Kvisslor

Kvisslor.

Vad jag hatar dem.

Jag har, inte sedan jag var 12, någonsin haft särskilt stora problem med finnar. Jag har mina perioder där jag får dem, som alla andra, men i regel är jag befriad från sånt tjafs. Något jag självklart är mycket glad över.

Men kvisslor får jag. Och regelbundet. För närvarande har jag tre stycken. Två stycken på kinden under mitt högra öra. De är båda mycket små och jag tror inte att någon ser dem. Tacka min bleka hy för det. En av dem kommer snart gå att få bort, och jag har börjat grunda för det genom att pilla försiktigt, försiktigt längs kanterna. Så att den ska bli lite störd, men ändå inte sårig. Det ska jag göra några dagar på raken och om kanske fyra-fem dagar kommer den vara enkel att få bort. Den andra är så pass obetydlig att jag ifrågasätter om det någonsin kommer bli något av den. Men man får se. Jag vakar.

Den tredje, däremot, kommer jag ALDRIG få väck. Den har varit mogen för det länge. Det skulle inte vara det minsta lilla problem att nåla den jäveln och plocka bort klumpen. Inte det minsta! Om det inte vore för det jävla stället den sitter på!

HÄR.

Hur fan får jag bort den? Jag kan inte sätta en nål sådär nära ögongloben! Jag har hellre en kvissla eller riskerar att bli blind genom ett nervöst ryck eller en plötslig nysning. Och jag är INTE stadig på handen. Bara när jag ritar. Annars är jag darrig och ostadig. Jag kommer aldrig få bort den!

Jag stirrar på den, varje dag, och jag hatar den.

Enda sedan jag fick den har jag blåstirrat på andras ögon och konstaterat att det inte alls är ovanligt med kvisslor på just det stället, eller för all del, på ögonlocket. Något jag aldrig tänkt på tidigare. Så det finns väl en viss tröst i det.

Men det spelar ingen roll. Jag önskar dess död. Jag hatar den. Jag försöker pilla, men inte kan jag pilla sönder den, och riskera att få en infektion där.

Jag får vänta. Vänta. Stirra. Vänta.

De kan ju, om man har tur, äta upp sig själva. IMPLODERA! Jävla kvissla. Dö!

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (19)

Visa mig era ludna!

På Sex & Blandat får vi in jättemånga frågor från unga tjejer som har komplex för kroppsbehåring och som undrar om alla kommer att tycka att de är vidriga om de inte rakar allt. Det är så himla ledsamt, tycker jag. Valet mellan att raka eller inte ska inte vara en fråga om  måsten eller ångest, man bör kunna låta bli om man vill, utan att känna att alla måste stirra och peka.

Därför så vill jag ha bilder på era ludna! Armhålor, ben, allt! Ja! Eller allt som vi får visa, så kanske inte muffen för då måste vi ha legg och grejor för att veta om ni är myndiga! Men armar, armhålor, mustascher och ben, ja!

Så samlar vi ihop dem på siten och visar Sverige att tjejer fan visst har hår.

Skicka era bilder till mig med namn, en anekdot, och gärna bloggadress om ni har en sån så att vi kan länka. Yey! Kom igen!

Maila mig på

Eller ladda upp en bild på er blogg och ge mig länken och säg att jag får sno det till Sex & Blandat, yes! Visa mig era ludna!

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (57)

Det var väldigt dumt av mig

Åhfyfan vad jag känner mig dum.

Igårkväll blev jag sugen på ett kvällsmål och började käka mackor. Tyckte att något var skumt med dem, men avfärdade det som ingenting. Så jag äter mackorna, fem-sex stycken kanske, och så börjar jag plocka bort efter mig och ser att det ju var helt vanligt bröd och inte glutenfritt.

Och jag har celiaki, det innebär att jag är glutenintolerant. Att jag blir sjuk av vete, alltså.

Men jag tänker äh, kanske inte är så farligt ändå. En gång! En. Spelar det så stor roll? Så jag går och lägger mig.

Och helvetet vad dåligt jag mått idag! Ända fram tills nu har min mage typ krampat, jag har känt mig kräksig, jag har känt mig våldsamt sjuk i hela kroppen. Jag har grinat som en idiot och det har gjort så sabla ONT.

Fyfan. Först nu lyckades jag ta mig till mitt kontor.

