Vad är rasism enligt mig?

Vad är rasism? Det är säkert subjektivt, men en fråga som jag tror att det är värt att vi alla ställer oss själva. Jag vet nämligen inte alltid själv var jag drar gränserna. En tjej skrev i kommentarsfältet att det blir rasism när man värderar sin egen kultur över andras. Det håller jag inte med om. Att tycka om sin egen kultur är i högsta grad inte samma sak som att förtrycka eller hata andra. Jag måste kunna föredra julafton före sabbat utan att det är några konstigheter. Jag tror inte att så många tycker att det är några konstigheter där heller. Skulle jag vilja förbjuda folk att ha sin sabbat skulle det såklart vara en helt annan sak, dock, där hamnar vi i rasism.

Men det är också subjektivt. Vilka delar ur någons kultur, religion, och handlingar och regler som kommer från det är det okej att ogilla? Jag avskyr könsstympning som de allra flesta svenskar. Jag tycker inte att det är acceptabelt att vissa invandrarkvinnor går helt utan utbildning och i princip lever som slavar för sina män. Allt detta går emot de mänskliga rättigheterna, och jag tror inte att någon skulle kalla mig för rasist för detta heller. Om jag däremot skrev att alla invandrare uttövade könsstympning och kvinnoförtryck – Då tycker jag att vi kan börja se det som rasism. Då är det nämligen ingen vilja att ta tag i ett problem, då är det en vilja att dra alla, oavsett vilket land de kommer ifrån, över en kam och utpeka människor som förtryckande skurkar bara för att de inte är födda i Sverige eller beter sig kristet.

Så, får man, exempelvis, säga att man ogillar islam? Ja, det tycker jag faktiskt att man måste få säga. Om man är ateist och är för ett sekulariserat samhälle så bör man få argumentera mot alla religioners existens. Om man däremot inte är emot, säg kristendomen, men säger sig hata islam så skulle jag garanterat stämpla den här personen som konservativ och möjligen även främlingsfientlig – Men inte ens det blir rasism enligt mig. Om man däremot arbetar för att förbjuda religiösa uttryck och moskéer – Då tycker jag att vi hamnar i en situation där det rör sig om förtryck och kraftig främlingsfientlighet. I en militant ateists fall för det sig där om en stor fientlighet mot alla religioner, och kan inte stämplas som rasism, men i fallet att man inte är emot andra religioner men vill förbjuda just islam, som exempel, då tycker jag att vi kan tala om rasism.

Låt oss nu tala om det ytterst känsliga ämnet om hur stor invandring man ska, eller inte ska ha, till Sverige. Är det rasism att vilja sänka kvoterna? Det kan vara, men det behöver inte vara det enligt mig. Jag tror att de allra flesta av oss vill hjälpa så många flyktingar som bara möjligt, jag tror att de flesta av oss vill ge asyl till förföljda människor. När jag läser eller ser krig och fattigdom i andra länder så känner jag som de flesta av er – Jag mår dåligt, jag kan gråta. Jag känner att man skulle vilja hjälpa. Skicka bistånd, välkomna de som vill hit, välkomna dem med öppna armar. Trots detta är jag av åsikten, och ni ska veta att det tar emot mycket när jag skriver detta, att man inte kan ha obegränsad invandring till Sverige. Det är inte ekonomisk eller socialt möjligt. Tar vi emot fler än vad vi klarar av så kan vi inte hjälpa dem som kommer hit, vi kan inte hjälpa så många att integreras som man måste hjälpa, och vi skapar utanförskap och fattigdom. För att inte nämna de ekonomiska begränsningar vi har i hur många vi kan hjälpa i och med vårat sociala skyddsnät. Men jag tror att ni alla vet om att vi har vissa kvoter. De här kvoterna är siffror som Sverige tillsammans med EU och FN har kommit fram till. Vi tar in mycket invandrare i Sverige. Vi tar in mycket större kvoter och överskrider inte sällan de kvoter vi har fått. För vi lever i ett land där många tycker att det är rätt.

