Kvinnans själ sitter i hennes tuttar, bava liksom

Jag vill också kunna vara såhär naken och bara känna mig cool och grym när jag gör det.

Istället går jag runt och tänker på alla människor som helt plötsligt skulle tappa respekten om mig. Skriva såhär.

Det här trodde vi inte om dig Hanna.
Jag fattar inte att du kan göra något så billigt Hanna.
Fyfan vad desperat och tragiskt Hanna.
Jag har tappat respekten helt för dig nu Hanna.
Jag trodde att du hade något mellan pannbenet Hanna.
Fyfan vad du är ytlig och tom.
Fyfan vilken hora du är. Jag hoppas du aldrig mer får ett jobb. För du förtjänar fan att stämplas som ett jävla white trash hela livet, luuudeeeeeeeeeer!!

Fan. Ibland vill man ju bara vara liten naken. Jag kan inte alls förstå hur det helt plötsligt skulle vara synonymt med en hjärnblödning som slår ut hälften eller mer av mina hjärnceller.

Kanske är det så, att kvinnans SJÄL, de sitter i hennes bröst.
Och när en kamera fotar ett par bröst så sugs liksom själen UT.
Och man blir dum i huvudet och ett ytligt skal.

Jag antar i alla fall att de mängder av människor som vill kränka och idiotstämpla tjejer som är med på nakenbilder resonerar så, för vad annars kan det vara de egentligen vill hävda? Fyfan för dem. Fyfan.

Filed under Feminism, Politik och samhälle | Comments (44)

Vi är diskriminerade allihop

Vet ni något jag är trött på? Undersökningar av det här slaget. Jag vet inte hur många gånger jag, inom de senaste två åren, har läst artiklar om hur hemskt arbete är för kvinnors hälsa.

Tack. Jag hörde det första gången. På riktigt. Är det av relevans att fortsätta pumpa ut propaganda som gör kvinnor mindre attraktiva för arbetsmarknaden? Räcker det inte med vårat medfödda handikapp att vi kan skaffa barn? Som redan där innebär en kniv i sidan på en anställningsintervju där arbetsgivaren beräknar eventuell kostnad för personen i fråga de ska anställa? Eller kanske ovanpå det, att kvinnor anses vara mindre kompetenta inom samtliga yrken som inte rör vård, omsorg eller barn?

En del antifeminister (Vår favvo exempelvis) vill förresten hävda att det är just typiskt att uppmärksamma just kvinnors hälsa och inte mäns. Ja, det här kan man väl vrida och vända på hur man vill, om vem det drabbar.

Vilket är ett typiskt exempel på att ett argument kanske inte håller som en diskriminerande form för antifeminism eller feminism i alla lägen. Det var faktiskt det enda det här inlägget går ut på. Vad ÄR orättvisa? Vad ÄR diskriminering? Varje part kan nog hitta diskriminering i allt om de så gärna vill. Och var är invandrarna i den där undersökningen? Rasister är de ju tydligen också. Fy.

Filed under Feminism, Politik och samhälle | Comments (13)

Öppet brev till antifeminister

Hej antifeminister som läser det här.

Låt mig presentera mig själv. Mitt namn är Hanna Fridén. Jag är tjugofyra år, jobbar som illustratör, orginalare, journalist och försöker ägna mig åt viss opinionsbildning vid sidan av. Jag är inte partibunden, och min politiska hållning skulle jag beskriva som socialliberal. Jag skriver regelbundet debattartiklar, diskuterar i TV och radio om frågor som rör jämställdhet, sex och samlevnad och unga tjejers ätstörningar.

Mina hjärteämnen rör ästörningar och ideal för att jag själv var ätstörd i väldigt många år, och fick ett antal väldigt besvärliga fysiska följdsjukdomar på det hela, samt att jag slösade bort många år av min potential på att svälta mig själv eller kräkas. Jag jobbade ett tag inom ytligare populärmedia samt mode, och under den perioden var jag fortfarande ästörd och väldigt smal. Jag vägde 43 kg på mina 170 cm, för att vara exakt. Jag hade sett så många andra tjejer få ätstörningar under sin uppväxt, jag såg nittiotalisterna bli ännu mer ätstörda, och jag hade en blogg där mina unga läsare dagligen bad mig om tips om hur man kunde bli lika smal som jag. Jag ansåg att detta var fel, speciellt med tanke på att jag jobbat ideellt inom föreningar som rör ätstörningar tidigare, och mitt engagemang med att hjälpa de här unga tjejerna att slippa de här tankarna, och försöka sätta press på idealet för att få det sundare, blev något som drev mig väldigt starkt.

Min andra hjärtefråga är sex & samlevnad. Skälet till det är inte lika djupt. Intresset finns där för att jag alltid varit väldigt intresserad av hur kroppen och psyket hänger ihop. Jag har ett väldigt starkt intresse inom allt som rör våra kroppar, och vilken typ av uttryck det har i vårat liv. Sex är sådan sak som berör de allra flesta. Det berör dig oavsett om du är heterosexuell, homosexuell, bisexuell, transexuell eller för den delen asexuell. Jag är inte jättengagerad inom sexualitet som sådan, som homo och bi-frågor, det finns det andra som gör ett mycket bättre arbete än jag, och den rörelsen känner jag sympati för, uppmuntrar den gärna, men jag är främst inriktad på det sociala som skapas i sexuella sammanhang, och hur det påverkar våra liv. Förutom det är jag också väldigt intresserad av allt det fysiska, som sjukdomar exempelvis. Här jobbar jag främst med unga tjejer för att jag kan mer om unga tjejer, och unga tjejer pratar med mig mycket mer än vad unga killar gör. Det finns också mycket problematik som jag själv gått igenom och kan identifiera mig, och alltså försöka erbjuda en viss vägledning.

Jag är intresserad av andra områden också, men det här är de två sakerna som jag verkligen upplever att jag kan, och som jag kan bidra med en viss förändring inom. Jag vet att jag hjälpt tjejer som haft ätstörningar, jag vet att jag hjälpt tjejer med deras komplex, ångest och problem. Jag får jättemycket mail dagligen som rör detta, och det glädjer mig att det finns något att ta på som visar att det är gott för något.

Men en annan sak jag får, i princip varje dag, är arga mail från antifeminister. Det kommer även in en hel del obehagliga kommentarer här i bloggen. Jag har svårt, egentligen, att tänka mig att de två områden som jag brinner för är provokativa områden som kan få antifeminister att känna sig hotade. Jag gör egentligen ingenting som rör män. Om möjligt kan det röra männen som har relationer till de här flickorna. Deras pappor, deras bröder, deras pojkvänner och deras vänner. Men det finns nog ingenting i det säger som förtrycker eller förringar män.

Men det får jag höra dagligen. Förmodligen är det på grund av min bloggheader. Det står feminist i den, och det är för väldigt många oftast nog. De flesta har redan bestämt sig för vad jag tycker och vad jag gör. De har redan bestämt sig för att jag ägnar mig åt manshatarpropaganda, och att mitt arbete aktivt förtrycker män. En diskussion är oftast omöjlig och få, för efter att folk mailat eller skrivit i flera tusen tecken om vilken vidrig människa jag är, om hur mycket jag offerstämplar mig, hur jag kränker män och skiter i mäns känslor så finns det oftast inget rum för en förklaring till varför de fått den bilden av mig. I stort sett är förklaringen reducerad till de här tre punkterna.

1. Jag kallar mig feminist, alltså är det så.
2. Könsrollerna som det ser ut är bra, och det är ett brott mot mänskligheten att göra något annat (det här är de riktiga sexisterna som säger.)
3. Jag jobbar ju bara med frågor som rör kvinnor, och inte med frågor som rör män, så därför är jag ett hyckligt svin.

Det stämmer att jag enbart jobbar med frågor som rör kvinnor. Jag jobbar inte med alla frågor som rör kvinnor, utan jag jobbar med dem där jag har någon kunskap. Jag jobbar inte med frågor som rör kvinnor och deras barn. Jag jobbar inte med frågor som rör misshandel. Jag jobbar inte med frågor som rör sysselsättning. Jag jobbar inte med frågor som rör utbildning. Jag jobbar inte med frågor som… Ja, de flesta jobbar jag helt enkelt inte med. Jag har kompetens inom alla områden, jag har inte tid nog att kunna skaffa mig nog med kompetens inom alla områden och sedan dessutom kunna arbete med alla frågor samtidigt. Jag har inte förmågan att greppa och föra fram och behandla alla frågor som rör kvinnor.

Och det får jag kritik för, från antifeminister, men inom ämnen som rör män. Jag får kritik för att jag inte jobbar med frågor som anorexi hos män eller för den delen megarex eller ortorexi. Jag får kritik för att jag inte behandlar ämnen som rör män situationer med barn, som barnbidrag och vårdnad. Jag får kritik för att jag inte behandlar misshandel där männen är offer. Jag får kritik för att jag inte behandlar ämnen där unga män inte får komma in på krogen. Och en hel del andra saker.

Det här är mitt absolut största problem med antifeminister.

Det finns de antifeminister som är bedrövliga sexister som vill leva i ett tillsynes feodalt samhälle. Men det är inte alla av er. Dem människorna är idioter, det tycker förmodligen majoriteten av er antifeminister som läser den här texten. Så låt oss bortse från dem och fokusera på dem som är inriktade på att krossa feminismen av den anledning jag nämnde i paragrafen ovan.

Jag tycker att det är synd att det finns så många män där ute som valt att kalla sig för antifeminister, som lägger så mycket tid och energi att försöka göra mig trött, ledsen och arg och på så vis förstöra mitt arbete med de här unga tjejerna som verkligen behöver hjälp. Varje gång det händer så undrar jag varför man inte istället lägger tid på att förändra det som man tycker är fel. Jag tycker att det behövs människor inom alla områden där det upplevs att det existerar problem och orättvisor. Vad gäller barn, invandrare, kvinnor och män. Jag blir väldigt glad när jag träffar män som har ett glödande engagemang för att hjälpa pappor som blivit felbehandlade på grund av sitt kön, och jag blir glad när folk ställer sig upp och protesterar att man som man ska ha svårare att bli accepterad inom ett arbete som rör barn bara för att man nödvändigtvis måste antas vara pedofil. Jag är så glad över att några faktiskt gör det här. Jag jobbar inte med det själv, jag jobbar så hårt jag kan inom de sakerna jag kan, men jag är glad över att vi delar upp saker, och försöker behandla varje liten smula av tårtan tillsammans.

