Tandborsten och kameran

Ibland undrar jag hur många bilder jag kan tänkas ha i min dator på tandborstning. Helt absurda mängder, skulle jag tro. Men ptja. Varför inte? Jag gillar den sista här. Kletigt smink, rufsiga ögonbryn och min armhåla ser helt tofsig ut. Frånsett titsen känns den lite mysigt småandrogyn.

Men okej, visst, det ÄR något med kamera och tandborstning, va? ERKÄNN! NI GÖR DET MED!

Filed under Foto | Comments (11)

Tack för tjugofyra år av onödig smärta, Folktandvården

Jag tycker att Folktandvården kan dra rätt så mycket åt helvetet just nu.

Precis efter att jag skrivit föregående inlägg så började jag kolla upp bettskenor. Olika typer, olika pris och så vidare. Jag läser om hur de ser ut, vad olika bettskenor är till för. Skillnaden mellan tandgnisslare och tandpressare.

Tandpressare. Där står det en sak som jag hoppar till av. Två små meningar. Såhär:

“Tänderna i överkäken och underkäken har normalt kontakt med varandra i sammanlagt en kvart per dygn. Kontakten sker framför allt när man tuggar och äter.”

Ursäkta vaddå, tänker jag? Vaddå bara när man äter? Mina tänder har ju ALLTID kontakt med varandra! Vad är det här för skit? Så jag sitter där, förvirrad, och jag googlar.

Sedan får jag helt plötsligt svaret på varför jag haft så satans in i helvete mycket tandvärk i mitt liv. Helt plötsligt har jag svaret på varför det är jag har ont. Jag är inte hypokondrisk, som jag förmodat att jag är, efter alla mina besök hos tandläkaren som inte visat något alls. Jag har gått dit så jävla jävla många gånger att det inte är klokt. När jag bokat tider har sjuksköterskorna konstaterat att jag går dit ofta. Att jag nog inte alls behöver komma dit. De har uppmanat mig till att inte komma dit hela tiden, för jag har inga problem! Inga problem alls! Så har jag kommit dit för att jag varit förtvivlad och gnällt och allt. Så har de sagt att nej, nej, du har inga problem. Dina tänder och tandkött ser fina ut. Du har inga hål.

Aldrig något hål. Röntgenplåten visar aldrig någonting alls. Mitt tandkött är fint. Mina tänder är helt enkelt fantastiska. Grymma, fina tänder utan det minsta lilla problem överhuvudtaget.

Varför kunde tandvården aldrig kunnat ställa frågan: “Du säger att du har ont, hur håller du tänderna? När du har munnen stängd, rör då dina tänder vid varandra?”

För då hade jag svarat: “Ja, det är väl klart att de gör. Det gör väl allas?”

Då skulle de ha svarat att nejnejnej, det är inte normalt, så ska det inte vara. Det här är inte bra, du ska ha en bettskena och så ska du lära dig att inte ha käkarna så. Det där är inte normalt! För tydligen så är det inte normalt.

Men hur ska jag kunna veta det? Det är inte som att jag går omkring och tar för givet att mitt bett är fel. Det är inte som att jag gått runt och funderat på om oj, tänk om det är så att det är onormalt att mina under och övertänder rör vid varandra. Tänk om det är så att alla andra egentligen går runt och har stängd mun utan att tänderna rör vid varandra. Jaaa, tänk att det kanske är så. Gosh, jag tror att jag ska gå runt och fråga alla jag känner om den här grejen. Hej Johan! Rör dina tänder vid varandra? Inte? Så spännande! Viktor, hur är det med dig? Jo, jag tyckte att det skulle vara så himla intressant att jämföra hur våra tänder ser ut! Jaha, dina rör inte heller vid varandra? Nämen oj så lustigt att alla andra är annorlunda från mig. Tihihi, oj, ojdå!

Det är ju inte riktigt så.

Dumma. Jävla. Tandvård.

