Såhär är mitt bajs enligt BRISTOL STOOL CHART

Igår diskuterade Emmy och jag hur många ord det finns för att beskriva olika typer av avföring på svenska. Idag skickade hon mig den här länken och berätta om THE BRISTOL STOOL CHART som har gett olika typer av bajs olika nummer för att lättare kunna identifiera avföringstyp.

Vilken nu innebär att jag äntligen har ett verktyg att förklara EXAKT hur mina magproblem ser ut som så många av er frågat om som jag aldrig kunnat beskriva i detalj. Hurra! Och fortsättningsvis ska jag skicka länken till det här inlägget till alla företag som hör av sig till mig och vill sponsra mig med sina fiberprodukter mot förstoppning, så blir det enklare än någonsin att förklara att det inte är såna problem jag har.

Låt mig då beskriva en vanlig förmiddag för mig. Oftast blir det fem stycken bajsrundor på toaletten. Varje dag.

Och för er som inte vill veta det här. Kom igen. Gör er och mig en tjänst på en gång genom att ignorera det här inlägget. Min avsikt är varken att äckla, chockera eller verka avslappnat “skön” i bajssnack. Det här är ett inlägg som helt och hållet skrivs för de av mina läsare som har magproblem och vill diskutera det hela och som vill kunna känna sig avslappnade. Det kan vi faktiskt unna dem, och ingen måste läsa om bajs om de inte vill – Ni fick er varning! Så efterhands gnäll kommer bara bemötas med hån och skratt, ffs!

1. Först har vi TYP 1. Det är bara litet, men som en propp liksom. Svart och stinker fan i helvetet. Inte sällan med blooooood buuaaah och ibland kommer det ut vitt slem. Det betyder att min tarm har blivit inflammerad. Då blir jag olycklig.

2. Men sedan är det mer party med mjukare bajs av TYP 2.

3. Sedan blir det mer uppdelat, enligt TYP 3. Lite hårdare igen, men fortfarande mjukt.

4. Sedan blir det IBLAND, men inte ALLTID (annars fortsätter det bara med TYP 2,3 eller 7) långa smala enligt TYP 4. Men de är alltid platta. Som en större bandmask i bajs. Kan det där vara den äckligaste meningen jag någonsin skrivit? Quite possibly. Det här bajset är ibland blandat med vitt och grönt, men rätt sällan.

5. Sedan är det bara TYP 7 som gäller. Det kan egentligen fortsätta hela dagen ibland. Inte så farligt. Som att skita kaffesump eller vatten.

Så ser mina toalettrutiner ut, yay! Och det här är när magen fungerar bra och som den ska. Mitt problem är som sagt tidigare att en del av min tjocktarm inte fungerar. Det blev ett stort sår i den som blev väldigt inflammerat, och den delen av tjocktarmen kan man väl bäst beskriva som död. Detta innebär att jag inte har normala tarmrörelser. Jag måste gå på toa mycket så att såret inte spricker upp på nytt och blir ytterligare inflammerat, så därför lever jag numer i en situation av daglig förstoppningsdiarré. Något som är himmelriket jämfört med hur det såg ut för några år sedan.

Vanliga toabesök har jag haft hela 2-3 gånger i år. Förra året 2 gånger. Året dessförinnan ingen. Så äh, det går ju frammåt. Det här kanske man också blir av med en dag. Eller yeah right.

Filed under Mage och Tarm, Min ljuvliga kropp | Comments (6)

Just for fun

Jag var inne på Tradedoubler och stökade runt. Så att ett nytt företag anslutit sig. Och vet ni vad DE säljer? Jo, bland annat laxermedel, ändtarmssalvor och fiberprodukter. Vilka fantastiska idéer jag fick! Varje gång jag skriver ett inlägg om mitt helvetiska tarmsystem så skulle man kunna avsluta med en annons för ändtarmssalva.

Inte för att jag tror att det skulle generera så mycket vinst. Men det skulle vara ROLIGT. Gnälla gnälla gnälla but in OTHER news vi har vi den här ändtarmssalvan för att lindra din stackars svullna anusring.

Gärna med lite fina blommor och stjärnor runt om. Kanske lite strålkastare.