Men en del tycker inte att det är rätt, de vill begränsa kvoterna. En del vill det av ekonomiska skäl, andra vill det för att de bara inte vill ha fler invandrare. Det sistnämnda kan absolut röra sig om främlingsfientlighet och rasism, men det förstnämnda är inte det, och man måste kunna ha en diskussion om begränsningar utan att det skriks rasism. Rasism ska man skrika när det är uppenbart att det rör sig om rasism. Det andra, om man inte vill att kvoterna ska begränsas, eller om man vill att de ska bli större – Då ska man argumentera för det. Så kan båda parter mötas och framföra sina argument för varför de anser att kvoterna ska öka, minska eller fortsätta på samma nivå.

Jag vill personligen inte minska kvoterna. Jag har egentligen inga andra argument för det förutom argument om solidaritet och människovärde. Men jag tycker inte att vi kan ha obegränsad invandring heller. I dagsläget kommer det hit så få som 8000 flyktingar om året, anhöriginvandringen står för 35.000 invandrare om året (efter de minskade kvoterna, det var 50.000 om året innan Alliansen minskade kvoterina) och arbetskraftsinvandringen står för ungefär 20.000 invandrare om året. (Källa: Statistiska Centralbyrån) Personligen skulle jag vilja minska anhöriginvandringen men öka invandring för flyktingar för där känner jag att mitt hjärta ligger. Minska totalt sett vill jag däremot inte. Men jag tycker att vi ska ha höga kvoter för att hjälpa människor i nöd, inte för att man ska kunna skeppa hit alla man känner. Då används kvoterna på fel sätt enligt mig.

Så vad är då rasism enligt mitt intryck? Vad har jag reagerat på genom åren?

Burkaförbudet i skolan, speciellt senaste gången det togs upp och eldades på att Jan Björklund, tyckte jag endast och enbart rörde sig om ren och skär främlingsfientlighet och i vissa fall rasism. Här har vi en massa människor som helt plötsligt ska pådyvla vilka problem det är för lärare att de inte får ögonkontakt med sina elever. Att det är en nödvändig del i undervisningen att se folks ansiktsuttryck. Det startades upp jag vet inte hur många anonyma bloggar som påstod sig vara lärare som “talade ut” om hur svårt det var. Oh, really? Är det verkligen ett sånt problem? Hur är det med blinda elever, eller elever som skelar kraftigt, för den delen? Ska vi förbjuda dem med? Nä, det skulle ju aldrig komma på tal. Nej, det gällde endast och enbart tjejer som på grund av religion bar ett visst plagg – och vet ni hur många tjejer i den svenska skolan som det här rörde? Två unga tjejer. I hela sverige. Inte fler än två. Det var så klart och tydligt att det här enbart rörde en fientlig inställning till islam och rasism att det inte var klokt. De här anonyma lärarbloggarna var såklart fejk, då de var utspridda på så många orter att det inte ens var möjligt att detta kolosala nummer skulle ha mött dessa två tjejer med burka. När man för fram en så stor, nationell mobbningskampanj mot två små tjejer så är det rätt uppenbart att det inte rör sig om de “resonliga” argument som fördes.

Burkaförbudet på allmän plats fick mig också att reagera. Argumenten löd att om man inte kan identifiera folk så kan de begå brott. Eh, jaha? En gång någonsin har ett bankrån skett där gärningsmännen hade burka på sig. Jag undrar om det inte var planterat, om jag ska vara ärlig. Burka är ju inte ett så praktiskt plagg om man ska röra sig snabbt och smidigt, direkt, och de typiska rånarluvorna är nog att föredra för de allra flesta. Det var ju inte som att de här rånarna sprang ut och “blandade” sig med en burkabärande befolkning. När man för det här argumentet i Sverige så blir det så otroligt uppenbart att det bara rör sig om främlingsfientlighet eller rasism, då rånarna i Sverige knappast skulle vara praktiskt dolda av en burka! Det finns omkring 150 burkabärande kvinnor i hela Sverige så det är knappast som att en rånare skulle kunna blanda sig lite praktiskt med resten av befolkningen och alltså lyckas fly obemärkt om han eller hon bar burka! Nej, de skulle bli väldigt tydliga, de skulle sticka ut något otroligt, så de skulle få ägna mycket mer tid och energi åt att slänga av sig burkan än om de bara behövde slita av sig en rånarluva. Men för min del så får rånare gärna testa att utföra brott i burka då det kommer bli synnerligen lätt att peka ut dem om de flyr från brottsplatsen iklädda detta, eller bli allvarligt sinkade när de springer därifrån!