Men de här männen och kvinnorna som jobbar med de här frågorna är inte i stora antal. Tyvärr. Men det finns ett väldigt stort antal människor som valt att kalla sig för antifeminister, som vill att folk ska jobba med de här frågorna, som istället för att försöka åstadkomma en förändring och hjälpa till istället lägger hela sin energi på att hata feminismen och motarbeta alla som säger sig vara feminister. Inte för att de hatar jämställdhet, utan för att de är arga på exempelvis mig för att det helt enkelt är omöjligt för mig att arbeta med så många samhällsfrågor samtidigt. Jag kan inte ens jobba med en bråkdel av alla de frågor som rör kvinnor, och jag är än mindre insatt i hur man skulle kunna lösa problem för män. Jag kan inte överge de unga tjejerna jag jobbar med idag, bara för att jag minsann ska bevisa att jag kan jobba med mansfrågor med. Den biten av kakan måste någon annan sköta.

Men jag blir ledsen, varje dag, för att folk som säkert skulle kunna göra ett jättebra jobb och verkligen hjälpa till att skapa ett bättre samhälle helt enkelt väljer att hata mig istället. Istället för att man går ihop och kämpar för ett rättvist barnbidrag så sitter man och skriver ändlösa mängder av hatiska texter till mig, eller någon annan feminist, för att vi inte dessutom löser det problemet.

Vad är det man vill åstadkomma när ens enda aktiva engagemang går ut på att försöka förstöra för människor som vill något bättre? Jag menar inte att man måste hålla med om varje feministisk teori eller varje lösning som kommer från en feminist. Man får givetvis kritisera förslag och handlingsmodeller, precis som jag gör väldigt ofta, när jag anser att en riktigt dålig idé kommer från en feminist. Men det är en sak, det är en helt annan sak att ägna så mycket tid och energi på att bara hata, försöka krossa all hjälp, allt engagemang, allt, istället för att faktiskt försöka hjälpa till att göra något konstruktivt.

Jag kräver inte att någon antifeminist ska börja engagera sig inom kvinnofrågor. Jag tycker att ni ska arbeta med de frågor där ni tycker att det finns fel i vårat samhälle. Jag vet inte om alla fel. Jag är inte man. Jag är kvinna, och det är från det perspektivet jag är uppvuxen i. Jag kan inte alla problem som existerar när en man växer upp, och hur mycket jag än skulle läsa om det, så finns det inget sätt för mig att relatera fullkomligt. Jag kan känna igen något som är fel, men ärligt talat, jag vet inte alls hur man ska gå till väga.

Men det spelar heller ingen roll. Även om jag hade ett hum, så behövs jag där jag är. Jag ska inte, bara för att jag redan jobbar med frågor där det behövs hjälp, behöva bli trakasserad, hotad, kallad för nazist, manshatare och idiot bara för att jag inte ovanpå det tar tag i alla andra orättvisor som finns i hela världen.

Vi skappar oss olika utbildning, olika kompetens och utför olika jobb i vårat samhälle av en anledning. Det är för att alla inte kan göra ett bra jobb om de måste sköta varje område själva. I ett samhälle där man går frammåt och skapar en större välfärd så delar man upp uppdrag. En person blir läkare, en annan brukar jorden och en tredje är tekniker.

Det fungerar likadant inom frågor som rör jämställdhet,  rättvisa och förtryck.

Och om ni antifeminister som är för jämställdhet, men hatar feminismen för att den inte arbetar med mansfrågor, istället skulle börja engagera er inom just mansfrågor istället för att ägna så mycket tid och energi åt att bara krossa, hata och försöka förstöra för oss. Tänk vad ni skulle kunna göra med den energin. För det som händer när man skuldbelägger feminismen för att den inte hanterar alla problem i världen, är att ingen kan komma någon stans alls.

Många av de frågor ni tar upp är viktiga. Ni kommer att få hyllingar från feminister och andra människor om ni tar tag i dem. Men så länge det enda engagemanget som finns är att bara försöka krossa, då kommer ingenting alls att hända överhuvudtaget.

Varför lägga så mycket tid på en destruktiv rörelse när man kan göra något konstruktivt? Jag är trött på att bli kallad för ett svin för att jag bryr mig om tjejer som dör av svält och mår dåligt över sig själva. Jag är trött på att bli kallad för liknelser av nazister för att jag bara är en enda person, och alltså har en begränsning på hur mycket jag kan göra. Jag vill kunna arbete med de här tjejerna en enda dag, och få känna mig stark nog att göra ett bra arbete, utan att bli trakasserad, hotad och förlöjligad.

För varje antifeminist som skickar långa mail och meddelanden av den här sorten och gör mig arg eller ledsen så är det tid som tas från det här arbetet. På vilket sätt, exakt, hjälper det män?

Filed under Allmänt, Feminism, Politik och samhälle | Comments (53)

Nu ska vi göra det ohäftigt med snabb ämnesomsättning

Jag funderade lite på hur man skulle kunna döda den ohälsosamma och skadliga myten om den “snabba” ämnesomsättningen som till och med, numer, kallas för en “bra” ämnesomsättning. Läs mer om det HÄR.

Snabbis: “Jag kan äta vad jag vill! Jag har en så snabb ämnesomsättning, fortfarande smal.”
Vanligs: “Men snälla… Jag vill INTE veta hur ofta du bajsar, håll det där för dig själv.”

Snabbis: “Jag äter godis och käkar skräpmat hela tiden men går aaaaaldrig upp i vikt.”
Vanligs: “MEN PLEASE! Jag vill inte höra om ditt rinniga bajs! Seriöst, fyfaaaaan!”

Snabbis: “Jag kan äta typ tre påsar ostbågar om dagen och fem godispåsar, spelar ingen roll! Still skinny.”
Vanligs: “Jag tyckte väl att det luktade fis här inne… dags att gå på toa igen kanske?”

Snabbis: “Jag kan äta vad jag vill och jag tränar aldrig, går aldrig upp i vikt!”
Vanligs: “Du, skriv om det där i din blogg – på internet är kanske någon intresserad av ditt bajs men serri, det är förfan inte jag.”

(VID MATBORDET) Snabbis: “Åh jag kan äta vad jag vill”.
Vanligs: “MEN INTE SNACKA BAJS VID MATBORDET!!!”

(TILL RAGG) Snabbis: “Jag är sådär lyckligt lottad med en bra ämnesomsättning och kan äta vad jag vill utan att bli tjock!”
(RAGGET) Vanligs: “Och jag vill nog inte veta om min tjej/killes bajsvanor i första taget, hej svej på dig…”

Jag menar. Folk tycker ju att bajssnack är äckligt. Och det är ju, egentligen, det enda som det där faktiskt är. Det är samma sak som att en person skulle säga: “Jag bajsar jättesnabbt och därför är jag alltid smal”. Det skulle nog, de flesta, inte ville höra.

SPREAD IT ON, MY DEARS! Och se till att alltid, alltid svara såhär och sedan förklara. Vissa kommer att bli sura, det är jag säker på, men moderna myter ska förfan stendö. Jag är så trött på att ohälsosamt leverna ska premieras som något nyttigt bara för att vårat ideal ser ut som det gör. Det är förjävligt.

Filed under Hälsa, Politik och samhälle, Ätstörning och idealfrågor | Comments (14)

Myten om den nyttiga, snabba ämnesomsättningen gör mig förbannad

Jag är så innerligt trött på människor som tror att det är något att skryta med att man drar i sig asmycket socker eller skräpmat, äter oregelbundet och mycket och fortfarande är smal. Vad är det att skryta om? Att äta riktigt illa och onyttigt? Hur är det här något att vara stolt över?

Äter du illa så äter du illa. Hur din kropp sedan ser ut har sällan relevans. Det är inte bra för kroppen.

Eller folk som käkar godis och dricker läsk på dagarna och sedan bara käkar en stor middag och tror att det handlar om en god ämnesomsättning när det i själva verket blir SVÄLT. Svält som man inte märker av för att man pumpar kroppen full av snabba kolhydrater. Det är ju synd, tycker jag, att folk inte märker hur skadligt det är. Om de bytter till frukost, lunch och middag plus mellanmål så skulle de genast bli starkare, piggare och framförallt SMARTARE och friskare.

Sedan har vi olika behov när det kommer till hur högt kalorintag man ska ha. Jag, som är 24 år, rör mig medelmycket, bör i regel få i mig mellan 2300-2500 kalorier om dagen för att hålla en hälsosam vikt.

Om jag skulle träna 2-3 dagar i veckan så skulle jag behöva få i mig ungefär 2600 – 2800 kalorier om dagen.

Om jag tränade MER än så skulle jag behöva få i mig 3000 kalorier om dagen.

Låt oss räkna med att ni är i ungefär samma ålder som jag och rör er medelmycket. Ni promenerar, och kanske tränar ni en gång i veckan. Om man ska klara sig, kalorimässigt, på att äta en massa godis och skräpmat och sedan en middag UTAN att det är svält så skulle det krävas ungefär så här mycket om dagen.

300 gram gelégodis 
200 gram CHIPS 2093
1,5 liter coca cola
Lite ostmackor under dagen
En ordentlig middag

Då skulle man ungefär täcka kaloribehovet i sig, men man skulle fortfarande lida näringsprist på proteiner, vitaminer, kalcium, magnesium och alla andra saker som kroppen behöver för att fungera och plocka upp och utnyttja näring på rätt sätt. Man svälter sig själv, tär sönder sin benmassa, muskler och hjärna när man äter såhär. Resultatet blir att man sliter ut kroppen i förväg, förstör immunförsvaret och oavsett hur lite man vill erkänna – Blir dum i huvudet.

