt sig. Det är mitt ansvar som MÄNNISKA att stå emot vissa saker, säga NEJ till vissa saker. Vissa saker sker mer i olika sammanhang och då riktar man sin uppmaning till den gruppen. Det finns inget förnedrande i det. Så är det för ALLA grupper när man identifierar och behandlar problem.
Tiina Rosenberg är radikalfeminist och går knappast att jämföra med alla feminister. Radikalfeminismen går ut på att alla sammanhang där män och kvinnor möts så underordnas kvinnan automatiskt mannen, och därför är man för artificiell befruktning, mot äktenskap och så vidare.
Och angående ROKS, hon är säratsfeminist. Det innebär att man tror att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor som innebär att kvinnor är väna, bra med barn osv och män är våldsamma. Detta kan även kallas för biologism, och det flesta antifeminister jag träffar på ÄR just biologister. Du kanske ska vara emot biologister istället?
John Berg. Du är rabiat, fullkomligt. Du baserar hela ditt hat på feminismen utifrån ett extremt fåtal och sitter i samma veva och är arga på att andra stämplas på grund av ett fåtal. Sedan säger du åt mig att jag omedelbart måste upphöra att kalla mig för feminist. John Berg, du är otrevlig, rabiat, du är inte konsekvent, du hatar utan belägg för det och du spottar och kränker en hel grupp människor på grund av ett fåttal samtidigt som du blir arg på den gruppen du hatar för att de gör samma sak mot dig.
Sedan har du mage att kräva av mig att jag ska sluta kalla mig för feminist. Jonh Berg, du är ett korkat, insiktslöst svin som sitter och säger sådär. Börja bete dig bättre, eller så slänger jag ut dig härifrån. För precis som du inte uppskattar när alla män utmålas som onda, så uppskattar inte jag samma sak, och att du inte kan förstå detta tycker jag är extremt konstigt. För det borde varenda vettig jävla människa kunna fatta om de inte är blindade av rabiat hat.
Nej det har jag aldrig påstått heller, men feminismen – såsom den kommer till uttryck genom dess förgrundsfigurer (Winberg, Sahlin, Ohlsson, Von Wachenfeldt, Schyman, Wetterberg, u name them…) – fortsätter att fastlå att “sådana är männen”.
Jag behöver väl inte citera det där med “unkna mansrollen”, “djuren”, “talibanerna”, eller påpeka vad jag tycker när det påstås att “Göran Lindberg är en vanlig man”.
Vi skyller inte feminismen för att ha skapat bilden, möjligen har ni bidragit till att etablera den. Definitivt ägnar ni åt att tradera den för att inte säga medvetet befästa den.
Du gör ett liknande misstag när du faktiskt fastslår att mansrollen är sådan här (men att det inte är feminsimen som skapat den).
Men nu är rollen faktiskt inte all sådan och har inte varit sedan det av er så ofta utskällda femtitalet. Jag känner inget tvång alls att förverkliga mig själv genom min karriär. Jag försöker balansera en red yttre krav där mina ungar kommer först, min fru sedan, hela familjen därefter, och så jobbet för att klara försörjningen och sist jag.
Sådant är livet för de flesta av oss män precis som för de flesta kvinnor.
Sådant var livet för våra fäder och mödrar och deras fäder och mödrar likaså – de hade dock svårare yttre omständigheter vilket ledde till en annorlunda arbetsdelning, men balansgången blev bara svårare för dem.
Det här resonemanget är självklart obegripligt för den (man eller kvinna) som saknar familj*, liksom för elitpolitiker* som lämnar ungarna till den “svarta” barnflickan *host, host* Schyman *host, host* och åker på partikongressen och pimplar rödtjut.
*) För dessa omedvetna eller medvetna elitister blir familjen bara ett slagfält till på vilket striden om den delade föräldraförsäkringen skall utkämpas – gissa vem som är “oansvarig” resp “ansvarig” här enligt feminismen?