Bara TA-DAH! Ljuset från himmellen. Ändtarmssalva.

Jag skulle kunna ansluta mig bara för att göra det EN gång. Det skulle vara så värt.

Filed under Mage och Tarm, Min ljuvliga kropp | Comments (4)

Kvisslor

Kvisslor.

Vad jag hatar dem.

Jag har, inte sedan jag var 12, någonsin haft särskilt stora problem med finnar. Jag har mina perioder där jag får dem, som alla andra, men i regel är jag befriad från sånt tjafs. Något jag självklart är mycket glad över.

Men kvisslor får jag. Och regelbundet. För närvarande har jag tre stycken. Två stycken på kinden under mitt högra öra. De är båda mycket små och jag tror inte att någon ser dem. Tacka min bleka hy för det. En av dem kommer snart gå att få bort, och jag har börjat grunda för det genom att pilla försiktigt, försiktigt längs kanterna. Så att den ska bli lite störd, men ändå inte sårig. Det ska jag göra några dagar på raken och om kanske fyra-fem dagar kommer den vara enkel att få bort. Den andra är så pass obetydlig att jag ifrågasätter om det någonsin kommer bli något av den. Men man får se. Jag vakar.

Den tredje, däremot, kommer jag ALDRIG få väck. Den har varit mogen för det länge. Det skulle inte vara det minsta lilla problem att nåla den jäveln och plocka bort klumpen. Inte det minsta! Om det inte vore för det jävla stället den sitter på!

HÄR.

Hur fan får jag bort den? Jag kan inte sätta en nål sådär nära ögongloben! Jag har hellre en kvissla eller riskerar att bli blind genom ett nervöst ryck eller en plötslig nysning. Och jag är INTE stadig på handen. Bara när jag ritar. Annars är jag darrig och ostadig. Jag kommer aldrig få bort den!

Jag stirrar på den, varje dag, och jag hatar den.

Enda sedan jag fick den har jag blåstirrat på andras ögon och konstaterat att det inte alls är ovanligt med kvisslor på just det stället, eller för all del, på ögonlocket. Något jag aldrig tänkt på tidigare. Så det finns väl en viss tröst i det.

Men det spelar ingen roll. Jag önskar dess död. Jag hatar den. Jag försöker pilla, men inte kan jag pilla sönder den, och riskera att få en infektion där.

Jag får vänta. Vänta. Stirra. Vänta.

De kan ju, om man har tur, äta upp sig själva. IMPLODERA! Jävla kvissla. Dö!

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (19)

Skit ur mig livmodern

Min kille: Jag kan verkligen inte föreställa mig hur mensvärk känns.
Jag: Nej, du saknar ju vissa kroppsdelar för det.
Min kille: Ja…
Jag: Men har du varit sådär jätteförstoppad någon gång att du får skitont och mår jätteilla?
Min kille: JA! Fyfan. Det har hänt.
Jag: Det känns ungefär så, fast man mår mer illa och det gör mer ont.
Min kille: Ja, det låter rimligt faktiskt.
Jag: Och det enda enda man vill göra är att typ krysta ut hela livmodern som en stor fet jävla bajskorv. Ibland så har blodet levrat sig mycket och man sitter på toa så dimper det ner en massa klumpar och det är så TILLFREDSTÄLLANDE för även om det egentligen inte gör en skillnad så tänker man att det ska bli en sån där lättnad som när man just lyckats skita.

Men här hade min kille redan lyckats slänga på sig sina hörlurar så han fick tyvärr aldrig ta del av den sista visdomen. Så ni får den istället, förhoppningsvis hjälper man någon dude att förstå!

Filed under Mage och Tarm, Mens, Min ljuvliga kropp | Comments (12)

Kreativt trosmakeri

Jag har skaffat lite fler textilpennor och numer har jag bland annat en fin röd penna. Vad är då bättre än att spexa till lite gamla hängiga strunttrosor? Med mensfläckar, givetvis. Något annat skulle helt enkelt inte vara jag.

Eller, de är inte så säckiga egentligen. Jag är rädd att de har formats rätt exakt efter min egen röv.