Men jag tycker inte att det är rasism att vara emot burkan. Att införa förbud, enligt lag, tycker jag rör sig om förtryck. Men att vara emot burkan är inte samma sak som att arbeta för att förbjuda den.

Det finns massvis av skäl till varför folk är emot burkan. Jag ser personligen burkan som en symbol för kvinnoförtryck. De flesta muslimer är inte för burkan och de flesta muslimer bär inte burka. Sjal och burka är så oerhört långt ifrån varandra att det inte är klokt. Jag är emot burkan, men anser inte att man kan förbjuda den. Jag skulle vilja se att kvinnor själva fick makt världen över att slippa bära burka – Men rätt väg att gå är inte förbud. Man kan inte isolera de här kvinnorna och skapa en situation där de inte kan röra sig ute i samhället. Man måste integrera dem i samhället. En vän till mig jobbar med just somaliska kvinnor som alla bär burka. De får lära sig om det svenska samhället, vilka rättigheter de har, och vet ni vad de gör? De skiljer sig från sina män! De flesta min vän möter skiljer sig från sina män, flyttar till en egen lägenhet, slutar bära burka och börjar unyttja de rättigheter de har i det svenska samhället. De har det såklart inte enkelt, de blir utstötta av hela sina familj, folk spottar på dem på gatan, majoriteten har blivit omskurna och har fått sin klitoris avskuren och sitt kön ihopsytt och har problem med så vardagliga sysslor som att kissa. Men de skiljer sig, det fungerar, det går att integrera människor. När människor erbjuds frihet och får hjälp med att finna styrka så ser man en förändring.

Trots detta finns det människor som pratar om den kraftigsa islamiseringen av Sverige. Jag ser ingen islamisering av Sverige. Det där är ett spöke, ett stort uppmålat spöke för att skrämmas i syfte att skapa intolerans och hat. Vad jag däremot ser är kvinnor som kommer från utsatta situationer och som kan göras fria från dessa situationer om de kommer hit och man erbjuder dem frihet. Jag vill att kvinnorna ska fortsätta komma hit. Jag är en feminist rakt igenom och få saker får mig att må så dåligt som att veta att det finns kvinnor världen över som blir misshandlade, utnyttjade och får sina underliv sönderskurna bara för att de är kvinnor. Jag vet att ingen kommer kalla mig rasist för detta. Såklart. Diskussionen om frigörande av förtryckta kvinnor och diskussionen kring könsstympning handlar om mänskliga rättigheter – Och där skriks det rasist väldigt sällan. Tack och lov.

Men inte alltid. Ibland tolereras detta. Moderaterna har exempelvis placerat en man som är för månggifte (att mannen ska kunna ta fyra fruar, men såklart kan inte kvinnan äkta fler män) och som tycker att det ska bli lagligt att misshandla sin fru i riksdagen. Hans namn är Abdirizak Waberi och han är ordförande i Islamiska förbundet i Sverige och vill hävda att det bara finns en enda korrekt tolkning av islam. Jag tycker att det är vidrigt att en person som argumenterar för en upplösning av mänskliga rättigheter ska ha en plats i riksdagen. Jag avskyr honom något ofantligt, och jag avskyr honom än mer för att han vill påstå att hans förhållning till islam är den enda korrekta, och att han i sin centrala roll smutskastar andra muslimer i Sverige.

Rasism är, enligt mig, en vilja att införa förbud mot saker som inte trotsar de mänskliga rättigheterna. Man kan hålla en moralisk diskussion och olika många saker, inom islam, kristendomen eller annat. Men precis som en person måste kunna föra upp förslaget om månggifte, så måste man även kunna kritisera förslaget om månggifte. Det är inte mot de mänskliga rättigheterna om en somalisk man argumenterar för att en man ska få ha fler fruar än en – Och det är inte emot de mänskliga rättigheterna om man tycker att hans förslag är vedervärdigt. Det är emot de mänskliga rättigheterna om samma man argumenterar för att man ska få slå sin fru, och i det läget anser jag det helt okej att till och med uttrycka att den mannen inte borde ha en plats i Sverige. I det här läget tycker jag inte längre att det rör sig om rasism – Det rör sig om ett kraftigt ogillande inför en man som tycker att män ska få misshandla kvinnor ostraffat.