Har man dessutom en snabb ämnesomsättning ovanpå detta så bör man lägga till ytterligare 1000 – 1500 kalorier. Det inkluderar två mål med mat. Allt annat förutom det är enbart svält.

Och det är ingenting att skryta om. Det finns inget beundransvärt i att misshandla sin egen kropp. Det är som om en rökare skulle börja skryta om att de går ner i vikt av att röka trots att det är så farligt. Det är som om jag skulle vara stolt när jag kedjeröker. Det är bara dumheter, och om något så bör man inte annat än skämmas för att man har en så oansvarig kosthållning. Vi fick lära oss hur man skulle äta på dagis, i skolan och det finns kostråd i magasin och tidningar ständigt och jämt. Man ska tänka på dem, för även om man inte märker nu att man urholkar sina ben, förstör sina muskler och leder och pajjar hjärnan bit för bit så kommer det att märkas i framtiden.

Nu är inte jag medelpersonen då jag har celiaki (gluteninrolerans) plus att min tjocktarm har mycket ärrvävnad i sig från en tarmspricka. Jag tar upp näring illa, så jag måste äta ytterligare mer än de 2400 kalorier om dagen som skulle vara min standard annars. Om jag skulle dricka 1,5 liter coca cola om dagen, äta en påse ostbågar, käka ostmackor, käka godis, glass och sedan en stor middag med gräddsås och en massa chorizokorv med kakor till efterett så skulle jag rätt omgående gå ner till någonstans strax över 40 kg i vikt. Inte på grund av att det är HÄLSOSAMT att ha CELIAKI eller ett SÅR i tjocktarmen – Utan för att jag behöver mer näring.

Så är det för folk med snabb ämnesomsättning också. Det är faktiskt, lustigt nog, exakt samma grej!

Det enda som är skillnaden mellan en person som kan äta mycket och fortfarande vara smal och en person som inte kan det är hur snabbt bajset färdas genom våra tarmar. Det blir samma effekt som min celiaki och mitt sår, för om det går snabbt hinner kroppen inte ta upp samma mängd med näring, precis som folk med en långsam hinner ta upp mycket mer av mindre mat.

Det handlar inte om hur effektivt kroppen förbränner fett eller hur bra kroppen behandlar resurser. Det handlar bara om att man skiter oftare eller mer sällan. Folk med hypertyreos, vilket är det sjukdomstillstånd som innebär att man har en väldigt överaktiv sköldkörtel så att man har en bedrövligt snabb ämnesomsättning, skiter konstant. Det är diarré hela tiden. Tjoho tjohej. De måste äta såna ofantliga mängder med mat för att lyckas ta upp någon näring alls.

Så tänk på det, nästa gång du eller någon intill dig skryter om något som bara skadar din egen kropp – Det handlar bara om att du bajsar snabbare efter att du ätit än vad andra gör. Och det innebär också att du måste äta mycker mer fett, proteiner och vitaminer än alla andra. Kolhydrater är skitsamma, där fungerar du likadant som alla andra, men att proppa i dig godis eller läsk när du är sugen är SVÄLT. Du ska äta något med fett och protein. Det här är varför folk med snabb ämnesomsättning framförallt ska äta oftare än folk utan det. En person med långsam ämnesomsättning kan, utan problem, äta rätt oregelbundet. För kroppen hinner ta upp det. Har du en snabb så får du räkna med att varje måltid passerar för snabbt för att du ska hinna ta upp en duglig mängd, så du ska äta fem gånger om dagen. Inte mindre. Och det ska inte vara godis.

Byt ut godispåsarna, läsken och de där helt värdelösa salladerna. Byt ut det mot nötter, nyttiga mackor med bra pålägg, bananer, banansmoothies, skaffa gärna ett gott proteinpulver som du kan blanda ner i din banansmoothie. Du kommer gå upp i vikt, ja, men det är vad kroppen vill göra och det är vad du bör göra för att må så bra som du bara kan. Du tror att du mår bra, för du har levt med detta i hela ditt liv. Jag trodde också att jag mådde bra ända tills jag ändrade på det här och insåg exakt HUR mycket bättre man faktiskt kunde må.

Jag tycker synd om människor som har en väldigt snabb ämnesomsättning, som har hypertyreos, det är svårt att göra något åt. Det är svårt att gå upp i vikt oavsett vad man gör. Det är svårt att få saker att fungera. Jag skriver inte det här inlägget för er, för att ge er någon spark i magen. Ni är medvetna om er situation, jag tror inget annat alls. Det här inlägget riktar sig till alla unga tjejer som tror att något som egentligen är svält är något sunt och avundsvärt. För det är väldigt synd att den här myten är så kraftigt inhamrad i så många människors hjärnor.

Filed under Hälsa, Politik och samhälle, Ätstörning och idealfrågor | Comments (23)

Lagstifta bort folk som skyller på jantelagen, please

Via Viktor Barth-Kron hittade jag det här tokroliga. Man vill lagstifta bort jantelagen, tjoho!

Det är en massa snack om diskriminering och mänskliga rättigheter. Läs det hela här om ni orkar. Det är sköj, men långt.

Frågan är då, hur bedömer man vad som är en produkt av jantelagen eller inte? De jag hör skrika “JANTELAG” är oftast inte idérika entreprenörer i småorter, direkt. Nej, typpersonen som jag ser skrika JANTELAG är en relativt ung kvinna, ofta rätt jobbig, skrikig och dum i huvudet som oftast skaffat sig någon form av kändisskap genom antingen bloggen, en dokusåpa eller många mingelbilder på typ Stureplan.se

De kanske skriver något exceptionellt dumt som folk tar illa vid sig av, de får kritik, och sedan skriker de ÅH JANTELAGEN FOLK HATAR KVINNOR SOM SYNS OCH HÖRS. Typexempel för detta skulle jag väl vilja påstå är Carolina Gynning, som exempelvis ville hävda att det var både jantelagssjukan och ett BROTT mot yttrandefriheten, nej jag skojar inte, ett brott mot yttrandefriheten att kritisera hennes smalpropaganda som gick ut på att man skulle svälta sig för att bli snygg. Det var ett brott mot yttrandefriheten att kritisera henne! Jag kommer fan aldrig att glömma det där.

Jag är liksom, i ärlighetens namn, väldigt sällan med om att några andra faktiskt skyller på jantelagen. Det är väl såklart att jantelagen existerar, men i ärlighetens namn så är det nog svårt att säga när det rör sig om jantelagen och när det rör sig om att man helt enkelt tycker att någon är en brölig, jobbig jävla idiot.

Kan vi inte lagstifta mot folk som alltid skyller på jantelagen istället?

Så kunde de istället skriva det vi alla, oftast, vet är det som rör sig i deras huvuden: SLUTA KRITISERA MIG, JAG BLIR SUR Å DET E TASKIGT! HORUNGAR. Fuck U!

Om folk bara skrek FUCK YOU lite oftare istället för att göra varenda grej till ett jävla samhällsproblem så skulle världen bli en så mycket bättre plats. Vi kanske, exempelvis, skulle ha tid att behandla faktiska problem.

Filed under Politik och samhälle, Övrigt | Comments (10)

Vi kan väl låta alla brottslingar ätas av lejon live, också

Jag har helt missat att det talas om TV-sända rättegångar.

Jaha. Så trevligt. Kan vi inte öppna ett nytt Colosseum också? Jag menar, slänga ut de dömda inför lejonen så kan alla på läktarna och hemma i TV-soffan jubla när den dömda brottslingen slits itu levande.

Förlåt. Men det räcker väl att några journalister är där. Om man som journalist absolut vill se det i TV för att det ska vara “avslöjande” och tjosan hejsan så kanske det mer har att göra att man helt enkelt inte är tillräkligt intresserad för att faktiskt vara med på rättegångar genom fysisk närvaro.

Lathet och brist på engagemang är knappast ett skäl till att rucka på Sveriges rättsäkerhet och hänga ut människor på det viset. Jag tycker att hela förslaget inte är annat än svinigt. Riktigt svinigt. Vill ni veta. GÅ DIT DÅ. Hur svårt ska det vara? Nej, alla journalister får inte plats på varje rättegång, men jag misstänker liksom att det hela inte är så fullsmockat. Förutom i vissa fall, men gud.

Men vad roligt. Livesändning från direktsändningar. Så kan folk sitta och kommentera det löpande. Inte bara i bloggarna och på Flashback, nej, låt oss göra det riktigt ÖPPET och INTERAKTIVT så kan tittarna sitta och kommentera programmet under dess gång och kanske chatta lite med den åklagede eller offret. Säga lite peppande saker som: “Fula hora dödö” eller “Fyfan vad synd att vi inte har dödsstraff i Sverige.”

Nej. Det där får inte gå igenom. Det är inget annat än fruktansvärt.

Och NÄHÄ? Det kommer att bli svårare att få vittnen till rättegångarna? You don’t say? Ni tror inte att anmälningarna kanske går ner också? Ni tror kanske inte att folk inte alltid vill vara i TV sådär? Ni tror kanske inte att folk kommer känna sig jäkligt utsatta? Det här förslaget är så vidrigt, äckligt, avskyvärt och fruktansvärt att jag inte ens kan sätta ord på hur förbannad jag är på att människor ens överväger att det hela skulle vara en god idé eller det minsta lilla okej. Hur motiverar man det här? För alla argument jag sett för det går basically ut på att fler journalister vill se hur rättsväsendet ter sig live.

Jaha. MEN GÅ DIT DÅ. Ska det vara så svårt?

Filed under Politik och samhälle, Övrigt | Comments (4)

Jag hoppas att Facebookdöden är nära

Jag hoppas att Facebookdöden är på väg snart. Facebook är ett oetiskt företag som stämmer till höger och vänster, utnyttjar folks material och missbrukar sin makt något enormt.

Bland deras annonser finns det ingen typ av kontroll överhuvudtaget, och det är inte sällan man ser unga tjejers ansikten, ibland vågade bilder, missbrukas som reklam av olika företag som inriktar sig på dating, pornografi, sexleksaker eller för all del faketävlingar som går ut på att folk ska fylla i information om sig själva och ge ut sina adresser. Det här bryr sig inte Facebook om trots klagomål.

