Glöm inte bort minoriteterna, Hanna!

November 25th, 2010

Tidigare idag skrev en antifeminist att feminismens problem är att feminister tror att män är roten till allt ont.

Mitt svar var att jag tyckte att det är tråkigt att ständigt och jämt få höra att man är manshatare för att man är feminist.

Antifeministen svarar: Var har du dragit slutsatsen att jag anser att feminister hatar män?`

Och det är ju sant! Det sa han aldrig. Han sa ju bara att feminismen anser att män är roten till allt ont. Och jag menar, det är väl inte alla av oss som hatar någon som skulle vara roten till all ondska i hela världen. Det är ju sant. Det är ju bara majoriteten som kan antas hata en person eller grupp som de anser vara roten till allt ont i hela världen. Men vi ska ju inte fokusera enkom på majoriteten, vi måste även tänka på minoriteter.

Som masochistiska feminister som även anser att män är roten till allt ont. De lär ju inte hata män. Tvärtom! De älskar kanske folk som är roten till allt ont. Hur kunde jag glömma bort det? Jag känner direkt att jag sparkar på alla feminister som för det första har åsikten att männen är roten till allt ont: Och ÄLSKAR det. För jag antar att det lär finnas någon feminist där ute som argumenterar mot männens illvilliga ondska men egentligen går runt och tänder på den något förjävligt, och enbart söker upp partners som uppfyller en mall av ett riktigt patriarkatssvin!

Klart att det finns.

Vad dum jag är.

Ska inte dra såna förhastade slutsatser i framtiden.

Så, att anse att någon är ansvarig för allt hemskt och ondskefullt som händer i hela världen är alltså, enligt mig, inte längre synonymt med att den här personen även hatar den gruppen.

Det borde väl även gälla Sverigedemokrater som tycker att alla fel i Sverige är på grund av den läskiga invandringen. Egentligen så älskar de invandrare och vill bli gangbangade som sjutton och sitter hela kvällen och laddar ner bilder på Usama Bin Laden med ett par härliga lederhausen och en piska i högsta hugg. Men för att liksom bli ordentligt straffade när det väl kommer till kritan, för att få det straff man verkligen vill ha, så är det ju gött att se till att demonstrera sitt agg så tydligt som bara möjligt först.

Brilliant! Jäklar, den antifeministen satte mig verkligen på plats. Högslående.

Sverigedemokrat kräver att jag inser att Jimmie Åkesson är smal!

November 12th, 2010

Här. Mycket roligt.

Okej. Han är smal! Jag ger mig. Du fick mig.

Dagens outfit feat. Jimmie Åkesson please

November 11th, 2010

Alexandra Brunell, Sverigedemokrateras nya partisekreterare, har startat en ny blogg med namnet Parliament Princess.

“Det politiska hade jag tänkt varva på ett snyggt sätt med mitt privatliv där både mode, fest och shopping ingår.”

Förutom det ska vi också, tydligen, få ta del av “skvaller” och Jimmie Åkessons vardag.

Vad betyder detta? Får vi se hans luncher, kanske? Dagens outfit? Kanske får vi höra lite bantningstips med tanke på hur mycket han tappat i vikt till valet, och så får vi kanske höra om han har planer på att botoxa pannen lite för att motverka hans konstanta, fantastiska stirr och hans ögonbryn som ständigt och jämt ger intryck av att han har en gurka uppkörd där bak. Kanske får vi höra en tådrypande historia om eventuella komplex kring “hänget” över ögonen från det att han var överviktig, och därför får vi en hjärtvärmande historia om hur han idag därför desperat tvingar upp sina ögonbryn för att se inbjudande, vaken och framförallt smal ut.

Dessutom, himla kul med en partisekreterare som bloggar om sitt FESTANDE.

Jag är säker på att alla klubbvärdar kommer bli helt saliga när hon skriver om vilka krogar Sverigedemokraternas partisekreterare föredrar. Verkligen god reklam, kommer de känna. Här är alla Sverigedemokrater välkomna, vi avskyr också invandring etc etc.