Jag tror att jag är klar och tydlig nu. Jag tycker att man ska trotsa rasism. Man ska sätta ner foten och säga att rasism aldrig någonsin tolereras. Men jag tycker att man måste tolerera en diskussion också. Man måste låta folk framföra sina åsikter, men sätta ner foten när det rör sig om allvarlig intolerans eller människoförtryck. Vi kan inte stämpla all kritik mot andra religioner eller all kritik mot Sveriges integration och invandringspolitik som rasistisk. Men när någon vill förbjuda människors existens, människors rättigheter – Då ska det aldrig någonsin tolereras oavsett vílket håll det kommer ifrån. Oavsett om det rör sig om Sven Svensson eller Abdirizak Waberi.

Jag vill inte att Sverigedemokraterna ska få ett större stöd men om vi låter vissa diskussioner vara otillåtna så kommer de att få det. Så länge partier som Moderaterna tycker att det är jättefint att ha en man som är för kvinnomisshandel i riksdagen samtidigt som de vägrar ha en diskussion om den här mannens delaktighet i det svenska samhället så har vi ett problem. Sverigedemokraterna kritiserar såklart den här mannen något ofantligt – Och hur många tror ni att de får medhåll av? En jävla massa människor, skulle jag tro. Men det är klart, det är också den enda plats där man offentligt kan ta upp dessa frågor, så klart som fan att de har fått ett ordentligt stöd. Medan Moderaterna själva gullar med en man som är offentligt för kvinnomisshandel.

Personligen vill jag inte att ett parti där det finns så många som har ett förlutet inom naziströrelsen ska få större makt bara för att de råkar ha vissa åsikter som många håller med om. Jag vill inte få in hela Sverigedemokraternas paket i vår regering. Men det kommer vi få om vi fortsätter på det här viset, och nästa val skulle jag inte vara förvånad om deras stöd växt något ofantligt om vi fortsätter på samma spår.

Filed under Integration, Politik och samhälle | Comments (36)

Vilket klimat skapade Sverigedemokraterna?

Även om jag inte tror att Sverigedemokraterna kommer att få igenom särskilt mycket av sin politik under de kommande åren så anser jag att man måste vara vaksam på det klimat som skapat den situation som resulterat i att Sverigedemokraterna fick så mycket röster.

En del talar om utanförskap som en trolig förklaring. Att alliansen har skapat klyftor mellan människor i sin jobbpolitik, att de som har jobb gynnas, och de utan jobb försätts i en värre sits än vad de gjorde tidigare vilket innebär att klasskillnader ökar och därav behovet för en syndabock.

En del talar om den växande ilsmafobin i hela västvärlden.

Andra talar om att det är en proteströst för att Sverige har varit luddiga och vaga i sin invandring och integrationspolitik.

Jag tror att allt hänger ihop. Arbetslösa unga män (för ja, det är framförallt män som stödjer SD) som känner att den hjälp de borde få istället går till en annan grupp, en grupp de är övertygade om enbart kostar Sverige pengar och har en otrevlig effekt på Sveriges brottsstatistik. Unga män som är övertygade om att invandrare gynnas orättvist mycket, samtidigt som de själva är bortglömda av svenska samhället. Det känns kanske märkligt att be er tänka på Flashback i ett sånt här inlägg, men på Flashback finns de, och där ser man deras bild av det svenska samhället idag, och man måste även vara vaksam med det även om det är lättare att skriva ett snubbligt, hånfullt inlägg.

Sedan har vi islamfobin, och rädslan för en islamisering av hela västvärlden. En rädsla för att bli tvungen att leva med religiösa ideal som inte egentligen är olika ideal vi haft tidigare även i Sverige, i vår egen kultur, som vi gått bort ifrån.

Sist, men inte minst, har vi rädslan för att Sverige inte klarar av att hantera så många invandrare som vi släpper in. Människor som anser att Sverige kommer hamna i ett massinvandringskaos om vi inte stryper anhöriginvandringen. Här har vi, tror jag, många som röstar på Sverigedemokraterna som själva varken är rädda för islam eller som är drabbade av ekonomisk olycka. Här har vi en blandad skara främlingsfientliga människor, samtidigt som vi har en skara människor som tittar på Sveriges integrationspolitik, konstaterar att den inte är bra, och som vill att vi tar tag i detta innan vi tar in mer människor.