Enda problemet är att jag för närvarande faktiskt har mens vilket innebär att jag rycker till varje gång jag ser den målade trosan ligga på byrån och tänker “Men i helvetet! Har jag lämnat en nermensad trosa framme? Hur äcklig är jag egentligen?” sedan ser jag att det är den målade, men samma frågeställning är jag säker på att vissa av er har om trosan i vilket fall.

Jag tycker den är fin!

Filed under Mens, Min ljuvliga kropp, Outfit, Pyssel | Comments (10)

Brain egg layers

En annan trevlig noja jag burit med under livet fick fäste när jag var väldigt liten. Förra gången jag berättade historien har jag beskyllt min storebror för att vara upphovsmannen till den här livslånga nojan, men i efterhand har han rättat mig och berättat att det nog inte riktigt stämmer och att det rörde sig om en annan person. Jag tror honom, han är fyra år äldre än jag och har säkert klarare minnen från perioden, och det låter rimligt när han berättade om vem det troligtvis rörde sig om.

Men låt mig fortsätta med historian. När jag går och lägger mig och sover på natten så måste jag alltid ha något som täcker mina öron. Annars kan jag inte sova. Alls. Ibland somnar jag till utan att ha gjort det, men då vaknar jag alltid upp strax efter med en lätt panikkänsla i kroppen och måste genast rafsa hår över örat eller lägga mig under täcket så att det täcker örat.

När jag var liten fick jag det berättat för mig att flugor, när man sover, passar på att landa på örat, kryper in, och lägger ägg! Masklarverna lever sedan inne i örat och i hjärnan. Man dog inte av det, men de levde där som äckliga parasiter, och larver kunde trilla ut ur örat när man minst anade det.

Det här gjorde mig självfallet livrädd och jag kunde inte sova alls många nätter efter detta tills jag utvecklade sätt att säkert täcka för mina öron. Jag rör mig inte heller mycket när jag sover, jag vet inte om det är en produkt av det här, för att inte röra sig så att öronen blir fria under natten av misstag, eller om jag bara är sån. Det är såklart svårt att säga.

Men trots att jag vet att det här bara var en bussträcksskröna likt andra som man roade sig med när man var ung för att terrorisera sina yngre så kan jag inte släppa den här rutinen och jag får fullkomligt SPADER när något surar närra mitt öra. Spader! Jag skriker och flyger runt och sedan springer jag runt i cirklar. Alla mina vänner som varit med mig utomhus sommartid har sett detta med sina egna ögon och det är så otroligt löjligt att det inte är klokt. För det mesta kan jag skylla ifrån mig på min något abnorma getingfobi, men det gäller egentligen allting som surrar det minsta lilla.

Brain egg layers. Maskar i hjärnan. Det är väl klart att man blir livrädd.

Åhej och hå. Hörni, tänk på det när ni berättar skräckhistorier för småbarn! Det kan sätta sig för livet.

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (15)

Luftbubblorna i mina ådror

Hypokondri är alltid ett så skönt ämne att diskutera! Och hejhopp vad kul det var att läsa om era egna erfarenheter av inbillningssjukdom. Jag tycker att vi kan fortsätta lite med detta, skön söndagskväll som detta är, och jag tänker här presentera mina löjligaste hälsonojor som jag för tillfället kan komma på i ett par-tre inlägg. Vi kan börja med min fullkomligt oresonliga dödsfobi för sprutor.

Sprutor. Jag var inte spruträdd när jag var yngre. Inte mer än något annat barn, om inte annat. Det var ju bara ett litet nålstick och jag tyckte i regel att det var bättre att vara tuff och få det hela överstökat än att hålla på och jiddra. Jag kommer förvisso ihåg en gång då jag grät mycket när jag skulle vaccineras, men det var också bara en enda gång.