Nä. Tror väl inte det.

På förhand: Trist fest och modeblogg, där ser vi nog ingen action.

Detta säger väl allt

September 27th, 2010

Sverigedemokrater letar nu medarbetare på grund av en massa avhopp. Vet ni var de letar? På FLASHBACK.

Det säger väl allt. Jag måste medge att jag inte varit inne på Flashback en enda gång sedan valet. När det blev klart och tydligt att SD skulle ha blivit största parti om hela Sverige röstade som Flashbackarna så, ja, det har liksom tagit emot lite.

“Vi är ju det parti som vill hjälpa flest flyktingar”

September 25th, 2010

 

Förresten så är den här väldigt rolig. Förvisso redigerad, men ändå.

Det finns ju ändå Sverigedemokrater som vill hävda just detta. Vet inte riktigt hur de resonerar.

Vilket klimat skapade Sverigedemokraterna?

September 22nd, 2010

Även om jag inte tror att Sverigedemokraterna kommer att få igenom särskilt mycket av sin politik under de kommande åren så anser jag att man måste vara vaksam på det klimat som skapat den situation som resulterat i att Sverigedemokraterna fick så mycket röster.

En del talar om utanförskap som en trolig förklaring. Att alliansen har skapat klyftor mellan människor i sin jobbpolitik, att de som har jobb gynnas, och de utan jobb försätts i en värre sits än vad de gjorde tidigare vilket innebär att klasskillnader ökar och därav behovet för en syndabock.

En del talar om den växande ilsmafobin i hela västvärlden.

Andra talar om att det är en proteströst för att Sverige har varit luddiga och vaga i sin invandring och integrationspolitik.

Jag tror att allt hänger ihop. Arbetslösa unga män (för ja, det är framförallt män som stödjer SD) som känner att den hjälp de borde få istället går till en annan grupp, en grupp de är övertygade om enbart kostar Sverige pengar och har en otrevlig effekt på Sveriges brottsstatistik. Unga män som är övertygade om att invandrare gynnas orättvist mycket, samtidigt som de själva är bortglömda av svenska samhället. Det känns kanske märkligt att be er tänka på Flashback i ett sånt här inlägg, men på Flashback finns de, och där ser man deras bild av det svenska samhället idag, och man måste även vara vaksam med det även om det är lättare att skriva ett snubbligt, hånfullt inlägg.

Sedan har vi islamfobin, och rädslan för en islamisering av hela västvärlden. En rädsla för att bli tvungen att leva med religiösa ideal som inte egentligen är olika ideal vi haft tidigare även i Sverige, i vår egen kultur, som vi gått bort ifrån.

Sist, men inte minst, har vi rädslan för att Sverige inte klarar av att hantera så många invandrare som vi släpper in. Människor som anser att Sverige kommer hamna i ett massinvandringskaos om vi inte stryper anhöriginvandringen. Här har vi, tror jag, många som röstar på Sverigedemokraterna som själva varken är rädda för islam eller som är drabbade av ekonomisk olycka. Här har vi en blandad skara främlingsfientliga människor, samtidigt som vi har en skara människor som tittar på Sveriges integrationspolitik, konstaterar att den inte är bra, och som vill att vi tar tag i detta innan vi tar in mer människor.

Allt detta måste man vara vaksam på under de kommande fyra åren, och istället för att håna och censurera bör man ta en diskussion. Varför är folk rädda för islam? Varför känner sig folk missnöjda med Sverige? Hur integrerar vi invandrare lättare?

Själv tycker jag att det är tråkigt att det ska vara så svårt att ta upp de här frågorna utan att det skriks rasist. Jag vet att det är svårt att diskuteraalla frågor som rör människor från olika kulturer. Jag kommer senast ihåg när jag gjorde det. En muslimsk man hade vägrat att ta en kvinna i hand på hans arbetspraktik och hade förlorat sin A-kassa på grund av det. Oacceptabelt, tyckte somliga, han ska väl få agera hur han vill? Han visade respekt på sitt vis, enligt sin kultur, och bugade istället. För grovt, tyckte andra, som menade på att det förvisso var felagerat från hans sida, men att det var lite väl att han förlorade sin A-kassa. Bra! Tyckte en tredje grupp.