Allt detta måste man vara vaksam på under de kommande fyra åren, och istället för att håna och censurera bör man ta en diskussion. Varför är folk rädda för islam? Varför känner sig folk missnöjda med Sverige? Hur integrerar vi invandrare lättare?

Själv tycker jag att det är tråkigt att det ska vara så svårt att ta upp de här frågorna utan att det skriks rasist. Jag vet att det är svårt att diskuteraalla frågor som rör människor från olika kulturer. Jag kommer senast ihåg när jag gjorde det. En muslimsk man hade vägrat att ta en kvinna i hand på hans arbetspraktik och hade förlorat sin A-kassa på grund av det. Oacceptabelt, tyckte somliga, han ska väl få agera hur han vill? Han visade respekt på sitt vis, enligt sin kultur, och bugade istället. För grovt, tyckte andra, som menade på att det förvisso var felagerat från hans sida, men att det var lite väl att han förlorade sin A-kassa. Bra! Tyckte en tredje grupp.

För grovt, tyckte somliga, att dra bort hans A-kassa, men samtidigt så måste man förstå att i Sverige ska man behandla män och kvinnor på samma vis. Det är det samhälle vi slagits för, och även om man är för religionsfrihet, så finns det en respekt vi utövar i samhället, och det är religionsfrihet med krav på att andra inte kränks i vårat samhälle. En man som vägrar ta en kvinna i hand får förstå att det blir konsekvenser, för man kan inte avvika från sina ideal för att stödja en minoritets ideal vad gäller hur man särbehandlar könen. Det här sa jag. Jag kallades, inte förvånande, för rasist.

Vi ska inte hymla. Även detta skapar Sverigedemokrater. Att börja skrika rasist i onödan. Att överdriva och inte låta människor göra annat än att vara tysta eller hylla. Vi måste respektera vår egen kultur med, och man kan inte kalla folk för rasister för att de är måna om det svenska språket och den svenska kulturen och vill leva sitt liv på det vis vi arbetar för. Jag tror att de som skriker rasist var och varannan sekund bär ett ytterst ansvar för att ha skapat det klimat vi har idag. Ett klimat där man enbart kan diskutera såna här frågor i hemlighet, på anonyma forum. Aldrig öppet, aldrig med folk. Det här skapar ett klimat där folk söker sig till grupper där de får diskutera sånt här, och en man eller kvinna som bara vill få sin hand skakad enligt svenska seder och bruk blir snabbt indragen i en härva av främlingsfientlig propaganda. De är kanske inte själva främlingsfientliga, men de kan diskutera fritt utan att någon skriker på dem, förolämpar dem och kränker dem för att de inte vill bli behandlade annorlunda enligt en annan kulturs seder. Det här skapar missnöje, och i högsta grad en sympati med Sverigedemokraterna, för att man önskar att man kunde veva en svensk flagga utan att bli spottad på.

Jag har sett så många människor skriva på internet att de valt att lägga sin röst på SD för att de känner sig desperata och kränkta över att överhuvudtaget inte få ta upp frågan om invandring. Människor som ine får ha en röst blir desperata människor och då sker det tråkigheter. Det här gäller invandrare som inte får plats i samhället, som inte får jobb, bostad och som söker sig till sina landsmän och får stöd i extrema grupper, och det här gäller även svenskar. Såhär fungerar helt enkelt människor. Vi är likadana i det här avseendet, och överdrivet hat skapar grupperingar, brottslighet, missnöje och extremism.

Det klimat som gjort Sverigedemokraterna det stöd vi såg i söndags är vi alla delaktiga till att skapa. Det är inte bara Alliansens politik, det är inte bara en rädsla och okunskap inför inslam, det är inte bara klasskillnader. Vi är alla delaktiga i det här klimatet och jag vill att alla måste inse sin del i det hela och inte bara försöka hitta en ny syndabock. I det läget kommer vi ingen vart överhuvudtaget.