Men sedan fick jag höra en gång om det här med LUFT i SPRUTAN och vad som hände om man sprutade in luftbubblor i blodomloppet, va. Och det här var ju överdrivet, men det visste jag inte då, och när jag frågade läkarna så tyckte jag inte att de gav mig ett ordentligt svar. Jag hade nämligen hört att om den minsta lilla luftbubbla skulle innebära att hjärtat la av, eller att man åtminstonde skulle vara med om en extremt smärtsam och skadlig hjärtattack. SÅ HEJ! Sprutfobi. Enda sedan dess, varje gång när jag ska få en spruta, så drabbas jag av dödsångest. Jag blir yr, kallsvettas och mår illa och hjärtat börjar slå något förfärligt. Jag ska inte påstå att jag får en helhjärtad panikattack, men det är inte långt ifrån. Numer har jag ju fått ett ordentligt svar från ett flertal läkare (då jag yrat som en galning om detta vid varje tillfälle jag fått en spruta) och mängden luft det skulle krävas för att det här skulle hända är ju inte… Ja, det är inte så troligt, helt enkelt, och då skulle missbrukare dö som flugor när de sitter där, darriga som fan, och sprutar in fel. Och det gör de ju inte.

Det är ju rimligt.

Men tror ni att jag kan släppa det? Nej. Det är klart att jag inte kan. Varje gång en spruta dyker upp så tror jag att jag kommer dö. Det är förbannat att jag inte kommer ihåg vem det var som planterade den här nojjan i mitt huvud, för den jäveln skulle jag gärna sparka in knäskålarna på.

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (13)

Jävle äckelhelvetesfotjävel och hypokondrifanskap

I höstas fick jag en smärta i min högerfot. Ingen fara tänkte jag, det är nog bara en stressfraktur. Jag har haft en del såna i mitt liv på grund av överträning och ätstörningar så jag känner igen det och jag vet hur man sköter om det. Man tar det lugnt, tränar inte, men undviker inte att gå på foten. Men man ser till att ta det lite lugnare och inte belasta fel.

Men det löste sig inte. Så jag blev skeptisk. En vän som jobbar som sjuksköterska kollade foten åt mig (jag var fattig då och hade redan fått punga ut multum på vårdkostnader pga. halsböldsoperationshelvetena förra hösten så jag bedömde inte att jag hade råd med läkarbesök, röntgen och all skit som alltid följer) och hon kände och kollade och bekräftade att det var en stressfraktur. Jag hörde för mig med en vän som arbetar med sjukgymnastik och just fotbelastning som analyserade hur jag gick på foten och gav mig instruktioner (även om jag aldrig köpte de pungdyra skorna som rekommenderades). Jag fick liksom samma hjälp som man får hos en läkare, fast gratis, mot gengäster, blahblah, ni vet.

Men min fot blir aldrig bra. Snart kommer det här ha suttit i i ETT ÅR. Jag har den senaste tiden fått svarta blödningar på fotsulorna som inte vill ge med sig och jag har kommit fram till att OKEJ, jag måste väl röntga den här jävla skiten trots allt. Fan.

Det sjuka är att jag också fått ont i minvänsterfot nu. På samma sätt. Men inte lika starkt. Stegrande. Värken i högerfoten har vuxit sig större till hela foten istället för det område där den var koncentrerad.

Så.

Nu.

Alltså. Jag googlade häromdagen. Va. Och liksom. Nu har jag blivit en hypokondriker. Fullt ut. Och det är därför jag varit så tyst den senaste tiden. Jag är nämligen helt säker på att jag har sicklecellanemi. SICKLEFUCKINGCELLANEMI! För att allt, allt, allt med den där sabla diagnosen har haft mage med att stämma in med allt som varit konstigt med kroppen det senaste året och dessförinnan. Så jag har varit lite tyst för jag har inte velat spåra ur i inlägg som rör min nya inbillningssjukdom.

Jävla skit. Och nej: Det är klart att jag inte har det här. Jag har en keff fot som jag hanterar fel som jag bara borde gå och röntga och sedan kommer allt vara bra. Och blödningarna? Ptja, det finns ju något som kallas för SKOSKAV. Och lite av de andra symtomen kan faktiskt förklaras med: Gott immunförsvar, dålig blodcirkulation, kronisk problem med att ta upp vissa ämnen (min celiaki) samt de regelbunda infektionerna jag faktiskt får pga min otroligt ofarliga och väldigt vanliga (10% av befolkningen) tietzes samt lite annat.