Grejen är att Borgström gör ett kardinalfel som du återupprepar. Han låtsas tro – och du tror honom i din tur – när han gör gällande att sådana attityder är vanliga i lumparsammanhang och liknande. Det är de inte!!! Alla lumparkillar är hormonstinna och har väl utvecklade sexuella fantasier, och de är högst sexuellt aktiva. Ofta beroende på hur bra eller dålig framgång bland tjejerna “mer eller mindre på egen hand”. Ja det är egna erfarenheter.
…detta betyder inte att de fantiserar om gruppvåldtäkter, påtvingad analsex och skit. De flesta killar är i själva verket livrädda för att inte motsvara kraven som ställs av Linn Heed, Katarina Janouch eller för den delen Hanna Fridén i deras sexspalter!
..och skyll inte detta det sista jag skrev på Hollywood!
Lövet:
“Du gör ett liknande misstag när du faktiskt fastslår att mansrollen är sådan här (men att det inte är feminsimen som skapat den). ”
Jag gör ett fel när jag säger att problemet existerar i samhället? Du vill påstå att det bästa sättet är att blunda för problemet och inte göra något alls? Det låter ju jävligt dåligt om du vill göra något åt ett problem. Skygglappar är inte vägen att gå, och du kan inte hitta ett enda ställe där jag någonsin påstått att män eller kvinnor är på ett visst vis. Ska du hävda det, BEVISA DET!
“Men nu är rollen faktiskt inte all sådan och har inte varit sedan det av er så ofta utskällda femtitalet. Jag känner inget tvång alls att förverkliga mig själv genom min karriär. Jag försöker balansera en red yttre krav där mina ungar kommer först, min fru sedan, hela familjen därefter, och så jobbet för att klara försörjningen och sist jag. ”
Så du tycker att eftersom att du personligen inte har några problem så ska vi skita i dem som har det? Jag trodde att du var FÖR att man uppmärksammade mäns problem i samhället, men uppenbarligen så anser du att de ska lösa dem själva utan hjälp. Svinigt av dig, säger jag. Man ska hjälpa folk.
“*) För dessa omedvetna eller medvetna elitister blir familjen bara ett slagfält till på vilket striden om den delade föräldraförsäkringen skall utkämpas – gissa vem som är “oansvarig” resp “ansvarig” här enligt feminismen?”
Vad vet du om föräldraförsäkring och mig? Jag har nämligen skrivit en hel del om det, så jag föreslår att du läser det i kategorin “feminism” här i bloggen innan du kommer med dina paranoida fantasier om vad jag tycker.
“detta betyder inte att de fantiserar om gruppvåldtäkter, påtvingad analsex och skit.”
Vilket jag inte sagt heller. Även om de flesta MÄNNISKOR har fantasier om sånt, ska du veta. Vilket inte innebär att de skulle begå det. Det är inte det saken handlar om.
“De flesta killar är i själva verket livrädda för att inte motsvara kraven som ställs av Linn Heed, Katarina Janouch eller för den delen Hanna Fridén i deras sexspalter!”
För den delen Hanna Fridén? Jag har aldrig ställt ett enda krav på hur folk ska vara i mina spalter, lilla du. Du sitter här och tar saker för givet som mig som är befängda, helt utan belägg. Det är korkat, fräckt och inget annat än pinsamt. När folk läser din kommentar kommer de inte se något annat än en väldigt desperat pinsam jäkel som slänger ur sig paranoida fantasier. För vet du? Du sitter här och läser ordet “feminist” och spökerna tornar upp sig framför dig, och således börjas din harva i skitsnack. Kolla upp vad du skriver om istället för att lasha ut i dina fördomar och i ditt hat.
Oj vilket bra inlägg, jag kan inte mustra upp nog med energi för att göra någonting konstruktivt i bemötande av det du kritiserar här och det är ungefär samma fel jag gör som dom gör.
Du är så bra för att du orkar och för att du bryr dig, att du försöker göra någonting konstruktivt av våra motsättningar och visa på alternativa handlingsmodeller.
Du är en bra och viktig person i vårat samhälle och även om jag bara läser dig sporadiskt så är jag väldigt glad över att du finns.
Jag känner igen det där med sexkraven faktiskt.
