Varför blir folk kränkta av de övergrepp vi utsatts för?

December 16th, 2010

Just nu pågår på Twitter. Det var en samling kvinnor som kom med förslaget att man skulle gå ut i medierna med sina historier om sexbrott man blivit utsatt för, för att göra det känt att det händer, vad som händer, att folk inte anmäler, varför man inte vågar. Det är en väldigt viktig diskussion att ta, och initiativet väldigt gott.

Jag har berättat min egen historia, om den man inom media som ville byta sex mot karriärframsteg. Den man som blev arg när jag sa nej, och vad som skedde efter det.

Andra har berättat andra historier, om övergrepp, sexuella trakasserier, maktmissbruk inom media, tafs och hån. Det är en viktig tråd, och ni som orkar får gärna följa den här:

Men det är inte alla som gillar den. Vissa anser att det är en kollektiv bestraffning mot män. Det är det inte. Det är människor som berättar vad de varit med om. Flest kvinnor, ja, men det är en del män också, och alla som har något att berätta är välkomna. Ändock så har ett flertal män valt att ta illa vid sig och sitta och fylla flödet med “JAG ÄR INGEN VÅLDTÄKTSMAN” “JAG HAR ALDRIG GJORT SÅ”. Och så vidare. Ni kan kolla själva.

Och det är tråkigt, tycker jag, att detta alltid händer. Det är tråkigt att ingen kvinna kan yttra sig och berätta om det hon varit med om utan att hennes ärlighet ska ses som ett hån mot män. Det är tråkigt att man väljer att kollektivt ta åt sig och bli arg för att en annan person delar med sig av övergrepp de varit utsatta för.

Ändock ser jag alltid samma sak. Så fort jag ser en kvinna skriva om de övergrepp hon varit med om så får hon så fruktansvärt mycket hat på sig för att hon talar om det. Vissa anser att det är pinsamt att hon gör det, att sånt håller man för sig själv, och om något enbart ska dela med sin skam för sina närstående. Andra vill kalla henne för lögnare, och sitta och skriva långa inputs om kvinnor som falskanmäler och kvinnor som vill måla ut män som svin. Andra tar åt sig och sitter och berättar att de aldrig skulle våldta och att vi måste tänka på dem.

Jag förstår det inte. På vilket sätt svartmålar jag andra män för att jag berättat vad jag varit med om? Hur? Varför får jag inte berättade om det? Varför är det enda respektfulla att göra mot andra män att just censurera mitt liv och vad jag varit med om? Varför är det en kollektiv kränkning att öppna munnen, tala, och ge andra offer för samma behandling en styrka att även de tala?

Alla män är såklart inte skyldiga till detta. Jag upplever att de flesta anser att ett övergrepp är hemskt. Punkt. Men de män som väljer att börja slåss, ta åt sig, och känna sig kollektivt anklagade, varför gör de det?

Jag måste få tala om det jag varit med om.
Det är inte en kränkning mot kvinnor, män, mig själv, mina närstående eller någon annan.

Det är bara min historia. Min hemska historia. Det som hände mig.

Vad kan kränka en utomstående i det? Vad?


51 Responses to “Varför blir folk kränkta av de övergrepp vi utsatts för?”

  1. Håkan on December 16, 2010 16:59

    Bra initiativ av vem det nu var som kom på det.
    Att belysa sådant kan ju aldrig vara dåligt. Det finns ju rimligtvis en massa folk som sitter runt om i landet och har blivit utsatta för en massa skit, men skyller på sig själva och tror att de är ensamma.

  2. Sofie on December 16, 2010 17:45

    Jag håller med dig i allt du skriver. Låt oss inte vara tysta, låt människor få veta vad som händer och utsatta veta att de inte är ensamma!

  3. T-Anna on December 16, 2010 18:53

    Men det bästa är väl när folk som tycker det var en bra ide först ändrar sig när, citat, “När jag nu ser att syftet med #prataomdet är att stödja Assangekvinnorna.” Man orkar liksom inte förklara, jag bara spyr.

  4. MrArboc on December 16, 2010 19:10

    Jag tror att folk är oförmögna att föstå att det är skillnad på att anklaga en man och att anklaga alla män. Folk har generellt sett väldigt svårt att skilja på sak och person.

    Att det dessutom händer att självutnämnda elitfeminister vräker ur sig saker som “Alla män är talibaner” gör ju inte saken bättre direkt.