Att läcka ut registret med namn, telefonnummer och e-post till alla som bett om att få mer information från Sverigedemokraterna är inte ett listigt grepp för att få bort Sverigedemokraterna från Sverige. Att ett par blivit dödshotad för att de står på den där listan är inte en effektiv taktik för att handskas med problemet. Det är det här som skapat stödet för Sverigedemokraterna.

Tyvärr är jag inte heller oskyldig i detta. Jag har också skrikit rasist i onödan, jag har också gått på onödigt hårt och hånat. Jag är lika rädd för rasism som de flesta andra och jag vet att jag inte alltid ska agera utifrån den rädslan, men likt förbannat så gör jag det. Rasism gör mig arg. Det gör det. Jag har svårt att förstå hur man kan värdera människor olika bara på grund av deras ursprung. Men vart går gränsen för vad rasism är? Är det rasism att vilja att invandrare ska kunna det svenska språket och ha kunskap om det svenska samhället för att bo här? Är det rasism att vilja begränsa anhöriginvandringen till Sverige i tider där Sverige har en osäker ekonomi? Är det rasism att ifrågasätta burkan? Är det rasism att vilja bli behandlad likadant oavsett om man är kvinna och man?

Jag vet inte vad som är rasism och inte i detta, och jag tänker inte försöker förespråka vad som är det eller inte. Men jag tycker att vi väldigt ofta skriker rasist lite för kvickt.

Filed under Integration, Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (93)

Likställ inte burka och niqab med rånarluvor

Häromdagen skrev Margareta Cederfelt (M) och Per Bill (M) på SVD Brännpunkt om huruvida man sa förbjuda burka och niqab i vårat svenska samhälle eller ej.

I kort: De anser att nej, det kan man inte, det inskränker utsatta kvinnors situation. Jag håller med. Läs det hela HÄR.

Diskussionen i kommentarsfältet är som den brukar. Folk jämför burka och niqab med andra plagg som döljer ansikte och andra drag som försvårar identifiering, bland annat rånarluvor. Om man bara utgår från svensk lagstiftning vad gäller identifikationsmöjligheter blir det rätt tydligt att båda bör förbjudas, men vill man verkligen ha samma regler kring något som inte är en rånarluva på något annat sätt eller vis?

Det finns säkert kvinnor som väljer att bära dessa plagg som inte skulle lida konsekvenser från släkt och sin gemenskap. Om det var så för alla så skulle inte jag se någon som helst problematik med att förbjuda dessa plagg. Frihet, javisst, men det finns alltid begränsningar. I det läget kan man absolut jämföra dessa plagg med vilket som helst annat som döljer ansiktet. Då har individen ett val.

Men alla har inte ett val, och det är på grund av dem som vi inte kan förbjuda burka eller niqab.

Det finns kvinnor som skulle bli förtryckta från sin familj, sin släkt – Ja, hela sin gemenskap och kultur om de tog av sig dessa plagg. Kvinnor som skulle bli begränsade till hemmet om vi införde dessa förbud. De här kvinnorna lever redan under utsatt miljö, ska vi verkligen förvärra det här? Av respekt för deras frihet, och deras brist på valmöjlighet, måste vi tillåta plagg som i alla fall gör det möjligt för dem att vistas ute i samhället. Vår kontroll i Sverige är inte så pass bra att vi får reda på, och uttrycker, i alla problematiska situationer. En kvinna skulle kunna hållas inne hela sitt vuxna liv utan att några tilltag gjordes. Förmodligen gäller samma sak ungdomar. Våra system är inte så pass exakta att vi tar tag i varje situation.

Den dagen vi har blivit bättre på att integrera folk av annat ursprung och religionstillhörighet och på så vis kan erbjuda större möjligheter och självklara valmöjligheter så kan man, med hänvisning till att man inte får dölja ansiktet enligt svensk lag, förbjuda samtliga plagg som innebär detta. Men idag kan man inte likställa burkan med en rånarluva, eller lakan över huvudet eller vad som helst annars. Plaggen innebär så mycket mer än så. Idag är dessa plagg den enda möjligheten för många kvinnor om de vill vistas ute i samhället – Vi ska utestänga dem, tvärtom så ska vi bjuda in dem, och arbeta för ökad frihet i deras liv.

Filed under Feminism, Integration, Politik och samhälle | Comments (8)