Facebook har mycket makt idag, men de tar inget som helst ansvar för den. De följer inte lagar och regler. De bryr sig inte om användare eller andra människor utnyttjas. De skiter fullkomligt i om det är en femtonåring som står som en reklam för porrleksaker.

Samtidigt vill de hävda en rumsren agenda. Samtidigt har de censurerat bilder på nakna skyltdockor, en teckning på en barbröstad frihetsgudinna, ett antal grupper och communities inriktade på att diskutera kvinnlig sexualitet och hjälpa kvinnor som har problem med något som rör sex eller intimhygien. Så fort det är barbröstat eller ordet vagina nämns så är det ondska. Är det en ung tjej däremot som inte valt att vara en reklampelare för vilket företag som än snott hennes bilder för annonsanvändingen så är det helt okej att hon känner sig kränkt, får äckliga elaka mail och blir mobbad i skolan. Det bryr sig inte Facebook om. Den kristna högern är stor, men en liten skitunge på femton bast kan väl gärna få skära upp handlederna och dö i ångest. Varför skulle de bry sig?

Jag har tidigare undrat varför inte stora företag sätter en större press på Facebook. IKEA och H&M är bara två av många företags vars logotyper och namn utnyttjas i exakt samma syfte. Väldigt ofta ser man reklamannonser med antingen IKEA eller H&Ms logotyp. Det står att man kan vinna presentkort hos dem, och vad man ska göra är att fylla i sina personuppgifter och olika intresseområden så att dessa företag kan sälja av adresserna till olika företag för att skicka ut SPAM och REKLAM. Jag har skrivit om det här förut och har ingen som helst förståelse varför inget stort företag sätter press på dem.

Om mitt företagsnamn, det jag står för, skulle missbrukas i syfte att spamma folk så skulle jag säga till.

Men nu har jag ju enbart råkat ut för fotostölder och trakasserier via Facebook – Något som Facebook aldrig brytt sig om. De säger sig ha regler, men de följer dem inte. För dyrt, kanske, att administrera allt som pågår. Samtidigt så är det här något som andra företag gör, men som Facebook skiter i därför att de vet att alla dessa femtonåringar (eller för all del tjugofyraåringar, som jag) inte har råd att göra något åt det. Vi kan inte. Vi kan skriva om det – något som jag vill och hoppas att folk gör. Om tillräkligt många sätter press så kanske det skulle göra en förändring, men i dagsläget så hukar de flesta och skäms när de blir utsatta för något. Det är inte bra.

Nu har Facebook tagit ytterligare ett steg i sitt oetiska, maktmissbrukande beteende. De försöker copyrighta ordet FACE och BOOK. Tidigare stämde de ett företag som höll på att skapas som var ett socialt hjälpmedel för lärare. TeachBook, hette det. Facebook satte ner foten och sa att de inte fick ha “BOOK” i deras namn, för “BOOK” tillhör inga andra än FACEBOOK. Ett hjälpmedel för lärare? Hur mycket tror ni att de kunde stå emot Facebooks budget? Hejdå.

Senast försöker Facebook stämma en community där porr och sexuella kontakter vid namn FACEPORN. Där är det “FACE” som är det stora problemet, för “FACE” tillhör tydligen FACEBOOK.

Hur långt kan man låta Facebook gå? De tar inte ansvar för sina annonser. De tar inte ansvar för sina användare. De bara håvar in pengar och lägger det i sina egna fickor. De sprider ut sina tentakler och blir allt större och större för var dag som går. De håvar in pengar från företag som bygger APPAR så att vi alla spammas av reklam. Facebook tjänar miljarder på oss – Men de skiter i oss. Facebook tjänar så ohyggligt mycket pengar på den marknadsföringskanal de har men spenderar inte ett öre på att hålla kvar oss.

Så varför ska vi vara kvar? Varför är vi kvar? Trots att Facebook inte sköter sig?

För att alla finns där. Med för och efternamn. Ja, och det är ju lätt att bjuda in till kalas med Facebook också.

Är det verkligen nog? Behöver vi verkligen Facebook för det här? Jag vill se en Facebookdödare. Jag vill inte ha något med Facebook att göra. Facebook kan utnyttja mina och dina uppgifter hur de vill. De kan utnyttja varenda foto du laddat upp, varenda sak du skrivit, i sin marknadsföring. Och inte bara det, de låter sina utomstående annonsörer göra det med. Det spelar ingen roll. Du kanske har en bild på dig i ditt galleri i en baddräkt på stranden – HOPPSAN! Där kanske du blev reklampelare för en site som heter BEACH BABES där man kan kolla på en massa heta, blöta och svettiga BEACH BABES.

Och vet du? Du kan inte göra något åt det. Det kan inte din dotter eller din son heller. Eller din kompis. Ingen kan göra något åt det.

Vill du se din dotter i en dildoreklam? Eller som en reklampelare för ett spamföretag? Nej, det tror jag inte. Det gör inte jag heller.

Filed under Politik och samhälle, Övrigt | Comments (14)

DSM V är döden för Aspergers syndrom

Såhär. I korta drag. Min lilla lekroman som jag egentligen bara skriver för att öva upp språket istället baserar sig på det väldigt simpla konceptet att en neuropsykiater (Leknamn: Aspen Östen) skapar en ny nation som enkom består av folk med Aspergers syndrom. Han gör det för att han anser att de nackdelar med Aspergers enbart är nackdelar för att Aspergare tvingas leva i ett samhälle som helt enkelt inte passar deras behov varken vad gäller kost, socialt samspel och en hel del andra saker. Han skapar ett samhälle som är optimerat för Aspergare där Aspergare inte är avvikande, Aspergers syndrom är norm, och de svagheter som existerar i och med diagnosen i dagens samhälle är inte längre svagheter i det samhälle som skapats och styrkorna kan därför maximeras.

Det är en fin grej, tycker jag, att skapa en majoritet av en minoritet och byta perspektiv.

Men det här är egentligen inte poängen. Mer om den någon annan gång, kanske.

Som ni nog förstår så måste jag, när jag skriver, bekräfta att det jag skriver verkligen stämmer. Så jag har läst rätt mycket den senaste veckan. Inte bara om neurologi som rör Aspergare, jag har överhuvudtaget spetsat mina kunskaper inom hela ämnesomsättningen och det centrala nervsystemet hos alla människor.

Poängen är att jag råkade springa över information om att Aspergers syndrom helt kommer att försvinna som diagnos i och med DSM V (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders – Ja, klicka gärna på länken för att förstå varför det här har stor betydelse) och istället så kommer bara autism att finnas med – Med olika typer av definitioner och styrkor.

Det här gjorde mig rätt upprörd, då jag egentligen aldrig någonsin varit övertygad om att det finns en egentlig koppling mellan autism och Aspergers och att jag aldrig någonsin har sett bevis på att så skulle vara fallet heller. Aspergers syndrom myntades av Hans Asperger. Han arbetade med barn som led av autism. En del av dessa barn ansåg han hade högre intelligens, mindre grad av handikapp och bättre anpassningsförmåga än barnen med autism – Således skapades diagnosen Aspergers syndrom.

Men, det enda som stödjer kopplingen är att beteendemönstret liknar varandra inom vissa avseenden. Det finns egentligen ingen självklar neurologisk koppling. Precis som det inte finns en självklar neurologisk koppling mellan ADHD och Asperger trots att det finns vissa drag som liknar och att en kombinationsdiagnos av Aspergers syndrom och ADHD knappast hör till ovanligheterna idag.

Och jag blev arg. Jag anser att detta är felaktigt. Jag är helt på forskaren Peter Szatmaris linje och andra likasinnade om att det här är en teori, och inte en bevisad sanning, och sedan jag läste om DSM V har jag ansträngt mig än hårdare för att hitta olikheter samt likheter på ett neurologiskt plan och Asperger. De jag hittar är irrelevanta. Vit hjärnmassa, exempelvis, är det vanligt att man ser en förändring inom samtliga diagnoser som innefattar kronisk nedstämdhet och det är inte nog för att dra ett likhetstecken mellan Aspergs och ANDRA diagnoser och bör alltså inte heller vara nog för att dra ett likhetstecken mellan Aspergers och autism (speciellt inte när detta inte förekommer hos alla individer med diagnosernai fråga).

Jag har inte autism. Det är viktigt för mig. Jag har inte autism och jag ska inte kategoriseras tillsammans med folk som har ett gravt handikapp. Det är missvisande. Det är så fel att det inte är klokt. För det första skapar det en situation där man återigen skapar en problematik kring helt funktionella individer som ändå antas lida av svåra handikapp enbart på grund av en diagnos, för det andra skapar det ett problem kring problembilden vissa människor har och verkligen behöver hjälp med om folk som jag vars handikapp är INTETEXISTERANDE helt plötsligt blir ungefär detsamma som en person med svåra störningar som mår väldigt, väldigt dåligt. Jag är ju nog av ett monster redan idag på grund av att jag lever som jag gör med min Aspergers idag vilket kan vara nog så mycket väl en törn i människors sida som har en livstid av sjukskrivningar och medicinering framför sig. Tänk bara hur det blir i framtiden.

Förstår ni vad jag menar? Förstår ni varför jag är sur? Förstår ni varför jag är upprörd och sitter hela dagarna, tyst, och bara plöjer en jävla massa äckliga långa neurologiska studier?

Och om ni, för all del, kan bidra med intressanta saker i ämnet som jag (om ändock mot förmodan) har missat så är detta såklart uppskattat. Jag är framförallt intresserad av forskning inom Amygdala (corpus amygdaloideum) samt, ja, mycket annat inom det limbiska systemet, såklart.

Jag säger inte att jag har rätt. Jag är inte neurolog. Jag är inte psykiater. Jag är verkligen inte en neuropsykiater. Men jag säger att jag inte tror på kopplingen baserat på det jag sett: Och då har jag letat, och det finns en hel del forskare som stödjer min åsikt som är neuropsykiater.

