The Walking Dead

November 29th, 2010

Jag började titta på TV-serien The Walking Dead i förrförra veckan. Mest för att Signe hade skrivit att det var den bästa TV-serie hon någonsin sett, och sedan för att den innehöll zombies. Då min storyboard var fylld av en massa zombies som gick runt och utplånade världen så kunde det väl vara värt att se vilken hilarious zombiesplatter som amerikanerna dragit ihop i TV-serieform. Yay hilarious splatter zombies yey!

Men det var det inte.

Det var inte hilarious någonstans.

Det var bara avgrundsdjup jävla dödsångest. Genom hela första avsnittet mådde jag piss och hade ont i magen. Jag ville bara stänga av skiten. Vad är det här för ångesthelvete jag tvingar mig igenom? Bara tystnad, misär, död, ångest. Men så tittade jag på det andra avsnittet. Samma sak där. Bara misär, helvete, död. Inget skojsplatter alls.

Zombiesplatter har varit den enda skräckkategori jag någonsin pallat med. Jag får mardrömmar eller mår apadåligt av den mesta skräck. Men zombies bara kan jag inte vara rädda för. De är ju bara groteskt äckliga, löjliga, dumma, sega och säger BRHEFDH efduhsfd asdjhsdfjhdf hela tiden. Fett att vara rädd för dem.

Inte för att jag satt och var så rädd. Men förstörd. Inifrån och ut. Vilken jävla dödsångestmisär den där TV-serien skildrar.

Men efter det tredje avsnittet så var jag hooked och nu tycker jag lite om den där hopplösa misären jag känner. Du upplever inte att det ska gå bra för någon. Alla kommer bara dö. Och på något skruvat sätt har du börjat gilla det. Du börjar se fram emot alla hemska händelser, vem som dör härnäst, vems hjärta blir sargat härnäst för att en närstående blir uppäten av zombies eller biten och sedan omvandlas till en zombie under vild feber. Det blir en stor fest i en total misär där du tillslut börjar välkomna jordens undergång. När du väl accepterat den. Och du vill dra ut varenda bitterljuva lilla sträng av det.

The Walking Dead är en av de bästa TV-serierna jag sett. Jag håller med Signe. Ingenting har fått mig att må så jävla dåligt i TV-väg förut. Ingenting! Det är en ångest som nästlar sig in i hela kroppen. Och den känslan, det trodde jag aldrig att man skulle kunna få av en zombiesplatter. My god, de har lyckats skapa något mer av det hela än bara äckliga groteska monster som går runt och säger uuurgh uuuuurgh uuuuuurgh. Förvånande.

Jag rekommenderar den. Nu blir kanske ingen sugen av min beskrivning. Men säg såhär, böcker där hjärtat slits, dystopier och för all del filmer där man slits med. Jämför med dem. Det är den känslan. Och du kan uppleva den till fullo utan att ditt liv går åt helvete. Det, det kan man ju bara inte skita i, kan jag tycka. För vilken mäktig jävla känsla det ÄR.

Nu måste jag ju läsa serien också. Gah! Gillar färgläggningen. Nice.

Filed under Konsumtion, Kultur | Comments (20)

Malins bok är äntligen ute!

October 11th, 2010



I torsdags var jag på releasefest för Malin Lundblads bok, Kändisjakten. En bok om kändisskap. Och jag har gjort illustrationer till den, superkul!

Den här lilla ritade jag också inför festen. Jag föreslår att man klickar upp den så att den inte ser megasuddig ut.

Fan vad kul att den äntligen är ute, kika in den, hörrni!

Filed under Konsumtion, Kultur, Livet i bilder | Comments (8)

Agneta Klingspor i Söderbokhandeln

September 15th, 2010

Jag vet att många av mina läsare tycker väldigt bra om Agneta Klingspor – Och det med rätta! Imorgon har hon föreläsning om sin nya bok Stängt pga hälsosjäl som handlar om hennes bröstcancer i både text och bild. Det är en gripande historia, och jag rekommenderar boken väldigt väldigt varmt. Gå på föreläsningen, ja ja!

Imorgontorsdag  klockan 19:00 i Söderbokhandeln på Götgatan 37.

Läs mer om boken HÄR.

Filed under Konsumtion, Kultur | Comment (0)