  5. ellen on December 16, 2010 19:16

    blondinbella.

  6. nissan on December 16, 2010 19:22

    Jag har aldrig förstått just det här hatet mot sexbrottsoffer och kan inte förklara det ur psykologisk/psykiatrisk synvinkel heller.
    Jo, förresten. De som känner sig träffade har, hur hemskt det än låter, en latent önskan att kunna få bära sig åt på samma sätt och tycker att de har rätt till det. Eller så ser de det här som ett uttryck bland alla andra av den hatade femnismen, oförmögna att distingera. I princip lika illa.

  7. Hanna Fridén on December 16, 2010 19:31

    ellen: Ja, Blondinbella blev utsatt för mycket skit.

  8. Hanna Fridén: Varför blir folk kränkta av de övergrepp vi utsatts för? « Prata om det on December 16, 2010 19:57

    [...] Hanna Fridén: Varför blir folk kränkta av de övergrepp vi utsatts för? [...]

  9. mlowdi on December 16, 2010 20:52

    I traditionen av att #prataomdet då… jag är snubbe, och jag känner mig träffad av de här berättelserna. Jag vill slå ifrån mig, jag vill förneka, jag vill be folk hålla det för sig själva.
    Det kommer upp frågor om vad jag själv gjort. Hurdan jag själv varit. Även fast jag vet att jag borde kunna räkna mig till de “schyssta killarna” vet jag att det finns tillfällen i mitt liv när jag rört mig i gråzonen. Både i att jag kanske drabbats, och i att jag själv kanske drabbat någon annan.
    Så jag läser, och nånstans i bakhuvudet finns tanken “det hade kanske kunnat vara jag.” Och det är väl minst sagt ganska jobbigt.

    Skillnaden på folk som är dumma i huvudet och de som är lite vettigare, vill jag intala mig, är att vissa av oss inte börjar skälla och trolla utan faktiskt försöker förstå och ifrågasätta våra egna liv.

  10. opassande » Blog Archive » Vem har rätten att beklaga sig? on December 16, 2010 21:00

    [...] handlar inte så mycket om vems fel det är, utan hur vi ska göra för att lösa problemet. Att prata om det upplever åtminstone jag som en ganska bra början. Det är inte en [...]

  11. Viktor Malmberg on December 16, 2010 21:04

    Ofta som jag ser det så målas män som grupp in som de som gör sig skyldiga till sådanna brott.
    “Det är bara män som våldtar.” “Bara en man skulle kunna utsätta en annan person för det.”
    “Man kan inte våldta om man inte har en kuk.”
    “Vad vet du? Du är man!”

    Det är den sidan man som man ofta möter i sådanna diskussioner.
    Nu har jag inte hunnit läsa så mkt på twittersidan men jag härdrar till andra diskusioner. Bland annat av mina feministiska vänner på Facebook. Därav jag hamnade här faktiskt. :D
    Men det är intressant. Ett kollektivt ansvarstagande av vissa män men också ett kollektivt skuldkastande av vissa kvinnor.

  12. Espen Nodeland on December 16, 2010 21:14

    Jeg føler meg aldri kollektivt anklaget når man snakker om en konkret sak/personlig fortelling.

    Derimot har jeg følt meg kollektivt anklaget noen ganger når kvinner jeg kjenner vil gjøre allmenne poeng av sin egen historie, ved å koble det opp mot vår arv, kultur, biologi osv.

    Dersom en snakker om “menn” så snakker man jo også om meg, og når saken gjelder noe så forferdelig som seksualisert vold så kommer gjerne forsvarsmekanismene.

    Derfor kan noen føle seg støtt av folks personlige historie, fordi den blir personlig for dem selv også.

    Derfra til å reagere aggressivt, det klarer jeg ikke å forklare..

    Jeg tror det er bra med personlige fortellinger, men jeg er slett ikke sikker på om den enkelte historie er et nyttig utgangspunkt for debatt/politik.

  13. P Bergqvist on December 16, 2010 21:28

    Nej, jag måste säga nej, jag vill inte bli pådyvlad en skuld för att jag har ett visst kön. Jag är mer än mitt kön. Men vissa vill inte låta mig vara den jag är, utan ha de attribut som mitt kön “ska ha”. Därför blir jag arg. Nu hittar jag inte tweetsen som triggade mitt deltagande( ), men de finns där.