Män förväntas visa förståelse för att kvinnor har komplex över sträckmärken, små bröst och slappa vaginor, men jag har ännu aldrig sett en man beskriva äckel över att tvingas ha sex med en kvinna med små bröst, slapp vagina och sträckmärken på samma sätt som jag har sett kvinnor beskriva sitt äckel över att tvingas ha sex med män med liten penis. Det är något av detta jag tycker är problematiskt med feminismen idag. Det budskap jag skulle vilja se är ‘bådas njutning, bådas ansvar’.
: Jag hatar ingen. Jag kan dock bli d..t förbannade på en hel del av det som sägs och skrivs. Och jag har ingen aning om vad du specifikt tycker om t ex f-försäkringen´, men det råder ingen som helst tvekan om att kvoterad sådan är en feminsitisk hjärtefråga. Eftersom du kände dig orättvist anklagad här så kan du ta och projicera den reaktionen (som allts skapades av att jag påstod att femisimen står för just kvoterad f-försäkring och du som säger dig vara feminist kände dig – verkar det som – påhoppad) på vad vi män känner när vi (“personligen” som du skriver) tar till oss av påhopp om att vi är skyldiga till allt möjligt skit i världen – från löneskillnader till atomkrig, från tjejers skolproblem(!!!) till global uppvärmning, från Schymans lådvin till Lindbergs våldtäkter…
Och du, bara för att jag säger emot dig – eller snarare beskriver min bild så “hatar” jag inte. Tvärtom jag brukar gilla det du skrivit när jag sprungit på dina krönikor ibland.
Lövet: Jag struntar fullkomligt i om du gillar det jag skriver. Jag tycker fortfarande inte om hur du kommer in och skriver saker här som är fruktansvärt otrevliga. Du får kritisera kvotering hur mycket du vill, det gör jag i min blogg med, men du kommer in här och skriver inlägg om att feminismen ÄR piss därför ditten och datten och använder det här som en slaskpöl för att du ska få snacka av dig din irritation. Vi diskuterar här, vi tar upp problem, men jag gillar inte att få långa gnällharanger när du bara skriver hatiska saker rakt in i min inkorg som jag måste läsa för jag är ansvarig för allt som skrivs här. Du har ett val: Gör inte så, och diskutera det vi tar upp istället och håll en normal samtalston.
Eller: Skapa din egen blogg och skriv av dig där istället. Ingen stoppar dig.
Men det här är min blogg, inte ett allmänt forum, och jag bestämmer faktiskt själv vad jag vill lägga ner tid på att moderera eller inte. Så simpelt är det. Take it or leave it.
Peter: Då läser du väl inte tillräkligt mycket sex & samlevnad helt enkelt. Vilka feminister är det som jobbar inom sex & samlevnad som du tycker skapar den här problematiken som du påstår att feminismen står för? Så vitt jag vet finns det nämligen inte så många. Så, snälla: Berätta.
Hanna
Pröva t.ex. att läsa på Johanna Sjödins blogg.
Peter: Tack, jag följer faktiskt Johanna Sjödins blogg.
1. Hon har aldrig skrivit att killar med liten snopp är äckliga, som du påstår.
2. Hon jobbar inte med sex & samlevnad.
Vad du helt missar är skillnaden mellan att säga att man tycker om något och att förbanna något annat, och likväl som någon måste kunna få säga att de fördrar stora bröst, smala läppar, stora ögon, en mullig kropp, en smal kropp och så vidare så måste man faktiskt få uttrycka vilken smak man har när det kommer till en killes penis. Det är en helt annan sak, däremot, om man skriver att någon är äcklig. DÅ uttrycker man sig dumt och kränkande.
Det är en skillnad på att säga att man gillar stora bröst och säga att man tycker att tjejer med små bröst är okvinnliga och oattraktiva. Det är skillnad på att skriva att man föredrar fasta bröst och skriva att man tycker att folk med hängbröst är äckliga. Förstår du skillnaden? Likväl kan du då sjutton hitta en massa människor som skriver ner “okvinnliga former” och kallar hängbröst för äckliga. Du hittar OCKSÅ tjejer som skriver att de aldrig skulle vilja ligga med killar med liten penis. Inget av de är trevliga, och det måste man få folk att fatta, men din agenda att göra det till någon principsak att du inte tycker att det är rättvist för att DU, personligen, inte sett tjejer mobbas lika mycket är bara fånigt.