Filed under Aspergers och andra diagnoser, Politik och samhälle | Comments (18)

Aspergers och stjärten

Enligt min egen forskning den senaste tiden så har jag kommit fram till att det egentligen är troligare att Aspegers syndrom är en stjärtpsykiatrisk avvikelse än en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Återkommer.

Men tills dess kan ni försöka samla ihop bevis för att motsäga mig: Hitta en enda grej där man ser en regelbunden avvikelse mellan Aspergares hjärnor som ter sig annorlunda från personer helt utan diagnos. Högfungerande autism och autism räknas inte in här, förresten. De kommer ni att hitta röntgen på. Men Aspergare? Nej. Försök. Jag svär: Det går inte. Exkludera EGG förresten för där har jag en viss linje jag tänker dra. Gå på röntgen. Försök. Försök.

GÅR EJ!

Filed under Aspergers och andra diagnoser, Politik och samhälle | Comments (4)

Jag är såhär bra enligt Wikipedia

Håller på och jiddrar runt som fan med Aspergers syndrom just nu (ang bok) (och gläds över att det snart INTE kommer tillhöra autismspektrum enligt läkarvetenskapen, bra där, äntligen) och ser att de har gjort om symtomlistan på bland annat Wikipedia till att innehålla svagheter OCH styrkor. Det gillar jag verkligen. Jag ska fortsättningsvis copy pejsta styrkorna in i mitt CV för jag upplever att detta stämmer väldigt väl.

• Starkt intresse för hur saker och ting fungerar och samverkar
• Bra tålamod för specialområdena
• Informationsinsamling
• Starkt logiskt tänkande
• Mönsteridentifiering
• Problemlösning
• Målmedvetenhet och envishet

• Jag hoppas att många, många som arbetar med ungdomar och vuxna med Aspergers syndrom fokuserar mer på styrkorna än på svagheterna. Jag tror, som alltid, att det är den enda vägen. Ja – Det och en smula sinnessjuka som gärna uppar tron på sig själv. Sinnessjuka är fantastiskt trevligt ibland.

  Ps. Alltså, det är inte på Wikipedia jag vidareutvecklat och förnyat min kunskap, råkade bara svänga in där för att jag ville kolla om det fanns några nya intressanta referenslänkar. LOVAR.

  Filed under Aspergers och andra diagnoser, Politik och samhälle | Comment (1)

Vad är rasism enligt mig?

Vad är rasism? Det är säkert subjektivt, men en fråga som jag tror att det är värt att vi alla ställer oss själva. Jag vet nämligen inte alltid själv var jag drar gränserna. En tjej skrev i kommentarsfältet att det blir rasism när man värderar sin egen kultur över andras. Det håller jag inte med om. Att tycka om sin egen kultur är i högsta grad inte samma sak som att förtrycka eller hata andra. Jag måste kunna föredra julafton före sabbat utan att det är några konstigheter. Jag tror inte att så många tycker att det är några konstigheter där heller. Skulle jag vilja förbjuda folk att ha sin sabbat skulle det såklart vara en helt annan sak, dock, där hamnar vi i rasism.

Men det är också subjektivt. Vilka delar ur någons kultur, religion, och handlingar och regler som kommer från det är det okej att ogilla? Jag avskyr könsstympning som de allra flesta svenskar. Jag tycker inte att det är acceptabelt att vissa invandrarkvinnor går helt utan utbildning och i princip lever som slavar för sina män. Allt detta går emot de mänskliga rättigheterna, och jag tror inte att någon skulle kalla mig för rasist för detta heller. Om jag däremot skrev att alla invandrare uttövade könsstympning och kvinnoförtryck – Då tycker jag att vi kan börja se det som rasism. Då är det nämligen ingen vilja att ta tag i ett problem, då är det en vilja att dra alla, oavsett vilket land de kommer ifrån, över en kam och utpeka människor som förtryckande skurkar bara för att de inte är födda i Sverige eller beter sig kristet.

Så, får man, exempelvis, säga att man ogillar islam? Ja, det tycker jag faktiskt att man måste få säga. Om man är ateist och är för ett sekulariserat samhälle så bör man få argumentera mot alla religioners existens. Om man däremot inte är emot, säg kristendomen, men säger sig hata islam så skulle jag garanterat stämpla den här personen som konservativ och möjligen även främlingsfientlig – Men inte ens det blir rasism enligt mig. Om man däremot arbetar för att förbjuda religiösa uttryck och moskéer – Då tycker jag att vi hamnar i en situation där det rör sig om förtryck och kraftig främlingsfientlighet. I en militant ateists fall för det sig där om en stor fientlighet mot alla religioner, och kan inte stämplas som rasism, men i fallet att man inte är emot andra religioner men vill förbjuda just islam, som exempel, då tycker jag att vi kan tala om rasism.

Låt oss nu tala om det ytterst känsliga ämnet om hur stor invandring man ska, eller inte ska ha, till Sverige. Är det rasism att vilja sänka kvoterna? Det kan vara, men det behöver inte vara det enligt mig. Jag tror att de allra flesta av oss vill hjälpa så många flyktingar som bara möjligt, jag tror att de flesta av oss vill ge asyl till förföljda människor. När jag läser eller ser krig och fattigdom i andra länder så känner jag som de flesta av er – Jag mår dåligt, jag kan gråta. Jag känner att man skulle vilja hjälpa. Skicka bistånd, välkomna de som vill hit, välkomna dem med öppna armar. Trots detta är jag av åsikten, och ni ska veta att det tar emot mycket när jag skriver detta, att man inte kan ha obegränsad invandring till Sverige. Det är inte ekonomisk eller socialt möjligt. Tar vi emot fler än vad vi klarar av så kan vi inte hjälpa dem som kommer hit, vi kan inte hjälpa så många att integreras som man måste hjälpa, och vi skapar utanförskap och fattigdom. För att inte nämna de ekonomiska begränsningar vi har i hur många vi kan hjälpa i och med vårat sociala skyddsnät. Men jag tror att ni alla vet om att vi har vissa kvoter. De här kvoterna är siffror som Sverige tillsammans med EU och FN har kommit fram till. Vi tar in mycket invandrare i Sverige. Vi tar in mycket större kvoter och överskrider inte sällan de kvoter vi har fått. För vi lever i ett land där många tycker att det är rätt.

Men en del tycker inte att det är rätt, de vill begränsa kvoterna. En del vill det av ekonomiska skäl, andra vill det för att de bara inte vill ha fler invandrare. Det sistnämnda kan absolut röra sig om främlingsfientlighet och rasism, men det förstnämnda är inte det, och man måste kunna ha en diskussion om begränsningar utan att det skriks rasism. Rasism ska man skrika när det är uppenbart att det rör sig om rasism. Det andra, om man inte vill att kvoterna ska begränsas, eller om man vill att de ska bli större – Då ska man argumentera för det. Så kan båda parter mötas och framföra sina argument för varför de anser att kvoterna ska öka, minska eller fortsätta på samma nivå.

Jag vill personligen inte minska kvoterna. Jag har egentligen inga andra argument för det förutom argument om solidaritet och människovärde. Men jag tycker inte att vi kan ha obegränsad invandring heller. I dagsläget kommer det hit så få som 8000 flyktingar om året, anhöriginvandringen står för 35.000 invandrare om året (efter de minskade kvoterna, det var 50.000 om året innan Alliansen minskade kvoterina) och arbetskraftsinvandringen står för ungefär 20.000 invandrare om året. (Källa: Statistiska Centralbyrån) Personligen skulle jag vilja minska anhöriginvandringen men öka invandring för flyktingar för där känner jag att mitt hjärta ligger. Minska totalt sett vill jag däremot inte. Men jag tycker att vi ska ha höga kvoter för att hjälpa människor i nöd, inte för att man ska kunna skeppa hit alla man känner. Då används kvoterna på fel sätt enligt mig.

Så vad är då rasism enligt mitt intryck? Vad har jag reagerat på genom åren?

Burkaförbudet i skolan, speciellt senaste gången det togs upp och eldades på att Jan Björklund, tyckte jag endast och enbart rörde sig om ren och skär främlingsfientlighet och i vissa fall rasism. Här har vi en massa människor som helt plötsligt ska pådyvla vilka problem det är för lärare att de inte får ögonkontakt med sina elever. Att det är en nödvändig del i undervisningen att se folks ansiktsuttryck. Det startades upp jag vet inte hur många anonyma bloggar som påstod sig vara lärare som “talade ut” om hur svårt det var. Oh, really? Är det verkligen ett sånt problem? Hur är det med blinda elever, eller elever som skelar kraftigt, för den delen? Ska vi förbjuda dem med? Nä, det skulle ju aldrig komma på tal. Nej, det gällde endast och enbart tjejer som på grund av religion bar ett visst plagg – och vet ni hur många tjejer i den svenska skolan som det här rörde? Två unga tjejer. I hela sverige. Inte fler än två. Det var så klart och tydligt att det här enbart rörde en fientlig inställning till islam och rasism att det inte var klokt. De här anonyma lärarbloggarna var såklart fejk, då de var utspridda på så många orter att det inte ens var möjligt att detta kolosala nummer skulle ha mött dessa två tjejer med burka. När man för fram en så stor, nationell mobbningskampanj mot två små tjejer så är det rätt uppenbart att det inte rör sig om de “resonliga” argument som fördes.

Burkaförbudet på allmän plats fick mig också att reagera. Argumenten löd att om man inte kan identifiera folk så kan de begå brott. Eh, jaha? En gång någonsin har ett bankrån skett där gärningsmännen hade burka på sig. Jag undrar om det inte var planterat, om jag ska vara ärlig. Burka är ju inte ett så praktiskt plagg om man ska röra sig snabbt och smidigt, direkt, och de typiska rånarluvorna är nog att föredra för de allra flesta. Det var ju inte som att de här rånarna sprang ut och “blandade” sig med en burkabärande befolkning. När man för det här argumentet i Sverige så blir det så otroligt uppenbart att det bara rör sig om främlingsfientlighet eller rasism, då rånarna i Sverige knappast skulle vara praktiskt dolda av en burka! Det finns omkring 150 burkabärande kvinnor i hela Sverige så det är knappast som att en rånare skulle kunna blanda sig lite praktiskt med resten av befolkningen och alltså lyckas fly obemärkt om han eller hon bar burka! Nej, de skulle bli väldigt tydliga, de skulle sticka ut något otroligt, så de skulle få ägna mycket mer tid och energi åt att slänga av sig burkan än om de bara behövde slita av sig en rånarluva. Men för min del så får rånare gärna testa att utföra brott i burka då det kommer bli synnerligen lätt att peka ut dem om de flyr från brottsplatsen iklädda detta, eller bli allvarligt sinkade när de springer därifrån!