Jag tänker bara på all smärta i munnen jag hade kunnat slippa under mina tjugofyra år här på planeten om jag hade vetat detta. All noja jag kunnat slippa. Jag kunde ha sluppit att gå runt och tro att jag var nojjig och hypokondrisk vad gäller mina tänder. Jag kunde ha sluppit all ångest kring det. Kanske hade jag också kunnat slippa alla mina mardrömmar om mina tänder som jag drömmer om ständigt och jämt, som går ut på att de krossas, vittrar sönder, ruttnar och allt annat. Dessa ständigt återkommande vidriga mardrömmar.

En enda fråga. En endaste pytteliten jävla fråga och allt hade förklarats på en gång. En liten fråga.

Jag tror inte att jag kan säga nog hur jag känner inför det här just nu.

Vilken tur att min tandnojja för den här gången fick ovanligt orimliga proportioner, för annars hade jag väl aldrig fått reda på det. Annars hade jag väl upptäckt det hela vid typ fyrtio, av att jag pressat sönder tänderna fullkomligt och fått byta ut hela käften. Så tack och lov för att mina nojjor tog ett våldsamt skutt helt åt helvetet den här gången, för det räddade nog mina tänders framtid.

Men Folktandvården kan glömma att jag skaffar min bettskena hos dem för jag går tamejfan aldrig mer dit igen. Inte efter detta. Aldrig.

Har någon en grym privattandläkare att rekommendera?

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (27)

Hur många av er har jag smittat med tandskräck?

Just det ja. Nojjor smittar. Att jag inte tänkte på det. Känner mig dum mot nu, hoppas drömmen var mer kul och absurd än obehaglig.

Jag undrar hur många läsare jag gjort en otjänst mot i och med mitt tjat om tänderna?

Hur många av er har blivit nojjigare av mina tandinlägg?

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (9)

Mer tandångest (YEY! NI BARA HURRA!)

Jag har börjat sova med en stor bit tyg i munnen nu, vet ni.

Det hjälper.

Konstigt att jag inte kom på det tidigare. Så brukade jag ju göra när jag var yngre och upptäckte att jag gnisslade tänder. Först var det en massa massa toalettpapper som jag körde in i käften, men som ni förstår så var det en väldigt begränsad tid som detta fungerade… Yey pappersmassa i munnen!

Jag har helt enkelt inte gjort det på länge, så jag glömde bort det. Nu är dock problemet att eftersom jag nojjar över tandgnisslandet så trycker jag ihop käften jävligt hårt även på dagtid, konstant, liksom bara för att TESTA om det är okej eller inte.

Detta leder ju givetvis då till att jag får rätt ont.

Nu ska jag gå och stoppa in lite papper i käften, alltså.
Hurra.

Filed under Min ljuvliga kropp | Comment (1)

Jo, det finns visst en sån sjukdom

Jag googlade.

Jag vet inte varför. Det var ju väldigt dumt.

Men det finns alltså en sån sjukdom och den drabbar var tionde svensk.

parodontit.

Det är på grund av inflammation i tandköttet och tandsten. Tillsammans fräter de sönder tandens rot, och så lossnar de.

Nu. Dör. Jag.

Filed under Allmänt | Comments (12)

Det fungerar inte att vara såhär

Nej, detta duger inte.

Jag är helt övertygad om att varenda tand i käften sitter löst, alla gör ont och att det smakar blod i hela käften. Jag vickar, och ryser, och så tycker jag att det smakar blod.

Det känns ju inte så troligt.

Att alla tänder i munnen håller på att lossna samtidigt. Då skulle man nog veta det, om det var något som hände folk bara sådär. Att man kunde sitta och inte göra just något och käften började tokblöda så trillade alla tänder ut.

Det kan ju inte hända.

Det kan det inte.

Nej.

Så fungerar det inte.

Visst?

Filed under Min ljuvliga kropp | Comments (6)

Dags att söka terapi kanske

I morse åt jag ostgratinerade falukorvsmackor till frukost. Inne på tredje mackan så upptäcker jag något JÄVLIGT hårt i munnen. Jävligt. Min första tanke? Bitit av en bit på en tand, givetvis.