Man ska arbeta med problem. Dagligen ser jag folk klanka ner på den kvinnliga kroppen på olika smaklösa sätt. Dagligen får jag mail från tjejer med så många, många komplex på grund av detta.
Aldrig någonsin har jag skrivit som du gjorde om det, däremot, att det är mäns problem, fel eller en annan grupp fel för att MAN INTE SER MÄN KRÄNKAS LITE MYCKET. Poängen är inte att folk ska kränkas lika mycket. Poängen är att ingen ska kränkas. Prata hemskt gärna om problematiken med de komplex som skapas för unga killar, för det är en problematik och man måste tänka på unga killar som får komplex, precis som tjejer, men gör det inte genom att förminska kvinnors problem. För man ska aldrig, aldrig tro att en väg ur problem är att kränka andra och inte respektera de problem de råkar ut för.
Lär dig det.
För annars, vem ska bry sig om dig? När din väg är att förminska andras problem? Vem ska det, Peter?
Hanna
Jag har aldrig påstått att hon skrev att män med små penisar var äckliga. Vad jag skrev om var att jag hittills aldrig sett en man prata om kvinnor med uttänjda vaginor på samma sätt som jag ser kvinnor prata om män med små penisar. Kan du visa mig någon man som skriver motsvarande om kvinnliga könsorgan som Johanna Sjödin gör om manliga?
Jag är också fullt medveten om skillnaden mellan att säga att man föredrar någonting och att säga att man avskyr och blir äcklad av motsatsen.
Däremot så verkar toleranströskeln för vad kvinnor får yttra och vad män får yttra skilja sig väldigt mycket åt.
På något sätt verkar det som att män ska tåla mycket mer än vad kvinnor förväntas göra.
Jag har aldrig någonsin sett någon prata om att dom blir äcklade av att ha sex med en man med liten penis, som du citerade.
Jag har däremot hört en hel del nedsättande kommentarer kring slappa fittor hos så kallade slampor.
Mattias S
Då får jag konstatera att våra världsbilder skiljer sig åt. Jag kan utan problem hitta kvinnor som yttrar just dessa saker, hur avtändande det är att ha sex med män med liten penis.
Jag har aldrig stött på prat om slappa fittor, mer än som kontring till kommentarer om liten penis.
Peter:
Kolla på mer porrfilm, i så fall?
Skämt åsido. Jag tror att det här handlar om att du, när du ser kvinnor tala om penisar, blir mer upprörd. Fullkomligt naturligt, jag blir säkerligen mer upprörd när jag ser män tala om vaginor på samma sätt. Det är rätt naturligt att man tar åt sig mer (oavsett om saken egentligen stämmer in på sig själv eller inte) när det är något som relaterar till sin egen person, sitt eget kön, och måsten man upplever att man får. Det man blir mer upprörd lägger man (som säkerligen är bekant) mer på minnet.
Men ÄVEN om det vore så att det är hundratusen gånger vanligare att man snackar ner kvinnors vaginor, så gör det inte killars situation till mindre viktig. Och jag tycker inte att man någonsin ska väga problem på det viset. Då kan man säga: “Tänk på barnen i Afrika”, och hej och hå, så har inga problem vi har här någon relevans alls.
Nu kanske inte det är din poäng, din är kanske, som jag smått kan ana mig till, att din poäng är att du anser att kvinnor får stäla krav på mäns sexualitet men att män inte får ställa krav på kvinnor? Bland folk som diskuterar och uppmuntrar kvinnors sexuella frigörelse så är det såklart som så att man uppmuntrar kvinnorna till det mer, för att det inte varit okej för kvinnor att tycka till om sex alls, för det är “slampigt” och dåligt. Grejen är den att såhär ser det inte riktigt ut i samhället. Bland de frågor jag får från ungdomar när jag jobbar med sexualundervisningsfrågor till ungdomar så finns det några frågor som dominerar markant.