Men jag tycker inte att det är rasism att vara emot burkan. Att införa förbud, enligt lag, tycker jag rör sig om förtryck. Men att vara emot burkan är inte samma sak som att arbeta för att förbjuda den.

Det finns massvis av skäl till varför folk är emot burkan. Jag ser personligen burkan som en symbol för kvinnoförtryck. De flesta muslimer är inte för burkan och de flesta muslimer bär inte burka. Sjal och burka är så oerhört långt ifrån varandra att det inte är klokt. Jag är emot burkan, men anser inte att man kan förbjuda den. Jag skulle vilja se att kvinnor själva fick makt världen över att slippa bära burka – Men rätt väg att gå är inte förbud. Man kan inte isolera de här kvinnorna och skapa en situation där de inte kan röra sig ute i samhället. Man måste integrera dem i samhället. En vän till mig jobbar med just somaliska kvinnor som alla bär burka. De får lära sig om det svenska samhället, vilka rättigheter de har, och vet ni vad de gör? De skiljer sig från sina män! De flesta min vän möter skiljer sig från sina män, flyttar till en egen lägenhet, slutar bära burka och börjar unyttja de rättigheter de har i det svenska samhället. De har det såklart inte enkelt, de blir utstötta av hela sina familj, folk spottar på dem på gatan, majoriteten har blivit omskurna och har fått sin klitoris avskuren och sitt kön ihopsytt och har problem med så vardagliga sysslor som att kissa. Men de skiljer sig, det fungerar, det går att integrera människor. När människor erbjuds frihet och får hjälp med att finna styrka så ser man en förändring.

Trots detta finns det människor som pratar om den kraftigsa islamiseringen av Sverige. Jag ser ingen islamisering av Sverige. Det där är ett spöke, ett stort uppmålat spöke för att skrämmas i syfte att skapa intolerans och hat. Vad jag däremot ser är kvinnor som kommer från utsatta situationer och som kan göras fria från dessa situationer om de kommer hit och man erbjuder dem frihet. Jag vill att kvinnorna ska fortsätta komma hit. Jag är en feminist rakt igenom och få saker får mig att må så dåligt som att veta att det finns kvinnor världen över som blir misshandlade, utnyttjade och får sina underliv sönderskurna bara för att de är kvinnor. Jag vet att ingen kommer kalla mig rasist för detta. Såklart. Diskussionen om frigörande av förtryckta kvinnor och diskussionen kring könsstympning handlar om mänskliga rättigheter – Och där skriks det rasist väldigt sällan. Tack och lov.

Men inte alltid. Ibland tolereras detta. Moderaterna har exempelvis placerat en man som är för månggifte (att mannen ska kunna ta fyra fruar, men såklart kan inte kvinnan äkta fler män) och som tycker att det ska bli lagligt att misshandla sin fru i riksdagen. Hans namn är Abdirizak Waberi och han är ordförande i Islamiska förbundet i Sverige och vill hävda att det bara finns en enda korrekt tolkning av islam. Jag tycker att det är vidrigt att en person som argumenterar för en upplösning av mänskliga rättigheter ska ha en plats i riksdagen. Jag avskyr honom något ofantligt, och jag avskyr honom än mer för att han vill påstå att hans förhållning till islam är den enda korrekta, och att han i sin centrala roll smutskastar andra muslimer i Sverige.

Rasism är, enligt mig, en vilja att införa förbud mot saker som inte trotsar de mänskliga rättigheterna. Man kan hålla en moralisk diskussion och olika många saker, inom islam, kristendomen eller annat. Men precis som en person måste kunna föra upp förslaget om månggifte, så måste man även kunna kritisera förslaget om månggifte. Det är inte mot de mänskliga rättigheterna om en somalisk man argumenterar för att en man ska få ha fler fruar än en – Och det är inte emot de mänskliga rättigheterna om man tycker att hans förslag är vedervärdigt. Det är emot de mänskliga rättigheterna om samma man argumenterar för att man ska få slå sin fru, och i det läget anser jag det helt okej att till och med uttrycka att den mannen inte borde ha en plats i Sverige. I det här läget tycker jag inte längre att det rör sig om rasism – Det rör sig om ett kraftigt ogillande inför en man som tycker att män ska få misshandla kvinnor ostraffat.

Jag tror att jag är klar och tydlig nu. Jag tycker att man ska trotsa rasism. Man ska sätta ner foten och säga att rasism aldrig någonsin tolereras. Men jag tycker att man måste tolerera en diskussion också. Man måste låta folk framföra sina åsikter, men sätta ner foten när det rör sig om allvarlig intolerans eller människoförtryck. Vi kan inte stämpla all kritik mot andra religioner eller all kritik mot Sveriges integration och invandringspolitik som rasistisk. Men när någon vill förbjuda människors existens, människors rättigheter – Då ska det aldrig någonsin tolereras oavsett vílket håll det kommer ifrån. Oavsett om det rör sig om Sven Svensson eller Abdirizak Waberi.

Jag vill inte att Sverigedemokraterna ska få ett större stöd men om vi låter vissa diskussioner vara otillåtna så kommer de att få det. Så länge partier som Moderaterna tycker att det är jättefint att ha en man som är för kvinnomisshandel i riksdagen samtidigt som de vägrar ha en diskussion om den här mannens delaktighet i det svenska samhället så har vi ett problem. Sverigedemokraterna kritiserar såklart den här mannen något ofantligt – Och hur många tror ni att de får medhåll av? En jävla massa människor, skulle jag tro. Men det är klart, det är också den enda plats där man offentligt kan ta upp dessa frågor, så klart som fan att de har fått ett ordentligt stöd. Medan Moderaterna själva gullar med en man som är offentligt för kvinnomisshandel.

Personligen vill jag inte att ett parti där det finns så många som har ett förlutet inom naziströrelsen ska få större makt bara för att de råkar ha vissa åsikter som många håller med om. Jag vill inte få in hela Sverigedemokraternas paket i vår regering. Men det kommer vi få om vi fortsätter på det här viset, och nästa val skulle jag inte vara förvånad om deras stöd växt något ofantligt om vi fortsätter på samma spår.

Filed under Integration, Politik och samhälle | Comments (36)

Vilket klimat skapade Sverigedemokraterna?

Även om jag inte tror att Sverigedemokraterna kommer att få igenom särskilt mycket av sin politik under de kommande åren så anser jag att man måste vara vaksam på det klimat som skapat den situation som resulterat i att Sverigedemokraterna fick så mycket röster.

En del talar om utanförskap som en trolig förklaring. Att alliansen har skapat klyftor mellan människor i sin jobbpolitik, att de som har jobb gynnas, och de utan jobb försätts i en värre sits än vad de gjorde tidigare vilket innebär att klasskillnader ökar och därav behovet för en syndabock.

En del talar om den växande ilsmafobin i hela västvärlden.

Andra talar om att det är en proteströst för att Sverige har varit luddiga och vaga i sin invandring och integrationspolitik.

Jag tror att allt hänger ihop. Arbetslösa unga män (för ja, det är framförallt män som stödjer SD) som känner att den hjälp de borde få istället går till en annan grupp, en grupp de är övertygade om enbart kostar Sverige pengar och har en otrevlig effekt på Sveriges brottsstatistik. Unga män som är övertygade om att invandrare gynnas orättvist mycket, samtidigt som de själva är bortglömda av svenska samhället. Det känns kanske märkligt att be er tänka på Flashback i ett sånt här inlägg, men på Flashback finns de, och där ser man deras bild av det svenska samhället idag, och man måste även vara vaksam med det även om det är lättare att skriva ett snubbligt, hånfullt inlägg.

Sedan har vi islamfobin, och rädslan för en islamisering av hela västvärlden. En rädsla för att bli tvungen att leva med religiösa ideal som inte egentligen är olika ideal vi haft tidigare även i Sverige, i vår egen kultur, som vi gått bort ifrån.

Sist, men inte minst, har vi rädslan för att Sverige inte klarar av att hantera så många invandrare som vi släpper in. Människor som anser att Sverige kommer hamna i ett massinvandringskaos om vi inte stryper anhöriginvandringen. Här har vi, tror jag, många som röstar på Sverigedemokraterna som själva varken är rädda för islam eller som är drabbade av ekonomisk olycka. Här har vi en blandad skara främlingsfientliga människor, samtidigt som vi har en skara människor som tittar på Sveriges integrationspolitik, konstaterar att den inte är bra, och som vill att vi tar tag i detta innan vi tar in mer människor.

Allt detta måste man vara vaksam på under de kommande fyra åren, och istället för att håna och censurera bör man ta en diskussion. Varför är folk rädda för islam? Varför känner sig folk missnöjda med Sverige? Hur integrerar vi invandrare lättare?

Själv tycker jag att det är tråkigt att det ska vara så svårt att ta upp de här frågorna utan att det skriks rasist. Jag vet att det är svårt att diskuteraalla frågor som rör människor från olika kulturer. Jag kommer senast ihåg när jag gjorde det. En muslimsk man hade vägrat att ta en kvinna i hand på hans arbetspraktik och hade förlorat sin A-kassa på grund av det. Oacceptabelt, tyckte somliga, han ska väl få agera hur han vill? Han visade respekt på sitt vis, enligt sin kultur, och bugade istället. För grovt, tyckte andra, som menade på att det förvisso var felagerat från hans sida, men att det var lite väl att han förlorade sin A-kassa. Bra! Tyckte en tredje grupp.