För grovt, tyckte somliga, att dra bort hans A-kassa, men samtidigt så måste man förstå att i Sverige ska man behandla män och kvinnor på samma vis. Det är det samhälle vi slagits för, och även om man är för religionsfrihet, så finns det en respekt vi utövar i samhället, och det är religionsfrihet med krav på att andra inte kränks i vårat samhälle. En man som vägrar ta en kvinna i hand får förstå att det blir konsekvenser, för man kan inte avvika från sina ideal för att stödja en minoritets ideal vad gäller hur man särbehandlar könen. Det här sa jag. Jag kallades, inte förvånande, för rasist.

Vi ska inte hymla. Även detta skapar Sverigedemokrater. Att börja skrika rasist i onödan. Att överdriva och inte låta människor göra annat än att vara tysta eller hylla. Vi måste respektera vår egen kultur med, och man kan inte kalla folk för rasister för att de är måna om det svenska språket och den svenska kulturen och vill leva sitt liv på det vis vi arbetar för. Jag tror att de som skriker rasist var och varannan sekund bär ett ytterst ansvar för att ha skapat det klimat vi har idag. Ett klimat där man enbart kan diskutera såna här frågor i hemlighet, på anonyma forum. Aldrig öppet, aldrig med folk. Det här skapar ett klimat där folk söker sig till grupper där de får diskutera sånt här, och en man eller kvinna som bara vill få sin hand skakad enligt svenska seder och bruk blir snabbt indragen i en härva av främlingsfientlig propaganda. De är kanske inte själva främlingsfientliga, men de kan diskutera fritt utan att någon skriker på dem, förolämpar dem och kränker dem för att de inte vill bli behandlade annorlunda enligt en annan kulturs seder. Det här skapar missnöje, och i högsta grad en sympati med Sverigedemokraterna, för att man önskar att man kunde veva en svensk flagga utan att bli spottad på.

Jag har sett så många människor skriva på internet att de valt att lägga sin röst på SD för att de känner sig desperata och kränkta över att överhuvudtaget inte få ta upp frågan om invandring. Människor som ine får ha en röst blir desperata människor och då sker det tråkigheter. Det här gäller invandrare som inte får plats i samhället, som inte får jobb, bostad och som söker sig till sina landsmän och får stöd i extrema grupper, och det här gäller även svenskar. Såhär fungerar helt enkelt människor. Vi är likadana i det här avseendet, och överdrivet hat skapar grupperingar, brottslighet, missnöje och extremism.

Det klimat som gjort Sverigedemokraterna det stöd vi såg i söndags är vi alla delaktiga till att skapa. Det är inte bara Alliansens politik, det är inte bara en rädsla och okunskap inför inslam, det är inte bara klasskillnader. Vi är alla delaktiga i det här klimatet och jag vill att alla måste inse sin del i det hela och inte bara försöka hitta en ny syndabock. I det läget kommer vi ingen vart överhuvudtaget.

Att läcka ut registret med namn, telefonnummer och e-post till alla som bett om att få mer information från Sverigedemokraterna är inte ett listigt grepp för att få bort Sverigedemokraterna från Sverige. Att ett par blivit dödshotad för att de står på den där listan är inte en effektiv taktik för att handskas med problemet. Det är det här som skapat stödet för Sverigedemokraterna.

Tyvärr är jag inte heller oskyldig i detta. Jag har också skrikit rasist i onödan, jag har också gått på onödigt hårt och hånat. Jag är lika rädd för rasism som de flesta andra och jag vet att jag inte alltid ska agera utifrån den rädslan, men likt förbannat så gör jag det. Rasism gör mig arg. Det gör det. Jag har svårt att förstå hur man kan värdera människor olika bara på grund av deras ursprung. Men vart går gränsen för vad rasism är? Är det rasism att vilja att invandrare ska kunna det svenska språket och ha kunskap om det svenska samhället för att bo här? Är det rasism att vilja begränsa anhöriginvandringen till Sverige i tider där Sverige har en osäker ekonomi? Är det rasism att ifrågasätta burkan? Är det rasism att vilja bli behandlad likadant oavsett om man är kvinna och man?