Utan inbördes ordning:
1. Hur får jag min kille att sluta tjata om att vi ska ha analsex?
2. Hur får jag min tjej att vilja gå med på analsex?
3. Jag har komplex för min penisstorlek, är det okej att inte vara stor? Vad stämmer EGENTLIGEN?
4. Jag har komplex för att jag blir blöt under samlag (låter kanske konstigt, men jättemånga tjejer oroar sig för detta och upplever att de blir onaturligt våta)
5. Blygdläppskomplex, olika långa blygdläppar, är DEN vanligaste frågan av alla, och många undrar om man kan få en intimplastik betalad av kommunen för att man ser sig själv som vulgärt missbildad.
6. Hur får man en orgasm? (de här frågorna får jag av kvinnor i alla åldrar, och du skulle kanske bli förvånad över hur många vuxna kvinnor det är som aldrig fått en orgasm någonsin i hela sitt liv).
7. Tjejer som undrar om de är psykiskt sjuka för att de gillar porrfilm och hur de botar sig från porrfilmstittandet. (de får ju självklart rådet att de ska titta på precis så mycket porrfilm de vill).
Förutom det får jag hur många frågor som helst från tjejer om hur de gör det skönt för sina killar, samt många frågor som rör situationer där tjejerna gått mer på för mycket sex, när de egentligen inte vill, och saker de egentligen vill, vilket givetvis har gjort dem otrygga i längden och fått dem att tappa sin sexlust och känna olust inför intimitet. Jag kan inte helt utgå från detta, då det är rätt självklart att jag kommer få fler frågor av flickor än av pojkar (även om, vilket jag är glad för, många killar faktiskt känner sig bekväma med att fråga mig om saker med och det är många, många killar i den här bloggen som diskuterar sin sexualitet) men faktum är att vi fortfarande har ett samhälle där många kvinnor inte tänker på sin egen lust, som aldrig fått en orgasm, ALDRIG har onanerat och inte ens vet vad de själva uppskattar i sängen utan mer kör enligt principen: “Ja, jag älskar ju honom, och det är ju kul att göra någon jag älskar glad”.
Så vad du tänker på är kanske, och det är rätt många, de många kvinnor som tycker att det är tråkigt att kvinnor inte tar tag i sin egen lust och lär sig sin egen lust. Snacket om sex i såna här sammanhang blir väldigt öppet, och det måste det vara. Självklart ska det vara fritt från kränkningar, men det är av stor vikt att det peppar kvinnors sexualitet. Är det kanske… den rörelsen du tänker på?
Peter:
Ärligt talat så tycker jag att det är rätt skönt att se tjejer uttrycka sin penissmak lite då och då. Där jag är uppvuxen blev tjejer som gillade sex eller sa något om sex stämplade som traktens hora och madrass rätt kvickt. Att en tjej uttryckte några önskemål om sex var inte okej överhuvudtaget. Tjejerna skulle vara okunniga om det och helst blyga oskulder.
Sedan flyttade jag till stan och det var befriande att se att det finns tjejer som faktiskt GILLAR sex här. Visst, de får fortfarande kommentarer från folk att de är slampor och dylikt för att de gillar sex. Men så har vi människor som Hanna här. Jag kan inte se att en sån kommentar skulle bita det minsta lilla på henne.
När du blir upprörd över att tjejer snackar om att de föredrar stora kukar framför små så kan det vara bra att vara medveten om hur tjejers situation fortfarande ser ut runt om i landet och att den nya frispråkigheten bara funnits ett kort tag och att den fortfarande är begränsad till storstadsregioner.
Tjejer lever fortfarande i 1800 talet i mångt och mycket vad gällers deras sexualitet. Att en kille runkar är väl inga konstigheter, men tjejer som onanerar anser många människor fortfarande är konstigt och skamligt. Det måste hållas en frispråkig diskussion och tjejer måste få ha ett fritt språk. Kanske kommer det ur lite fult på vägen. Men det får det väl i så fall vara värt?
Jag är hellre tillsammans med en tjej som vet vad hon vill, som har erfarenhet, som njuter av sex och som vill ha det skönt som utan problem kan förmedla till mig vad hon tycker är skönt. Men fan, de är ju inte så jävla vanliga tyvärr. Att tjejer inte ens vill få oralsex för att de upplever det som pinsamt och att de skäms tycker jag fortfarande är mer regel än undantag bland annat.