Nästa gång, om det händer igen, ska jag nog se till att kräkas upp brödet om jag tar fel. Det var inte värt det alls och jag mår fortfarande illa och är svajig. Få se hur bra det går med jobbet…

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (4)

Klamydia i ögat, någon?

Hehehe.

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (8)

Är jag normal, kära läsare?

Mina näshår. Det är en sak jag aldrig riktigt kommer förstå. Jag tror att jag rycker dussintals varje tredje dag eller något, men likväl är de lika fullproppade med hår för det! Och enka är de att rycka också. Med fingarna. DRR-DRR-DROCK-CK-CK säger det så har man yligare tre-fyra strån mellan fingarna. Så fortsätter man så. Länge. Sedan samma sak efter någon dag igen.

Är jag normal?

Äh. Skitsamma om det är så eller inte förresten. Spillerill. Äh.

Filed under Annat mysigt | Comments (13)

Mysiga lilla ögat

Hemma i Stockholm igen. Jag är helt slut.

Var väldigt orolig över inspelningen idag. Ni vet. Med tanke på mitt öga.

Men tur för mig, va. För i morse vaknade jag av att hela mitt vänsteröga var helt igenkläggat så jag fick liksom dra isär ögonlocken och det gjorde ONT. Så fick jag pilla ut hundra miljarder liter med vitt klägg.

Megafinne som sprängs i ögat.
Det tycker inte ens jag är kul. Bara äckligt.

Undrar fortfarande om det var så vettigt att stoppa i linser sen, dock. Det måste ju vara tämligen osmart, nu när jag tänker efter. Hej ögoninfektion!

Äh. Sova. Ta en dag i sänder, och så.

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (3)

Dags att söka terapi kanske

I morse åt jag ostgratinerade falukorvsmackor till frukost. Inne på tredje mackan så upptäcker jag något JÄVLIGT hårt i munnen. Jävligt. Min första tanke? Bitit av en bit på en tand, givetvis.

Och visst är det något sånt. Jag sitter och stirrar på den där vita grejen hur länge som helst. Stel av skräck. Känner runt med tungan i munnen. Men det är ingen fara! Känner inget.

Men jag vet att jag bitit ihop käkarna hårt den senaste tiden, har vaknat med mycket värk i käkarna en lång period. Jag känner folk som krossat tänder i käften av det. Krossat! Så jag vandrar sakta, sakta in i badrummet för att inspektera min käft i detalj.

Och visst, visst, visst! När jag glor nära, nära, är det kanske något som saknas där? Jag svajar. Jag tar nageln och känner, visst! Ett hålrum! Som inte ska vara där! Jag sköljer munnen ordentligt så att jag kan vara säke på att inga matbitar skymmer min sikt, och var ser jag? Vadfan ser jag?

En av mina tänder ser ut sådär! Tredje inifrån på höger sida!

Jag blir yr.
Mitt synfält blir fullt av små vidriga, svarta fläckar.
Jag svajjar.
Jag börjar mår illa.
Jag kräks.

Sedan vinglar jag fram till sängen, yr och illamående och mår förjävligt, och däckar. Jag däckar! Sover fram till 12:00 och vaknar upp med svår ångest. Känner mig helt förstörd. Mår fortfarande illa. Min tand!

Det sjuka är vad som händer sedan. Jag går upp på kontoret. Håkan och Ingrid hör historien, men de tycker det låter konstigt. Var det inte en benbit i falukorven? Jag Twittrar om det. Anna Åkerman säger samma sak, var det inte en benbit i falukorven då? Hon har varit med om det flera gånger, innan hon blev vegetarian.

Jag funderar. Jag går och tittar igen. Undersöker. Vet ni vad som är sjukt? Min tand ser helt normal ut. Det är inte en stor bit ur den som lossnat. Den ser ut som vanligt. Helt normal. Jag blir förvirrad, jag vet ju hur den såg ut! Det var en stor bit som lossnat! Jag vet ju hur det såg ut!

Men så var det alltså inte. Det var bara inbillning. Är inte det sjukt, så säg, vad hypokondri kan göra? Vad skräcken kan lura i en?
Jag är fasligt hypokondrisk och nojjig vad gäller mina tänder. Det vet jag att jag är. Men att det gick så långt att jag faktiskt hallucinerade? Skräckinjagande.

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (8)

Drömmarna om folket med den perfekta hyn

“Men hallå! Håll inte på och kläm sådär. Det är helt onödigt ju. Har man pormaskar och tycker det är fult är det ju bara att måla över skiten med foundation och puder. Mycket effektivare än att försöka utrota dom, det är dömt att misslyckas.”