Och visst är det något sånt. Jag sitter och stirrar på den där vita grejen hur länge som helst. Stel av skräck. Känner runt med tungan i munnen. Men det är ingen fara! Känner inget.

Men jag vet att jag bitit ihop käkarna hårt den senaste tiden, har vaknat med mycket värk i käkarna en lång period. Jag känner folk som krossat tänder i käften av det. Krossat! Så jag vandrar sakta, sakta in i badrummet för att inspektera min käft i detalj.

Och visst, visst, visst! När jag glor nära, nära, är det kanske något som saknas där? Jag svajar. Jag tar nageln och känner, visst! Ett hålrum! Som inte ska vara där! Jag sköljer munnen ordentligt så att jag kan vara säke på att inga matbitar skymmer min sikt, och var ser jag? Vadfan ser jag?

En av mina tänder ser ut sådär! Tredje inifrån på höger sida!

Jag blir yr.
Mitt synfält blir fullt av små vidriga, svarta fläckar.
Jag svajjar.
Jag börjar mår illa.
Jag kräks.

Sedan vinglar jag fram till sängen, yr och illamående och mår förjävligt, och däckar. Jag däckar! Sover fram till 12:00 och vaknar upp med svår ångest. Känner mig helt förstörd. Mår fortfarande illa. Min tand!

Det sjuka är vad som händer sedan. Jag går upp på kontoret. Håkan och Ingrid hör historien, men de tycker det låter konstigt. Var det inte en benbit i falukorven? Jag Twittrar om det. Anna Åkerman säger samma sak, var det inte en benbit i falukorven då? Hon har varit med om det flera gånger, innan hon blev vegetarian.

Jag funderar. Jag går och tittar igen. Undersöker. Vet ni vad som är sjukt? Min tand ser helt normal ut. Det är inte en stor bit ur den som lossnat. Den ser ut som vanligt. Helt normal. Jag blir förvirrad, jag vet ju hur den såg ut! Det var en stor bit som lossnat! Jag vet ju hur det såg ut!

Men så var det alltså inte. Det var bara inbillning. Är inte det sjukt, så säg, vad hypokondri kan göra? Vad skräcken kan lura i en?
Jag är fasligt hypokondrisk och nojjig vad gäller mina tänder. Det vet jag att jag är. Men att det gick så långt att jag faktiskt hallucinerade? Skräckinjagande.

Filed under Annat mysigt, Min ljuvliga kropp | Comments (8)

Psykos?

JaG hAr HafT jäTteMycket KonCenTraTioNssVåriGhetEr dEn SenasTE tIdEN å vET iNtE vAd dET bErOr pÅ. jAg BlIr lIte litE gAleN snArt trOr jAg.

Jag börjar med att skriva sådär. Nästa steg blir kanske smileys, ett vårdlöst användande av utropstecken och sedan, när det verkligen börjar spåra ur, kommer jag avsluta varannan mening med “…”

HU.

Filed under Allmänt | Comment (0)

Har hål i en tand och vill dö av ångest

Faaan. Jag blir så jävla ledsen. Jag har hål i en tand, eller något liknande. Jag vet inte hur det ska beskrivas riktigt. Den ser ut som skit på insidan i alla fall och ont gör det.

Jag har inte haft hål i tänderna förut. Jag har grymma tänder! När jag var liten och gick till tandläkaren så plockade de alltid in en massa tadläkarstudenter som skulle gräva  munnen och inspektera plåtarna för mina tänder var liksom ett exceptionellt bra exempel på supertänder. Fyfan vad jag var stolt över detta. Vad jag skröt om det på dagis. De andra ungarna ville väl slå ner mig, antar jag. MEN JÄVLAR vad jag skröt. Mina mardrömmar har alltid varit dominerande av episoder där tänderna krosssas eller ruttnar sönder, så visst fan får man en viss skräck för dålig tandhälsa, och ett jäkla stort hävdelsebehov när de är skitfina. Främst för sig själv, kanske, men det läcker ju ut för att terrorisera andras vardag. Haha.