Tänk på den situationen innan du stirrar dig blind på några kvinnors uttalande om penisar.
För min del så får Johanna Sjödin prata om sin smak för stora penisar bäst hon vill. Det är hennes rätt. Vad jag protesterar mot är att dessa kvinnor verkar ha en välsignelse från feminister att få prata om sin smak och sin njutning och hur dåliga vissa är på att bringa dem njutning utan att behöva tänka på om någon skulle ta illa upp. Samtidigt så pratas det om hur dåligt unga tjejer mår när killar börjar prata om sin smak och hur dåliga vissa kvinnor är på att bringa dem njutning.
Just när vi pratar om porr dessutom så har jag ofta fascinerats av debatten kring vilka bilder denna sprider. Det må vara så att porr sprider stereotyper av bägge könen, men på olika sätt. Det finns porr med smala kvinnor, med feta kvinnor, med korta kvinnor, med långa kvinnor, med kvinnor med stora bröst, med kvinnor med små bröst och så vidare. Däremot verkar män i porrfilm vara en av två kategorier. Muskulösa med stor penis, eller feta med stor penis.
Jag får fråga, om det nu är så att kvinnlig onani är så tabubelagt, medan kvinnlig inte är det. Varför kan jag i denna stund röra mig endast 50 meter för att köpa ett kvinnligt onanihjälpmedel, medan jag måste hänfalla till postorder för att köpa ett manligt? Och vidare, ifall det nu får vara värt att några män blir kränkta, hur många män isåfall? Var går gränsen? Hur ser motsvarande gräns ut för män?
Peter:
Så du tycker alltså att det är feminismens ansvar att ta hand om alla problem i samhället och att feminismen inte får arbeta med frågorna som rör kvinnor utan att samtidigt även arbeta med mansfrågor för att vara berättigade för att då slåss för sin sak? Brukar du skriva till BRIS och säga samma sak, att de borde ta upp att det inte finns onanihjälpmedel för män i handeln? Eller kanske integrationsverket, för den delen? Varför frågar du inte män varför de inte engagerar sig i såna här frågor? DET är en fråga jag väldigt ofta ställer. Däremot så anser jag inte att man måste vara nödgad att ta tag i alla problem i samhället för att få ta tag i de man arbetar med. Det finns inget svinigt med att en person arbetar med barnrätt, en annan med kvinnorätt och en tredje med mansfrågor. Jag har svårt att se att du skulle gå fram till någon som arbetade med miljöfrågor exempelvis och lägga ansvaret på att lösa mäns problem på dem och att PROBLEMET med miljöfrågor är att de inte tar upp killars peniskomplex. Eller?
Det är inte mitt ansvar att lösa alla problem i samhället. Jag gör så mycket jag kan, min del, men folk kan inte göra allt. Man måste dela upp det, och du kan inte kräva av en jämställdhetsrörelse som är specialiserade inom ett visst område att de helt plötsligt måste specialisera sig inom alla andra och jobba med dem allihop. För det går inte. Alla måste göra sin del. Så ser det ut i arbetslivet, och så ser det ut i ideologiska frågor också. Det är inte så himla svårt att förstå, kan jag tycka. Och det STÅR i inlägget ovan och du gnäller fortfarande på feminismen för att feminismen inte jobbar med mansfrågor. Hur tänker du?
“Varför kan jag i denna stund röra mig endast 50 meter för att köpa ett kvinnligt onanihjälpmedel, medan jag måste hänfalla till postorder för att köpa ett manligt?”
För att man försöker göra något åt detta. Att det är lätt att köpa onanihjälpmedel innebär inte automatiskt att alla tjejer helt plötsligt känner sig jättebekväma med att onanera. Du vet, bara för att man diskuterar det växande problemet med anorexi så innebär det inte att det automatiskt försvinner heller. Så kan man inte resonera. Det vore FANTASTISKT om det var så enkelt, men tyvärr, det är det inte.
Jag måste få hjälpa unga tjejer utan att få skit för att det finns folk som uttrycker sig smaklöst om folks penisar. Det torde vara självklart. Eller på grund av det så kanske jag ska sluta, är det bra tycker du? Av princip liksom?