Herregud. Hypokondri. Det trodde jag inte att jag skulle återse igen på ett tag. Vet ni att jag, när jag var yngre (och inte så pass ung att det var gulligt heller) så var jag helt övertygad om att jag hade antingen psoriarsis artrit eller Bechterews? Det var en trevlig period av hypokondri.

SÅ LÅT OSS SKRATTA ÅT DEN HÄR HYPOKONDRIN LITE SÅ ATT JAG KAN BLI PÅ BÄTTRE HUMÖR IGEN. HURRA HURRA. ÅH VAD JAG ÄR LÖJLIG. WHEEE SÅ LÖJLIGT. ÅHHAHA.

Vad har ni haft för inbillningssjukdomar genom åren? Förslagsvis gärna efter att ni tittat på typ House. Hehe.

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (30)

Torkar ni fram eller bak?

Man får ju lära sig att torka bakifrån när man är liten. Ni vet. Efter att man bajjat. För att inte få avföring on der private parts och allt det där. Hur många fortsätter med det? Är det de flesta, eller inte?

Jag vet inte. Jag kan inte släppa tanken alls. Väldigt privat fråga. Jag vet.

Men jag vill veta!

Jag kan börja: Jag torkar fel, jag torkar alltså från samma håll som när man kissat.

HUR TORKAR NI? Ni kan skriva anonymt i kommentarsfältet om ni inte vill säga med namn, jag lovar att inte dubbelkolla och bah: Aha, Sara som skriver här ofta torkar alltså bak, det ska jag komma ihåg. Alltså, jag är ju inte knäpp liksom.

Jag bara undrar hur folk gör.

Filed under Mage och Tarm, Min ljuvliga kropp | Comments (70)

MENSVÄRKEN + mensdagbok

Det är förresten först nu som jag överhuvudtaget kan fungera som normal människa. Först hade jag PMS från helvetet och sedan följdes det av en tre dagar lång mensvärk som var jag vet inte vad. Förutom det så har min fraktur i högerfoten fuckat upp sig igen (tack hunden Pepps och dåliga kor) så det har varit tre dagars intensiv olycka och smärta för min del.

Jag är fortfarande olycklig här.

Men försöker få något vettigt gjort så att jag kan rida på bekräftelsen, eller så. Faaaan.

Ps. Vettefan var min mobil är. Jag har lagt skiten på ljudlös någonstans och vet inte om jag ska vara förfärad eller glad.
Ps 2. Mensen inträffade den tredje september. Bra. Offentlig mensdagbok är bra.

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (26)

Magdålig

Idag är jag mycket, mycket dålig i magen.

Inte för att jag någonsin funderat på hur det känns att skita ut vattenballonger blandat med kaffesump, men nu VET jag. Ändå.

Uäh.

Filed under Mage och Tarm, Min ljuvliga kropp | Comment (1)

Visa mig era ludna!

På Sex & Blandat får vi in jättemånga frågor från unga tjejer som har komplex för kroppsbehåring och som undrar om alla kommer att tycka att de är vidriga om de inte rakar allt. Det är så himla ledsamt, tycker jag. Valet mellan att raka eller inte ska inte vara en fråga om  måsten eller ångest, man bör kunna låta bli om man vill, utan att känna att alla måste stirra och peka.

Därför så vill jag ha bilder på era ludna! Armhålor, ben, allt! Ja! Eller allt som vi får visa, så kanske inte muffen för då måste vi ha legg och grejor för att veta om ni är myndiga! Men armar, armhålor, mustascher och ben, ja!

Så samlar vi ihop dem på siten och visar Sverige att tjejer fan visst har hår.

Skicka era bilder till mig med namn, en anekdot, och gärna bloggadress om ni har en sån så att vi kan länka. Yey! Kom igen!

Maila mig på

Eller ladda upp en bild på er blogg och ge mig länken och säg att jag får sno det till Sex & Blandat, yes! Visa mig era ludna!

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (48)

Min nya videoblogg!

Fan vad jobbigt det är att hålla koll på mig nowadays. Den här bloggen, Sex & Blandat, Franks Site och NU HAR JAG ÄVEN EN VIDEOBLOGG, yey! 