-

Hahaha. Huvuskälet till varför jag hade en massa foundation när jag var yngre var just för att dölja porerna. But noes! Jag vill vara sminkfri och härlig, det är skönare, och så sjukt mycket billigare.

Men låt mig berätta om en dröm jag brukade ha när jag var yngre. Det kom utomjordlingar till vår planet. Långa, ståtliga, men framförallt! Helt perfekt hy, noll pormaskar! NADA!

De vill ta lite människor till sin planet. Deras befolkning, i steg med att de fick det bättre och bättre, hade förtvinat allt för mycket. Inga obekväma jobb fanns, allt sköttes av maskiner, barnafödande var lågt och till slut fick de inse att om de inte tog in nytt blod, nya gener, så skulle de börja degenereras av inavel (något som jag anser var en väldigt klok insikt på mina 13 bast, får sägas).

Och ja, människor var kompatibla med dem. Vet inte hur. Men i alla fall. Jag var en av dem som lämnade planeten. Som ville se en annan plats, upptäcka något nytt!

Och vet ni vad jag upptäckte, bland annat? De hade en väldigt fin maskin, en kammare som man gick in i. Man ställde sig där, så blev det just, porerna öppnade sig och alla pormaskar och andra orenheter lättade från huden och flög ut. Så var man ren! Ingen skit i porerna. Och man hade en lika strålande, blek hy som de.

Seriöst. Drömde det här typ hela tiden.
Mina pormaskar. Åh. Vilken historia vi har tillsammans.

Filed under Annat mysigt | Comments (6)

The light fantastic

Idag smög jag mig upp ur sängen lite extra tidigt, sådär precis strax efter sex på morgonen. Jag har nämligen, för första gången, sovit över i min killes nya lägenhet. Vet ni vad? Vet ni? Jag har aldrig någonsin sett ett så avslöjande ljus som inte på hans toalett! Det är sjukt! Det är som att alla porer blir genomskinliga, och man ser igenom dem till botten.

Jag fastnade där igår. Stirrade. Gjorde upp min plan.

Sedan jävlar i helvetet vilken smygporrengöring det blev där sex på morgonen! Fröjd! Glädje!

Men lite läskigt var det för tänk om man ser sådär förjävligt ofräsch ut i huden EGENTLIGEN, för ALLA? Som ALLA ser? Då dör man ju.

Filed under Annat mysigt | Comments (5)

Pappas hälsoråd

Pappa: Aj, vilken vagel du har i ögat.
Jag: Ja, den gör ont, jag känner mig halvblind.
Pappa: Tur att de går över efter ett par dagar.
Jag: Inte alltid! Pelle Tamleht hade en vagel i typ ett år tills han gick till läkaren och fick ta bort den, buhuhu!
Pappa: Ja, det har hänt mig med.
Jag: Buhuhu, tyst, nej!
Pappa: Eller det var bara tre månader, sedan tog jag bort den själv, jag –
Jag: Nej.
Pappa: Jag–
Jag: Nej, sluta, jag vill inte höra en av dina självläkarhistorier!
Pappa: Jo, lyssna nu! Jo, jag bände upp mitt ögonlock så att det var ut och in och j körde in en nål –
Jag: AAAARGH! NEJ!
Pappa: Sedan klämde jag och klämde jag och det forsade ut var med tjocka klumpar. Slutade aldrig!
Jag: MEN FÖRFAN PAPPA, JAG SPYYYYYYR!
Pappa: Så var det infekterat och uppsvullet några dagar och man fick tömma den kanske en vecka i sträck, men sedan blev det bra!
Jag: Men så kan man ju inte göra! Varför berättade du det där för mig? Nu mår jag ju illa.
Pappa: Äh, farsan måste väl lära sina ungar hur de tar hand om sig själva, inga mesfasoner här!

Tack pappa.

Snällt.

Filed under Allmänt, Annat mysigt | Comments (5)

Hur mår ni idag då?

Hej på er, hur mår ni idag? Bra hoppas jag?

Och med mig? Jovars, mycket kul att göra nu.

Men en grej.

Ni vet, det ska ju alltid vara något.

Jo, det är så, att jag kanske tror att något är fel på mitt öga.

Aj.

Filed under Allmänt, Annat mysigt | Comments (8)