Jävle äckelhelvetesfotjävel och hypokondrifanskap

I höstas fick jag en smärta i min högerfot. Ingen fara tänkte jag, det är nog bara en stressfraktur. Jag har haft en del såna i mitt liv på grund av överträning och ätstörningar så jag känner igen det och jag vet hur man sköter om det. Man tar det lugnt, tränar inte, men undviker inte att gå på foten. Men man ser till att ta det lite lugnare och inte belasta fel.

Men det löste sig inte. Så jag blev skeptisk. En vän som jobbar som sjuksköterska kollade foten åt mig (jag var fattig då och hade redan fått punga ut multum på vårdkostnader pga. halsböldsoperationshelvetena förra hösten så jag bedömde inte att jag hade råd med läkarbesök, röntgen och all skit som alltid följer) och hon kände och kollade och bekräftade att det var en stressfraktur. Jag hörde för mig med en vän som arbetar med sjukgymnastik och just fotbelastning som analyserade hur jag gick på foten och gav mig instruktioner (även om jag aldrig köpte de pungdyra skorna som rekommenderades). Jag fick liksom samma hjälp som man får hos en läkare, fast gratis, mot gengäster, blahblah, ni vet.

Men min fot blir aldrig bra. Snart kommer det här ha suttit i i ETT ÅR. Jag har den senaste tiden fått svarta blödningar på fotsulorna som inte vill ge med sig och jag har kommit fram till att OKEJ, jag måste väl röntga den här jävla skiten trots allt. Fan.

Det sjuka är att jag också fått ont i minvänsterfot nu. På samma sätt. Men inte lika starkt. Stegrande. Värken i högerfoten har vuxit sig större till hela foten istället för det område där den var koncentrerad.

Så.

Nu.

Alltså. Jag googlade häromdagen. Va. Och liksom. Nu har jag blivit en hypokondriker. Fullt ut. Och det är därför jag varit så tyst den senaste tiden. Jag är nämligen helt säker på att jag har sicklecellanemi. SICKLEFUCKINGCELLANEMI! För att allt, allt, allt med den där sabla diagnosen har haft mage med att stämma in med allt som varit konstigt med kroppen det senaste året och dessförinnan. Så jag har varit lite tyst för jag har inte velat spåra ur i inlägg som rör min nya inbillningssjukdom.

Jävla skit. Och nej: Det är klart att jag inte har det här. Jag har en keff fot som jag hanterar fel som jag bara borde gå och röntga och sedan kommer allt vara bra. Och blödningarna? Ptja, det finns ju något som kallas för SKOSKAV. Och lite av de andra symtomen kan faktiskt förklaras med: Gott immunförsvar, dålig blodcirkulation, kronisk problem med att ta upp vissa ämnen (min celiaki) samt de regelbunda infektionerna jag faktiskt får pga min otroligt ofarliga och väldigt vanliga (10% av befolkningen) tietzes samt lite annat.

Herregud. Hypokondri. Det trodde jag inte att jag skulle återse igen på ett tag. Vet ni att jag, när jag var yngre (och inte så pass ung att det var gulligt heller) så var jag helt övertygad om att jag hade antingen psoriarsis artrit eller Bechterews? Det var en trevlig period av hypokondri.

SÅ LÅT OSS SKRATTA ÅT DEN HÄR HYPOKONDRIN LITE SÅ ATT JAG KAN BLI PÅ BÄTTRE HUMÖR IGEN. HURRA HURRA. ÅH VAD JAG ÄR LÖJLIG. WHEEE SÅ LÖJLIGT. ÅHHAHA.

Vad har ni haft för inbillningssjukdomar genom åren? Förslagsvis gärna efter att ni tittat på typ House. Hehe.

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (30)

Eller något

Igår skulle jag ta en dagens outfit men la liksom ner hela projektet när jag insåg att det såg ut som jag fått, ptja, Polio i vänsterarmen. No kidding! The tunnisarm. Högerarmen såg normal ut. Väldigt märkligt. Allt är normalt idag.

Ingen polio alltså. Alltid skönt. Men ingen dagens outfit heller. Ack och ve.

Filed under Allmänt | Comment (1)

Hur många av er har jag smittat med tandskräck?

Just det ja. Nojjor smittar. Att jag inte tänkte på det. Känner mig dum mot nu, hoppas drömmen var mer kul och absurd än obehaglig.

Jag undrar hur många läsare jag gjort en otjänst mot i och med mitt tjat om tänderna?

Hur många av er har blivit nojjigare av mina tandinlägg?

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (9)

Mer tandångest (YEY! NI BARA HURRA!)

Jag har börjat sova med en stor bit tyg i munnen nu, vet ni.

Det hjälper.