Den känns väldigt lovande! I ett av de första inläggen visar jag, mycket pedagogiskt, hur det går till när jag bajsar på min killes toa.

NU KÖR VI!

Filed under Mage och Tarm, Videoblogg | Comments (3)

Mitt stackars anus

Igår hade jag så så kraftig blödning från ändtarmen att jag var tvungen att använda binda. Binda! Det var länge sedan sist. Jag blödde igenom trosan, med anusblod alltså. Fräscht.

Ville bara berätta det.

Man kan inte gå och hålla inne sånt här.

Då börjar man må dåligt, har jag förstått. Häää.

Filed under Mage och Tarm, Min ljuvliga kropp | Comments (6)

Det var väldigt dumt av mig

Åhfyfan vad jag känner mig dum.

Igårkväll blev jag sugen på ett kvällsmål och började käka mackor. Tyckte att något var skumt med dem, men avfärdade det som ingenting. Så jag äter mackorna, fem-sex stycken kanske, och så börjar jag plocka bort efter mig och ser att det ju var helt vanligt bröd och inte glutenfritt.

Och jag har celiaki, det innebär att jag är glutenintolerant. Att jag blir sjuk av vete, alltså.

Men jag tänker äh, kanske inte är så farligt ändå. En gång! En. Spelar det så stor roll? Så jag går och lägger mig.

Och helvetet vad dåligt jag mått idag! Ända fram tills nu har min mage typ krampat, jag har känt mig kräksig, jag har känt mig våldsamt sjuk i hela kroppen. Jag har grinat som en idiot och det har gjort så sabla ONT.

Fyfan. Först nu lyckades jag ta mig till mitt kontor.

Nästa gång, om det händer igen, ska jag nog se till att kräkas upp brödet om jag tar fel. Det var inte värt det alls och jag mår fortfarande illa och är svajig. Få se hur bra det går med jobbet…

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (4)

Jag älskar mitt jobb

Jag fick skriva om fjärtar och sex i samma artikel.

Det här är höjden av lycka.

Jag skulle kunna dö nu med ett leende på läpparna.

Filed under Mage och Tarm, Min ljuvliga kropp, Sex & samlevnad | Comments (2)

Jävla mens då

Min mens är en vecka sen. Alltså, om jag får ta emot min kille när han kommit hem från semestern med:  “Älskling, vi måste gå till sjukhuset tillsammans för jag ska göra abort och vågar inte själv” så spyr jag. Fett dåligt!

Men så går det ju inte till. Man får ju bara ett sketet piller och sedan äter man ett till piller några dagar efteråt så kläggar den lilla parasiten ur fittan och ner i toaletten. DÖÖÖÖ! DÖÖÖÖ! Kan man skrika samtidigt också, kanske. Då får det bli en liten lek och man kan ha lite roligt.

Eller.

Nä.

Det här var ju inte ett dugg roligt.

Tur att jag aldrig har regelbunden mens typ ändå så det är nog no worries.

Filed under Mens, Min ljuvliga kropp | Comments (9)

Klamydia i ögat, någon?

Hehehe.

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (8)

Taylor Momsen UPP TILL MENSKAMP!

Önskan:

Att Taylor Momsen från Gossip Girl går ut och säger att det var ett statement att hon lät tampongsnöret synas. För what the fuck? Varför ska en sån sak vara skämmig? Egentligen?

Taylor Momsen, du ser hård ut, claim your right och säg MEN UP YOURS! BAJSNÖDIGA JÄVLAR!

Filed under Mens | Comments (20)

Inget kamratposten här inte

Näää! Ni tyckte inte att jag var normal! Inte en endaste av er. Äsch.

Jag ska börja hänga i en massa forum för folk med trichotillomani, tror jag. Så ska vi sitta och götta och äckla oss med våra fina hårhistorier.  Jag skulle väl vara en mes jämfört med dem som har sjukdomen på riktigt, förvisso. Jag är inte riktigt den som sitter och drar mig skallig i skalpen. Men äh, jag gillar att rycka näshår! Och lite annat här och var. Eller ett inåtvuxet hårstrå!

Fröjden. Fröjden.

Åh herregud. Nu blev jag alldeles till mig. Jag tror att .

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (2)