För grovt, tyckte somliga, att dra bort hans A-kassa, men samtidigt så måste man förstå att i Sverige ska man behandla män och kvinnor på samma vis. Det är det samhälle vi slagits för, och även om man är för religionsfrihet, så finns det en respekt vi utövar i samhället, och det är religionsfrihet med krav på att andra inte kränks i vårat samhälle. En man som vägrar ta en kvinna i hand får förstå att det blir konsekvenser, för man kan inte avvika från sina ideal för att stödja en minoritets ideal vad gäller hur man särbehandlar könen. Det här sa jag. Jag kallades, inte förvånande, för rasist.

Vi ska inte hymla. Även detta skapar Sverigedemokrater. Att börja skrika rasist i onödan. Att överdriva och inte låta människor göra annat än att vara tysta eller hylla. Vi måste respektera vår egen kultur med, och man kan inte kalla folk för rasister för att de är måna om det svenska språket och den svenska kulturen och vill leva sitt liv på det vis vi arbetar för. Jag tror att de som skriker rasist var och varannan sekund bär ett ytterst ansvar för att ha skapat det klimat vi har idag. Ett klimat där man enbart kan diskutera såna här frågor i hemlighet, på anonyma forum. Aldrig öppet, aldrig med folk. Det här skapar ett klimat där folk söker sig till grupper där de får diskutera sånt här, och en man eller kvinna som bara vill få sin hand skakad enligt svenska seder och bruk blir snabbt indragen i en härva av främlingsfientlig propaganda. De är kanske inte själva främlingsfientliga, men de kan diskutera fritt utan att någon skriker på dem, förolämpar dem och kränker dem för att de inte vill bli behandlade annorlunda enligt en annan kulturs seder. Det här skapar missnöje, och i högsta grad en sympati med Sverigedemokraterna, för att man önskar att man kunde veva en svensk flagga utan att bli spottad på.

Jag har sett så många människor skriva på internet att de valt att lägga sin röst på SD för att de känner sig desperata och kränkta över att överhuvudtaget inte få ta upp frågan om invandring. Människor som ine får ha en röst blir desperata människor och då sker det tråkigheter. Det här gäller invandrare som inte får plats i samhället, som inte får jobb, bostad och som söker sig till sina landsmän och får stöd i extrema grupper, och det här gäller även svenskar. Såhär fungerar helt enkelt människor. Vi är likadana i det här avseendet, och överdrivet hat skapar grupperingar, brottslighet, missnöje och extremism.

Det klimat som gjort Sverigedemokraterna det stöd vi såg i söndags är vi alla delaktiga till att skapa. Det är inte bara Alliansens politik, det är inte bara en rädsla och okunskap inför inslam, det är inte bara klasskillnader. Vi är alla delaktiga i det här klimatet och jag vill att alla måste inse sin del i det hela och inte bara försöka hitta en ny syndabock. I det läget kommer vi ingen vart överhuvudtaget.

Att läcka ut registret med namn, telefonnummer och e-post till alla som bett om att få mer information från Sverigedemokraterna är inte ett listigt grepp för att få bort Sverigedemokraterna från Sverige. Att ett par blivit dödshotad för att de står på den där listan är inte en effektiv taktik för att handskas med problemet. Det är det här som skapat stödet för Sverigedemokraterna.

Tyvärr är jag inte heller oskyldig i detta. Jag har också skrikit rasist i onödan, jag har också gått på onödigt hårt och hånat. Jag är lika rädd för rasism som de flesta andra och jag vet att jag inte alltid ska agera utifrån den rädslan, men likt förbannat så gör jag det. Rasism gör mig arg. Det gör det. Jag har svårt att förstå hur man kan värdera människor olika bara på grund av deras ursprung. Men vart går gränsen för vad rasism är? Är det rasism att vilja att invandrare ska kunna det svenska språket och ha kunskap om det svenska samhället för att bo här? Är det rasism att vilja begränsa anhöriginvandringen till Sverige i tider där Sverige har en osäker ekonomi? Är det rasism att ifrågasätta burkan? Är det rasism att vilja bli behandlad likadant oavsett om man är kvinna och man?

Jag vet inte vad som är rasism och inte i detta, och jag tänker inte försöker förespråka vad som är det eller inte. Men jag tycker att vi väldigt ofta skriker rasist lite för kvickt.

Filed under Integration, Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (93)

Stanna, Mona!

Efter katastrofvalet vill alla att Mona Sahlin ska lämna sin post som partiledare. Det vill inte jag. För en månad sedan, absolut, men jag tycker att hon växte så otroligt under valspurten att det knappt var klokt och jag tror att många håller med mig om att den Mona Sahlin vi såg i de sista valdebatterna var en förändrad Mona Sahlin. En rakryggad Sahlin med klar och tydlig röst, samma varma hjärta som förut, men med en nyfunnen pondus. Den senaste tiden har jag känt att Mona är rätt i rollen som partiledare. Det tog en lång tid, ja, men det är kanske inga konstigheter. Mitt största problem med att rösta på de Rödgröna rörde partiernas uppenbara splittring och deras oförmåga att komma överrens.
Jag vill stödja Mona Sahlin. Jag upplever att hon tagit grepp om partiet. Jag vill se hennes växa ännu mer under de kommande fyra åren och sedan göra ett succéval 2014. Det vill jag!

Filed under Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (14)

Blev 140 människor sjukpensionerade om dagen under Sossarnas tid?

Det här påståendet hör man från flera människor när man diskuterar frågan, samt att argumentet flyter runt lite överallt på internet. Jag har dock aldrig sett en faktiskt källa på de här uppgifterna, utan det verkar snarare vara en siffra som cirkulerat så pass mycket att folk helt enkelt, tillslut, svalt det hela som sanning. Det var i alla fall mitt intryck, så jag bestämde mig för att kolla om de här siffrorna kunde ha relevans eller om det var en lika dum vandringsmyt som att påståendet om killars blue balls skulle ha med ruttnade sperma att göra.

Och då hittade jag det här och såg att några redan presenterat Försäkringskassans siffror från Socialdemokraternas tid, utrett dem, och kommit fram till att påståendet om att 140 personer om dagen sjukpensionerades i Sverige om dagen är en fet lögn från Alliansen och socialminister Cristina Hultman Pehrssons sida. Läs igenom allt nu och döm själva om ni fortfarande tror på påståendet!

Då tycker jag genast att vi börjar säga emot alla som fortsätter påstå de här dumheterna.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (7)

Varför vägrar Cristina Husmark Pehrsson, Socialförsäkringsminister, delta i frågan om Sjukförsäkringen?

Enligt de rödgröna är det bara 3% av de som blivit utförsäkrade som har fått jobb. De här siffrorna har inte dementerats av Alliansen.

I slutdebatten igår sa Mona Sahlin att 800 cancersjuka väntade på att bli utförsäkrade. Dessa uppgifter har inte dementerats av Alliansen.

Jag upprepar. Alliansen har inte sagt att de ska förändra detta.

Det handlar inte om enstaka fall. Inte om vi ska tro Moderatpolitikern Liisa Lettson, som avgick i protest mot hur många sjuka det var som råkade illa ut eller om vi ska tro på de Rödgröna och de drabbades egen situation, samt uppgifter som läkt ut från anställda på Försäkringskassan som varje dag får se människors liv förstöras utan att de har möjlighet att göra något åt det.

Det handlar inte om att det här självfallet är ett litet misstag som ska korrigeras. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson som är ansvarig i dessa frågor har konsekvent vägrat att möta kritik och närvara i debatt och presentera Alliansens val i dessa frågor och siffror som skulle motbevisa de Rödgröna. Sjukförsäkringen är en viktig fråga, och Alliansen kan inte presentera något som motsäger kritiken gentemot dem och vägrar att ställa upp i debatt.

Jag anser att Cristina Husmark Pehrssons ovilja att deltaga i debatt och Alliansen tigande är ett direkt hot mot demokratin. Det borde inte vara tillåter att undanhålla Sveriges medborgare från information och svar som de vill ha. Sjukförsäkringen är en fråga som engagerar många och människor vill inte se svårt sjuka människor råka illa ut. Det är inte det Sverige som de flesta vill bo i.

Man kan inte rösta på Alliansen och bara hoppas på att de är villiga att förändra detta. Om de vore det så skulle de säga det. Rakt ut. De skulle vinna flera procentenheter om de bestämde sig för att ändra detta. Men de gör inte, de kommer inte med några löften, situationen kommer fortsätta se likadan ut. Fredrik Reinfeldt vägrar lova en förändring.

Det finns inte budget till de sjuka. De pengarna som förut gick till svårt sjuka människor som inte kan arbeta hamnar numer i mitt lönekuvert.

Jag vet att det finns många som tänker rösta på Alliansen som tror att det här kommer förändras. Som hoppas. Innerligt. Jag vet att ingen av er som röstar på Alliansen som läser min blogg önskar att sjuka råkar illa ut. Jag vet att ni blir illa berörda av alla tragiska livsöden ni läser om. Jag vet hur innerligt ni hoppas att det bara rör sig om något enstaka fall som kommer korrigeras. Men Alliansen dementerar inte när det presenteras uppgifter om att det rör sig om en fruktansvärt stor siffra. Alliansen lovar inte en enda sekund att ändra på det här. Man kan inte bara hoppas. Det här handlar om människor, och om Alliansen inte lovar något som skulle dra otroliga mängder med röster – Hur kan man då fortsätta inbilla sig att de kommer göra något åt det?

Deras Socialförsäkringsminister undviker konsekvent alla tillfällen att diskutera det hela. Här är en lista på tillfällen då Socialdemokraterna velat ta diskussionen med henne. Hon har vägrat närvara vid samtliga tillfällen.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (3)

Alliansen vägrar ändra sjukförsäkringen

Jag vet inte hur många av er det var som tittade på Slutdebatten i SVT ikväll. Men för er som inte gjorde det, så kan jag upplysa er om att både Göran Högglund och Maud Olofsson ljög rakt upp i TV och påstod att Alliansregleringen inte ställt krav på Försäkringskassan om en maxgräns för antal sjukförsäkrade. Fredrik Reinfeldt ljög däremot aldrig. Fredrik Reinfeldt fick frågan ett flertal gånger om vad de ansåg göra med problemet att folk som var verkligt sjuka blev utförsäkrade och blev satta i stort problem. På varje fråga svarade Fredrik Reinfeldt att man ville ha ett sjukförsäkringssystem som innebar att man aktiverade folk istället för att hålla dem sjukskrivna.

