June 10th, 2010
Jag lovar att skriva utförligt om min historia och mina smärtor. Jag tänker faktiskt skriva ut alltihop. Jag väntade lite. Jag kunde ha tagit den gamla historian. Men det var inte allt. Jag satt och funderade hela kvällen om jag kunde berätta om när det kom tillbaks, efter att jag trott att det var bra för alltid, och hur dum jag var som lät det komma tillbaks. När man varit sexuellt återhållsam på grund av att man inte kan ha sex, på grund av den vidriga smärtan, och det försvinner.
Då var jag dum. Jag tänkte mer på att verkligen ta vara på tiden, låta det gå, det går nog över. Det kom tillbaks. Sedan dess skrev jag inget mer om de gamla smärtorna, jag höll mig ifrån det, för de nya smärtorna raserade mitt dåvarande förhållande och satte mig i samma celibat igen. Ingen sexlust, sa jag till alla. Jag har bara inte lust. Jag har inte haft sex på ett år igen på grund av bristande lust, och jag har inte känt lust sedan det tog slut med min kille. Så sa jag.
Och jag sa det till min kille då, han jag var tillsammans med då. Jag sa inte att jag hade ont. Jag sa att jag inte kunde. Och i ungefär samma stund tog det förhållanden slut, och det var som en örfil rakt tillbaks i ansiktet igen och jag slöt mig. Jag slöt mig. I ett ämne jag talat så fritt om förut, som var så viktigt, som var en så stor del i min egen utveckling och i att komma tillfreds igen.
Det kan bli så. När något man kommit över, när det kommer tillbaks. Man skäms. Det är svårt att berätta vad saker och ting egentligen handlar om. Jag sa det inte ens till honom. Det var lättare att säga att lusten var död. Den var ju död, vid det laget, ändå. Sex var inte trevligt, sex var smärtsamt. Återigen. Och då visste jag faktiskt inte exakt heller vad smärtan kom sig av, utan det är en kunskap jag först tillgodogjort mig helt och hållet bara under de senaste 12 månaderna. En ledtråd där, en tanke där. Visst. Men inte helt och hållet.
Men det är bra igen. Kommer det igen, börjar det smyga, då tror jag att jag vet hur jag ska göra den här gången.
Jag ska ta hela historian och jag hoppas att den innehåller någon hjälp till någon. Jag vet inte om den kommer göra det, men kanske. Om inte annat, är det bra att höra det från andra. Förlåt att det inte kom på direkten, men jag var tvungen att sätta mig ner med mig själv och fundera på hur utlämnande jag skulle klara av att vara i det här. Och om det vore värt det alls om jag inte klarade av att vara det.
Men det kommer jag vara. För det är bra nu, igen, och kanske bygger man styrka och förhindrar att det sker återigen om man skriver ut det.
Filed under Hälsa, Politik och samhälle, Sex & samlevnad | Comments (13)
Vilken BH-typ är du? Testa dig här!
34 skäl att inte bevara Slussen.