Jag vet inte vad som är rasism och inte i detta, och jag tänker inte försöker förespråka vad som är det eller inte. Men jag tycker att vi väldigt ofta skriker rasist lite för kvickt.

Vad händer när Sverigedemokraterna kommer in?

September 21st, 2010

Inte så mycket, skulle jag tro. Det kan vara svårt att driva frågor som majoriteten av svenska folket in vill ha igenom. Även om man fått nog med röster att man kommer in så kan det finnas ett visst problem med att också råka vara Sveriges mest hatade parti.

Om man inte är fasligt duktig, kanske. Men kom ihåg detta. Sverigedemokraterna är ett parti som består av såna här sköningar som Levi Klausen som nu kommer in i Filipstad. Jag tror inte att vi behöver vara överdrivet rädda för att få hela vår integrations och invandringspolitik uppfuckad.

Frånsett vissa kommuner, såklart, där situationen är väldigt olycklig. Vi får väl hoppas att de hänger sig mer åt äldrevårdsfrågorna där än invandringsfrågan. Levi Klausen verkar gilla katter mycket, dessutom. Jag hoppas att han kanske kan tänka på alla de stackars sommarkatterna som familjer lämnar för att det inte finns lag på att registrera sina katter. I de frågorna tror jag nog att Sverigedemokraterna kommer att kunna få stöd, ja, men inte i uppenbar rasism.

“Ensam Sverigedemokrat söker”

September 21st, 2010

Viktor är mycket rolig.

Martyrpoäng smakar gott

September 3rd, 2010

Om jag skulle driva parti och vilja få martyrpoäng och gratis mediaexponering så skulle jag springa runt om natten och dra ner några av mina egna affischer och sedan mystiskt “sabotera” genom att plocka bort några dussin av mina egna valsedlar och informationsblad från ett par-tre vallokaler.

Gratis exponering. Mediauppmärksamhet. Valsedlarna fylls på rätt kvickt. Gött.

Om det nu är någon dum jävel som gör det här åt en i faktiskt avsikt att sabotera så ska man nog inte göra något annat än att tacka.

Politisk diskussion på hög nivå

May 21st, 2010

Jag kan inte påstå att jag är särskilt van vid att diskutera politik på engelska överhuvudtaget, men att hamna i den här situationen med amerikanska studenter med politisk intresse mitt på Stureplan en kväll var att ta lite extra mycket.

Tjej: Excuse us, we’re wondering how to get to the Swedish parliament, is it close to here?
Jag: No, not really, you’ll have to—blahblahblah
Kille: Yeah, see, we’re here for two weeks and we’re supposed to talk to the Democrats, you know them?
Jag: Uh, no. If they’re a party, they must be really really small.
Tjej: Maybe it was called the Swedish Democrats?
Jag: Yes, that could be it. Yes. Sverigedemokraterna exists.
Kille: Yeah, we’re going to interview Jimmy Åkesson. You know about him? What’s your opinion of him? What do people think of him?
Jag: Uh, err… I’d probably say that… well… people consider him to be evil… And uh, I dunno, uh… He’s not that liked? And well, racist.
Kille: Oh! So the Swedish Democrats are like a NATIONALIST PARTY?
Jag: Yes.
Kille: But I can kind’a see why you need that! Because I’ve been looking around and there’s A LOT of immigrants around here and that just can’t be good! It would be better if you just shipped them out–
Jag: WhileIdothinkthisconversationisveryinterestingIthinkIshouldmeetupwithmyfriendsnowBYEE!

Saker jag inte vill göra på en utekväll. Diskutera integrationspolitik med folk från USA. Yikes!