Ingen i hela Alliansen kom med ett löfte, eller ens ett förslag, på hur man förbättrar nuvarande situation. Ingen.

Jag vill att alla som har för avsikt att rösta Rödgrönt sprider det här vidare. Mycket. Ända tills vallokalerna stänger söndag kväll. Ta en av flera historier från nyasjukforsakringen.se där tragiska öden finns dokumenterade. Läs igenom dem. Välj en. Berätta hur Fredrik Reinfeldt konsekvent vägrat att svara på den här frågan. Hur han undviker att känna medlidande med en enda av dessa drabbade, och hur han och resten av Alliansen är ovilliga att genomföra en förändring inom det här området.

De enda argument de har i den här frågan går ut på att man inte ska förtidspensionera människor och att man ska ge folk arbetsträning så att de inte blir fast i långtidssjukskrivningar i onödan. De Rödgröna har gett samma löfte, men lovar förutom det att inte sätta ett sjukförsäkringstak, så att alla med behov av sjukförsäkring ska få det. Mona Sahlin förde fram siffror på 800 just nu cancerdrabbade människor som inte får ut sjukförsäkring – Fredrik Reinfeldt vägrar svara. Och det, det är inte alla.

Jag vill inte leva i ett land där gravt sjuka människor som bedöms vara oförmögna att arbeta både enligt läkare samt Försäkringskassan fortfarande står utan livsduglig ersättning på grund av att att Fredrik Reinfeldt och resten i Alliansen vill ge mig mer pengar. För jag får med, en liten ski som jobbar inom media, men inte de som verkligen behöver det.

Sprid det.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (18)

Moderat politiker hoppar av i protest mot behandlingen av sjuka

Här vittnar Liisa Lettson om den förföljelse som drabbat sjukskrivna under Alliansens fyra senaste år. Hon berättar om sjuka som hamnar hos Kronofogden och blir hemlösa på grund av Alliansens sjukförsäkringspolitik. Hon jobbar som personligt ombud, och har nu beslutat att hon inte kan stå för Moderaternas politik längre på grund av det hon ser varje dag.

Jag vill att andra som planerar att röstå på Alliansen på söndag eller ni som redan har röstat på Alliansen att fundera och omvärdera erat beslut. Jag vill att ni ska överväga om de extra tusenlapparna i plånboken för er del är värt att hela familjer blir hemlösa. Jag vill att ni ska överväga om det verkligen är det Sverige ni vill leva i.

Man kan ändra sin röst. Det är enbart sista rösten som räknas, och man kan rösta om så många gånger man till tills dess att vallokalerna stänger söndag kväll.

Medan jag skrev detta inlägg så ringde en vän som kommer rösta på Alliansen upp. Jag frågade såklart om han sett detta, och han kom med svaret:

“Jo, jag såg det, någon liten person i Solna som ingen vet vem det är. Jag förstår inte varför det är en så stor grej.”

Hej förminskande härskarteknik! Jo, det spelar faktiskt roll. Här har vi en person som varit politisk engagerad i ett parti som avgår i protest för att hon anser att de människor hon möter inte blir behandlade enligt de mänskliga rättigheterna. Hon säger själv att hon anmält detta till FN. Det är en stor sak när någon som är övertygad avgår i protest på grund av sånt här. Det spelar ingen roll om det är en känd person, även okända människors åsikter bör räknas.

Det är en sak att ändra åsikt för att man anser att ett parti har en bättre ekonomisk politik, exempelvis, än ett annat parti. En helt annan sak att avgå för att man anser att det parti man arbetat för begår ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Liisa Lettson ändrade åsikt. Jag respekterar henne oerhört för att hon vågar stå för det och träda fram med så nära inpå valet. Det är modigt. Jag hoppas att fler vågar.

Filed under Hälsa, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (8)

Alliansen kan inte muta mig

Alla frågor som gynnar mig personligen som människa och vad gäller inkomst är helt klart blå. Jag har fått ut mycket mer pengar sedan Alliansregeringen tog över och istället för att förlora 50% av mina pengar när jag fakturerar så har jag fått ut mycket mer. Förut fick jag fakturera 30.000 i månaden för att få ut 15.000 efter skatt. I dagsläget behöver jag bara fakturera strax över 20.000.

Det är en jäkla stor förändring och det har hjälpt mig avsevärt. Media har gått på en hård törn de senaste åren, som ni alla vet, vilket innebär både färre uppdrag samt att de uppdrag som finns har blivit avsevärt sämre betalda. Så istället för att skaffa en kompletterande anställning för att få ut de pengar jag behövt i månaden så har jag istället kunna jobb MINDRE men fått ut MER pengar för det.

Så jag har kunnat fortsätta jobba med saker jag anser vara underhållande, och har inte behövt skaffa ett tråkigt jobb för att komplettera. Det är en lyx, en väldig lyx, och klart att jag personligen ansett att det varit väldigt behagligt. Istället för att jobba varje dag, som jag behövde förut, så har jag kunnat arbeta lite då och då och sedan ägnat min tid åt mina stimulerande, fina projekt som inte egentligen är jobb.

Men vilka har detta drabbat? Jo, det har bland annat drabbat människor som är svårt sjuka som har slussats ut i samhället och utförsäkrats trots att det bedömts av läkare och försökringskassan att de inte kan jobba. Alliansen bestämde att det fanns en gräns för hur många människor det var som skulle få ut sjukförsäkring. Detta oavsett om siffran räckte till eller inte. Det har inte spelat någon roll om du är svårt sjuk och döende i cancer – Om siffrorna inte räcker till, ja, då får du inte hjälp. Så är det bara. Punkt slut. Inget att göra åt.

Samtidigt så sitter jag här och kan ta de uppdrag jag anser är underhållande och utvecklande. I ett bra samhälle så kanske jag skulle behöva komplettera med något mindre roligt jobb också. Jag är i ett sånt läge att jag kan säga nej och vara fräck och krävande för vad jag vill göra och vad jag vill ha för det, samidigt som andra blir hemlösa och står utan hjälp. Jag har haft val. Så många val. Jag har kunnat välja och vraka. Men andra har varit tvingade. Människor som inte kan, har inte haft något val, och deras liv har hamnat i ruin.

Jag kan inte rösta på Alliansen oavsett hur många fler tusenlappar de vill muta mig med. Jag kan inte vara så ruggigt självisk. Jag kan inte vara sådan. Jag låter mig inte mutas på andra människors bekostnad. Det känns som Alliansen lagt en pistol i min hand, siktat den mot en stackars cancersjuk och sagt: “Du får tjugotjusen om du skjuter huvudet av henne, har vi en deal?”

Nej Alliansen. Vi har ingen deal. Jag vill inte leva med det på mitt samvete oavsett hur kul jag kan ha för det där pengarna. Jag skulle inte begå aktivt mord för pengar, och jag vill inte begå passivt mord heller.

Det handlar inte bara om att jag är urgulligt fint solidarisk, utan även av självisk anledning. Jag anser att ett samhälle som skapar utsatta, hemlösa människor blir ett fattigt problemdrabbat samhälle som i slutändan slår tillbaks mot mig. De där tusenlapparna är en kortvarig tröst och muta för att vi ska leva i en sämre framtid. För alla kan inte vara jag. De allra flesta som startar företag, som Alliansen så gärna vill att alla ska, går i konkurs inom tre år och hamnar i skuld. Alla kan inte driva företag, alla kan inte vara entreprenörer – och det är VI som får pengarna. Jag ser det varje månad hur mycket mer pengar jag får. Det är inte undersköterskan som får mer pengar. Det är JAG. En bortskämd liten storstadsskit som tycker att det är jättebekvämt att jag kan jobba med precis hur jag vill.

Men visst har Sverige klarat finanskrisen bra? Ja, det har Sverige. Det kanske är för att Sverige har haft en god trygg grund att stå på. När vi gick in i finanskrisen så hade inte vi samma mängd med fattiga, utsatta människor som de allra flesta andra länder. Man kan inte jämföra Sverige med USA och påpeka vilket gott jobb Alliansen gjort. Vi har haft ett socialt skyddsnät som har sett till att vi inte har de otroliga massorna av fattiga människor som finns i andra länder. Ett socialt skyddsnät som Alliansen ägnat fyra år att avveckla.

Och nu har de avvecklat mycket, resultat av det har vi inte sett i stor utsträckning under de här fyra åren, men jag är högst övertygad om att vi kommer se dem de kommande fyra åren. Nu har folk blivit utförsäkrade, nu har folk förlorat sina jobb, nu har de varit i en problemsits ett tag, nu börjar resurserna ta slut och A-kassan är uppfuckad. Om man ska tro Anders Borg, vår faktiskt kompetenta finansminister, så är det en högst stor risk att det kommer en ny finanskris.

Hur går det då? Nör vi bit för bit under de här föregående fyra åren avvecklat så stor del av vårat sociala skyddsnät?

Jag är inte säker på att Sverige kommer att hantera den krisen lika bra. Vi har fortfarande ett bättre socialt skyddsnät än många länder, men det innebär inte att det är perfekt, och det har fått en ordentlig mängd med törnar trots att det redan innan fanns fallgropar i Systemet. Jag räds en ny finanskris mycket mer än hur skrämd jag blev under den förra. Och den finanskrisen gav mig en ordentlig dos med ångest.

Jag tänker rösta på Socialdemokraterna på söndag. Jag kommer få mindre pengar i min plånbok om de vinner, vilket såklart känns lite i magen, är tråkigt och så vidare. Men jag mår illa när jag ser människor råka så bedrövligt illa ut för att jag ska ha det lite roligare om dagarna. Jag kan inte svälja det.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (39)

Jag tänker aldrig rösta på Alliansen – Liza Sundberg, 32, tog sitt liv

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (5)