Nej, det tycker jag inte. Däremot så tycker jag att det inte kan vara acceptabelt att göra vad som helst, bara för att man råkar vara den som blir förtryckt. I synnerhet inte när man gör alternativt tittar åt ett annat håll när någon som man stödjer gör precis det man säger sig vilja bekämpa att någon annan gör. Det hade varit mer acceptabelt att feminister inte tyckte att det var deras problem med killars peniskomplex om det inte var så att feminister tittade åt ett annat håll när kvinnor och feminister yttrar saker som späder på peniskomplexen.De behöver inte bekämpa peniskomplexen i sig, men ifall de säger sig kämpa för en värld där ingen ska behöva ha kroppskomplex så borde de göra mer än att titta åt ett annat håll när kvinnor fäller kommentarer som späder på den typen av komplex.
Just onanihjälpmedlen var en bra illustration. Det är mer tabubelagt med kvinnlig med manlig onani, enligt påstående. Trots detta så säljs det kvinnliga onanihjälpmedel överallt, men nästa inga manliga.
Du får hjälpa unga tjejer utan att få skit för det. Däremot så handlar det om var toleranströskeln för vad dessa unga tjejer gör ligger.
Peter:
Ja, det sa du förut också. Då bad jag dig ge exempel på vilka feminister inom sex & samlevnad det är som du tycker gör så här, och då gav du mig Johanna Sjödins blogg, som inte jobbar med sexualfrågor och som faktiskt enbart uttrycker sin smak vad gäller penisar. Om du ska hävda att feminismen för en agenda som går ut på att man uppmuntrar tjejer att sitta och säga att små penisar är äckliga så får du väl fanimig ha något belägg för det. Jag har aldrig sett det, och vad gäller sexualfrågor så skulle jag nog vilja påstå att jag har jäkligt bra koll.
Och angående att det är ett uppenbart förtryck att det inte säljs manliga onanihjälpmedel: Okej, varför finns det så få stripklubbar för kvinnor med manliga strippor? Varför finns typ bara Ladies Night? Varför finns det inte runkbås för tjejer? Varför finns inte de här ställena för tjejer? Är det ett kvinnligt förtryck, eller har det kanske inte funnits någon efterfrågan på det? Är det antifeminismens fel att det är så? Ja, så är det, det sitter en massa antifeminister och styr och ställer och ser till så att det inte finns porrklubbar för kvinnor överallt, ve och fasa – eh – ELLER INTE.
Och liksom, vi har redan konstaterat att det inte är okej att kränka. Men du återkommer till detta som att vi skulle sitta och säga att kränkningar är den goda vägen att gå. Vem säger detta, Peter? Vem?
Det handlade om att kontrastera vad som är ok när en kvinna säger det, och vad som är ok när en man säger det. Är det Johanna Sjödin säger och skriver ok? Är jämförbara saker ok när en man säger och skriver det? Är det ok att säga precis vad som helst, så länge det hålls fram som ‘en personlig åsikt’?
Vad gäller sexhjälpmedlen så har jag aldrig hävdat att det är ett mansförtryck att det inte säljs manliga sexhjälpmedel. Jag visade det som en motfråga till påståendet om att det var mycket mer tabubelagt med kvinnlig onani än med manlig onani.
Peter:
Och du gör det genom att förminska tjejers problem och skylla att tjejer ibland skriver att de föredrar en stor penis på feminismen. Inte genom att snacka om porrideal, exempelvis, som kanske skulle vara att rekommendera. Eller att snacka om hur kulturen bland MÄN ser ut också vad gäller storleken på penis.
Sluta förminska tjejers problem.
Idag ser det ut som så att var tredje gravid kvinna begär kejsarsnitt (vilket man som tur är inte kan) för att hon är rädd för att man spricker i könet, vilket man gör, och för att man då anses mindre attraktiv med sin “slappfitta”. Vet du hur vanligt blåskatarr är för det finns en myt att om man håller sig och inte går på toa så tränar man slidmusklerna? (Det här har tagits upp som ett stort hälsoproblem många gånger) vet du hur mycket geishakulor och guider för att hålla fittan i trim säljer? Vet du hur mycket intimplastik ökat bland kvinnor? Vet du hur många tjejer det är som skaffar sillikonbröst eller lyfter tuttarna?