Konstigt att jag inte kom på det tidigare. Så brukade jag ju göra när jag var yngre och upptäckte att jag gnisslade tänder. Först var det en massa massa toalettpapper som jag körde in i käften, men som ni förstår så var det en väldigt begränsad tid som detta fungerade… Yey pappersmassa i munnen!

Jag har helt enkelt inte gjort det på länge, så jag glömde bort det. Nu är dock problemet att eftersom jag nojjar över tandgnisslandet så trycker jag ihop käften jävligt hårt även på dagtid, konstant, liksom bara för att TESTA om det är okej eller inte.

Detta leder ju givetvis då till att jag får rätt ont.

Nu ska jag gå och stoppa in lite papper i käften, alltså.
Hurra.

Filed under Min ljuvliga kropp | Comment (1)

Det fungerar inte att vara såhär

Nej, detta duger inte.

Jag är helt övertygad om att varenda tand i käften sitter löst, alla gör ont och att det smakar blod i hela käften. Jag vickar, och ryser, och så tycker jag att det smakar blod.

Det känns ju inte så troligt.

Att alla tänder i munnen håller på att lossna samtidigt. Då skulle man nog veta det, om det var något som hände folk bara sådär. Att man kunde sitta och inte göra just något och käften började tokblöda så trillade alla tänder ut.

Det kan ju inte hända.

Det kan det inte.

Nej.

Så fungerar det inte.

Visst?

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (6)

Dags att söka terapi kanske

I morse åt jag ostgratinerade falukorvsmackor till frukost. Inne på tredje mackan så upptäcker jag något JÄVLIGT hårt i munnen. Jävligt. Min första tanke? Bitit av en bit på en tand, givetvis.

Och visst är det något sånt. Jag sitter och stirrar på den där vita grejen hur länge som helst. Stel av skräck. Känner runt med tungan i munnen. Men det är ingen fara! Känner inget.

Men jag vet att jag bitit ihop käkarna hårt den senaste tiden, har vaknat med mycket värk i käkarna en lång period. Jag känner folk som krossat tänder i käften av det. Krossat! Så jag vandrar sakta, sakta in i badrummet för att inspektera min käft i detalj.

Och visst, visst, visst! När jag glor nära, nära, är det kanske något som saknas där? Jag svajar. Jag tar nageln och känner, visst! Ett hålrum! Som inte ska vara där! Jag sköljer munnen ordentligt så att jag kan vara säke på att inga matbitar skymmer min sikt, och var ser jag? Vadfan ser jag?

En av mina tänder ser ut sådär! Tredje inifrån på höger sida!

Jag blir yr.
Mitt synfält blir fullt av små vidriga, svarta fläckar.
Jag svajjar.
Jag börjar mår illa.
Jag kräks.

Sedan vinglar jag fram till sängen, yr och illamående och mår förjävligt, och däckar. Jag däckar! Sover fram till 12:00 och vaknar upp med svår ångest. Känner mig helt förstörd. Mår fortfarande illa. Min tand!

Det sjuka är vad som händer sedan. Jag går upp på kontoret. Håkan och Ingrid hör historien, men de tycker det låter konstigt. Var det inte en benbit i falukorven? Jag Twittrar om det. Anna Åkerman säger samma sak, var det inte en benbit i falukorven då? Hon har varit med om det flera gånger, innan hon blev vegetarian.

Jag funderar. Jag går och tittar igen. Undersöker. Vet ni vad som är sjukt? Min tand ser helt normal ut. Det är inte en stor bit ur den som lossnat. Den ser ut som vanligt. Helt normal. Jag blir förvirrad, jag vet ju hur den såg ut! Det var en stor bit som lossnat! Jag vet ju hur det såg ut!

Men så var det alltså inte. Det var bara inbillning. Är inte det sjukt, så säg, vad hypokondri kan göra? Vad skräcken kan lura i en?
Jag är fasligt hypokondrisk och nojjig vad gäller mina tänder. Det vet jag att jag är. Men att det gick så långt att jag faktiskt hallucinerade? Skräckinjagande.

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (8)

Psykos?

JaG hAr HafT jäTteMycket KonCenTraTioNssVåriGhetEr dEn SenasTE tIdEN å vET iNtE vAd dET bErOr pÅ. jAg BlIr lIte litE gAleN snArt trOr jAg.

Jag börjar med att skriva sådär. Nästa steg blir kanske smileys, ett vårdlöst användande av utropstecken och sedan, när det verkligen börjar spåra ur, kommer jag avsluta varannan mening med “…”

HU.

Filed under Allmänt | Comment (0)

Har hål i en tand och vill dö av ångest

Faaan. Jag blir så jävla ledsen. Jag har hål i en tand, eller något liknande. Jag vet inte hur det ska beskrivas riktigt. Den ser ut som skit på insidan i alla fall och ont gör det.