Men det är en av mina framtänder i nedre käken. Kollar man in i munnen och bakom med en spegel så fattar man varför jag har ont. Det är en sån jävla ful missfärgning att det inte är klokt. Jag tror att det är på grund av två faktorer.

FUCKING JÄVLA VISDOMSTÄNDER

Mina visdomständer växer skitlångsamt och bara en liten bit i taget. De höll på att muppa runt lite för typ fyra år sedan vilket gav mig problem med tandköttet bak i munnen. Fan sårig och jävligt det blev. Så kikade de fram lite. Sedan ville de inte längre och tandköttet tog över igen så pikarna som stack upp syns inte längre alls. Höhö. Men det satte igång igen för, jag vet inte… Någonstans mellan ett år till ett halvår sedan. Långsamt, det märktes främst på att tänderna blev ihoppressade och förlorade sin perfekta organisation (skryt skryt igen hävdelse terrorisera) så att de liksom blev lite pyttesneda här och var (inte så att någon märker det om jag inte spänner upp käften för folk jag spänt upp den för tidigare, typ min mamma!) men framförallt så hamnade de så mycket tätare ihop att det blev svårt att komma åt mellan dem och saker började fastna som bara fan. Fick en spricka i  samma tand som nu muppar i samma veva, förmodligen på grund av det hela. Fyfan vilken panik jag fick och stackars den sjuksköterska på tandvården jag ringde upp som bara svarade: “Men alltså… Du behöver INTE komma till tandläkaren för det här, du var här för en VECKA sedan. Du behöver INTE komma hit!” så fick hon ge mig en tid ändå för jag typ hyperventilerad i luren. Hahahaha.

ÄCKLIGA JÄVLA SNABBKAFFE

Jag tror att mitt kaffe, som jag bara har för att motivera mig att faktiskt hämta min espressomaskin (vilket inte tycks funka) fräter skiten ur min mun. På tandköttet märks det absolut. Det är som en atombomb som går loss i käften varje gång jag tar en klunk av det där vidriga kaffet. I början när jag drack det så fick magen en så stor chock av syran att jag KRÄKTES varenda gång. Varenda gång! Tog några klunkar, fick så ont i magen att jag trodde att jag skulle dö, så var en stor mängd av kaffet sedan tillbaks i käften. Oftast inom loppet av 10 sekunder till en minut. Fräscht! Enda skälet till varför jag klarade av det måste väl vara min historia med bulimi. Hej avtrubbning! Magen har nu lärt sig hantera kaffet, men inte munnen. Jag SVÄR att skiten frätit bort en jävla massa emalj, och speciellt i problemområdet på min dumma tand som blev sneddad och fick en spricka. RÖVEN!

Jävlar vilken ångest jag har kring det här. Jag har gråtit som en bebis! Så har jag undrat hur mycket den här skiten kommer kosta. Jag vet ju inte alls. En undersökning går ju på 600, tandlagningar på framtänder på typ 1400. Där har vi 2000. Men nu har jag börjat noja över att det kanske finns mer problematik. Det ser ju så muppigt ut. Och jag har så lite pengar just nu att det är löjligt. Fan fan fan.

Men det är ju bara att skita i ångesten, ringa tandvården, boka tid och i värsta fall ta ett jävla lån antar jag.

Mina två största ångestfaktorer i ett kombinerat. Tandproblem och dyra kostnader man inte har råd med.

Jag får väl hoppas att skiten i alla fall bygger lite karaktär. PRÖVNINGAR, HANNA! DET ÄR BRA! HANDSKAS MED FOBIER! BRA! Eller så tar jag bara ett hagelgevär och skjuter skallen av mig av sämsta skälet i världshistorien… Känns nästan lite enklare. Fyfan vilken ångest. Jag antar att man kan sortera in det här som I-landsproblem och att alla som har riktiga problemtänder tycker att jag är en jävla skit just nu. Skriv det. Det kanske får mig att inse att det kanske inte är en så stor fara ändå. Eller vad vet jag.

Filed under Allmänt | Comments (12)