Och du sitter här och säger att killar inte skriver så eller säger så om tjejer. Vad kommer det här ifrån då? Förutom porren? Från att tjejer själva tycker att det är kul att gå igenom en farlig operation istället för att föda naturligt? För att tjejer tycker att det är skoj att skära sig i blygdläpparna? För att tjejer tycker att det är roligare med sillikonbröst? Vet du hur vanligt det är att fjorton-femtonåriga tjejer har komplex för att de har hängbröst?
Nä, uppenbarligen vet du inte det, hoppas jag, för då skulle du förhoppningsvis inte föra din argumentation genom att förminska tjejers problem och vad folk säger om dem.
Jag frågar dig. Vart går gränsen för att man får ge uttryck för sin egen smak, och när man ska begränsa sig för att det riskerar att ge någon komplex? Och framförallt, är det skillnad på var den här gränsen går för män, och var den går för kvinnor?
Det är det jag anser vara den springande punkten. Jag upplever att den gränsen är mycket lägre för män än vad den är för kvinnor.
Det jag gör kan kanske kallas att förminska tjejers problem, men jag vill väldigt gärna också veta vart den här gränsen att tvingas acceptera att man inte kan vara attraktiv för alla går. Dessa unga kvinnor kanske skulle må bättre inte av att olika ideal i samhället bekämpades, utan att de också anamade att man inte kan eller ska vara attraktiv för alla.
Peter:
Jag tror inte att det finns en könsskillnad, däremot finns det en skillnad i vad man säger sig tycka om.
Om du skriver att du bara gillar underviktiga tjejer så är det större risk att du får skit för det än om du skriver att du gillar mulliga kvinnor. Om jag skriver att jag gillar stora kukar så får jag mycket skit för det (eller, andra som skriver det – Jag har aldrig skrivit det) när jag skrivit att jag INTE gillar stora kukar så har nästan ingen gnällt alls överhuvudtaget. Då blir folk glada. Värderingen ligger snarare i om det du säger dig tycka om anses vara norm eller inte. Om du skriver att du inte gillar att ha sex med kvinnor som fött barn på grund av deras slappa fittor så får du förmodligen en del skit för det. Om du skulle skriva att du föredrog att ha sex med kvinnor som fött barn på grund av att de har bättre fittor (vilket jag ALDRIG sett någon skriva, DÄREMOT har jag sett en massa tjejer skriva att de föredrar mindre kukar eller inte bryr sig) så skulle du förmodligen inte få skit för det.
Om du säger en sak som folk redan går runt och har ångest för så kommer ingen ge dig en fjäder i hatten för att du säger något som styrker ideal och fördomar. Liksom, Sjödin har fått jättemycket skit för att hon skrev att hon gillar killar med stor kuk. Jag har typ aldrig fått skit för att jag skriver att jag inte vill ha sex med killar med stor kuk. Det gör dock inte det ena bättre än det andra, det gör inte det ena rätt och det andra fel.
Det är, jag upprepar, idealet man ska behandla. Inte de som påverkas av det. Det är inte anorektikerns fel att hon har anorexi, och det är inte en killes fel att han föredrar smala tjejer.
Man man SKA undvika att säga att folk är äckliga. För då går man över en gräns där man inte begränsar sig till att uttrycka sin egen smak, utan i det läget går du flera varv längre och förolämpar alla de människor som inte råkar vara din smak.
Och vem vet, i framtiden kanske stora penisar anses vara oattraktiva för att tjejer tycker att det gör ont att ha sex med en kille med en stor penis och de vill kanske inte ha sex med någon som de måste “arbeta” så mycket för att passa ihop med. Då kommer det vara fult att skriva att man ogillar stora penisar, och då kommer Sjödin få hyllningar för sin smak och jag kommer få skit för min.
Så fungerar världen. Och det är idealen som ska behandlas. Men att beskylla feminismen för att stå för en propaganda där det är okej att håna män för deras penisstorlek, det är bara märkligt.