Jag har inte haft hål i tänderna förut. Jag har grymma tänder! När jag var liten och gick till tandläkaren så plockade de alltid in en massa tadläkarstudenter som skulle gräva  munnen och inspektera plåtarna för mina tänder var liksom ett exceptionellt bra exempel på supertänder. Fyfan vad jag var stolt över detta. Vad jag skröt om det på dagis. De andra ungarna ville väl slå ner mig, antar jag. MEN JÄVLAR vad jag skröt. Mina mardrömmar har alltid varit dominerande av episoder där tänderna krosssas eller ruttnar sönder, så visst fan får man en viss skräck för dålig tandhälsa, och ett jäkla stort hävdelsebehov när de är skitfina. Främst för sig själv, kanske, men det läcker ju ut för att terrorisera andras vardag. Haha.

Men det är en av mina framtänder i nedre käken. Kollar man in i munnen och bakom med en spegel så fattar man varför jag har ont. Det är en sån jävla ful missfärgning att det inte är klokt. Jag tror att det är på grund av två faktorer.

FUCKING JÄVLA VISDOMSTÄNDER

Mina visdomständer växer skitlångsamt och bara en liten bit i taget. De höll på att muppa runt lite för typ fyra år sedan vilket gav mig problem med tandköttet bak i munnen. Fan sårig och jävligt det blev. Så kikade de fram lite. Sedan ville de inte längre och tandköttet tog över igen så pikarna som stack upp syns inte längre alls. Höhö. Men det satte igång igen för, jag vet inte… Någonstans mellan ett år till ett halvår sedan. Långsamt, det märktes främst på att tänderna blev ihoppressade och förlorade sin perfekta organisation (skryt skryt igen hävdelse terrorisera) så att de liksom blev lite pyttesneda här och var (inte så att någon märker det om jag inte spänner upp käften för folk jag spänt upp den för tidigare, typ min mamma!) men framförallt så hamnade de så mycket tätare ihop att det blev svårt att komma åt mellan dem och saker började fastna som bara fan. Fick en spricka i  samma tand som nu muppar i samma veva, förmodligen på grund av det hela. Fyfan vilken panik jag fick och stackars den sjuksköterska på tandvården jag ringde upp som bara svarade: “Men alltså… Du behöver INTE komma till tandläkaren för det här, du var här för en VECKA sedan. Du behöver INTE komma hit!” så fick hon ge mig en tid ändå för jag typ hyperventilerad i luren. Hahahaha.

ÄCKLIGA JÄVLA SNABBKAFFE

Jag tror att mitt kaffe, som jag bara har för att motivera mig att faktiskt hämta min espressomaskin (vilket inte tycks funka) fräter skiten ur min mun. På tandköttet märks det absolut. Det är som en atombomb som går loss i käften varje gång jag tar en klunk av det där vidriga kaffet. I början när jag drack det så fick magen en så stor chock av syran att jag KRÄKTES varenda gång. Varenda gång! Tog några klunkar, fick så ont i magen att jag trodde att jag skulle dö, så var en stor mängd av kaffet sedan tillbaks i käften. Oftast inom loppet av 10 sekunder till en minut. Fräscht! Enda skälet till varför jag klarade av det måste väl vara min historia med bulimi. Hej avtrubbning! Magen har nu lärt sig hantera kaffet, men inte munnen. Jag SVÄR att skiten frätit bort en jävla massa emalj, och speciellt i problemområdet på min dumma tand som blev sneddad och fick en spricka. RÖVEN!

Jävlar vilken ångest jag har kring det här. Jag har gråtit som en bebis! Så har jag undrat hur mycket den här skiten kommer kosta. Jag vet ju inte alls. En undersökning går ju på 600, tandlagningar på framtänder på typ 1400. Där har vi 2000. Men nu har jag börjat noja över att det kanske finns mer problematik. Det ser ju så muppigt ut. Och jag har så lite pengar just nu att det är löjligt. Fan fan fan.

Men det är ju bara att skita i ångesten, ringa tandvården, boka tid och i värsta fall ta ett jävla lån antar jag.

Mina två största ångestfaktorer i ett kombinerat. Tandproblem och dyra kostnader man inte har råd med.

Jag får väl hoppas att skiten i alla fall bygger lite karaktär. PRÖVNINGAR, HANNA! DET ÄR BRA! HANDSKAS MED FOBIER! BRA! Eller så tar jag bara ett hagelgevär och skjuter skallen av mig av sämsta skälet i världshistorien… Känns nästan lite enklare. Fyfan vilken ångest. Jag antar att man kan sortera in det här som I-landsproblem och att alla som har riktiga problemtänder tycker att jag är en jävla skit just nu. Skriv det. Det kanske får mig att inse att det kanske inte är en så stor fara ändå. Eller vad vet jag.

Filed under Allmänt | Comments (12)