    Men, jag dömer inte någon för deras historia, men jag vill inte få skyllen för något jag inte gjort, för att jag har ett kön jag inte har valt.

    Och, bara för jag inte har gjort något “sånt” så betyder inte det att jag tar illa vid mig, jag tar illa vid mig av alla hemska berättelser.

  14. Hanna Fridén on December 16, 2010 21:35

    P Bergqvist: Det som PappaA sa och som du retweetade ser jag inget fel med alls. Det bör man få säga. Men jag tycker att du kanske i övrigt hängde upp dig för mycket på några få? Att säga till de som beter sig ser jag inget fel med, men att skriva väldigt många tweets om det och hänvisa till hela prataomdet för några fås uttalande tycker jag är lite väl. Då tycker jag att man ska säga det som PappaA sa, och sedan ta upp diskussionen med de som bråkar. Precis som jag tog upp diskussionen separat med folk som höll på med, inte i #prataomdet. För hänvisar du till hela taggen, så blir det som att du fördömer hela konceptet. Inte för det några få säger. Och det är ju synd, för jag märker ju här att det inte är det du ville eller menade.

  15. P Bergqvist on December 16, 2010 21:49

    Hanna: ja jo, det är säkert sant, men det är inte alltid man tänker klart. Jag har gått och grubblat på detta och känner väl att din väg hade varit en bättre väg.

  16. mimi on December 16, 2010 22:06

    Tycker verkligen att det är så hemskt att det alltid ska bli en trovärdighetsdebatt. Förstår inte att folk har så himla lätt att tro att kvinnor skulle hitta på sånna saker. Det finns vell folk som tänder eld på sina egna hus eller fejkar inbrott hemma också men säger man att man fått inbrott hemma är det ändå ingen diskussion om att man skulle va ett psyko som icensatt det hela för att få uppmärksamhet eller tusen spänn i skadestånd. Förstår inte folk hur respektlös det är att ge sig på utsatta kvinnor på det sättet? Är verkligen folk så dumma i huvudet eller varför håller man på?

  17. on December 16, 2010 23:24

    En stor del av problemet tror jag är att folk på båda sidor gör fel och blandar samman korten, alltså både de som utsatts för övergrepp och de som per automatik misstror alla. Självklart är det bra att detta kommer upp och det bör belysas betydligt mer. Viktigt är dock att komma ihåg att just kunna skilja på sak och person samt inte kollektivt skuldbelägga grupper, oavsett vilken det är. Det är lika kass att kalla alla män för potentiella våldtäcktsmän som alla kvinnor som berättar för lögnare. Detta angränsar på många sätt till samma retorik som invandrarfientliga grupper använder för att exempelvis skulbelägga muslimer. Kollektiv skuld är aldrig ok.

  18. Abbes pappa on December 16, 2010 23:39

    Ved du Hanna? Problemet är när det blir ett sådant drev som det varit idag på Twitter. Om någon berättar om något övergrepp de blivit utsatta för känner jag sympati för personen (man eller kvinna) och avsky inför handlingen och personen (man eller kvinna) som utfört den. Men som det artade sig en stund idag, så länge jag orkade följa innan jag kände att jag blev tvungen att logga ur, lades en kollektiv skuld på alla män. Varje enskild historia är hemsk och värd att prata om, men när det buntades ihop upplevdes det nog av många som till ett slags “Män är svin”-upprop, och där tar också jag illa vid mig.

    Jag vill inte bli dragen över någon sådan kam. De historier som förmedlades var i de allra flesta fall helt främmande för mig. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bete mig så mot någon annan människa.

    Att säga “män är svin” är precis lika dumt som att säga “kvinnor är hohor”.

    Okej. Ingen har sagt så rakt ut, och jag vet att det inte var det som var tanken, men det kollektiva uppradandet av män som gjort dumheter gav mig känslan av att bli anklagad för att vara man.

    Du kan tycka det är dumt, men det är min känsla och den kan du inte göra något åt. De män som känner så har samma rätt att göra det som de personer som vill #prataomdet.

  19. Abbes pappa on December 16, 2010 23:41

    PS. Jag valde i och för säg att inta säga något i twitterflödet, för jag insåg att det bara skulle misstolkas och väcka ont blod. Men eftersom du frågar så fint i ditt inlägg här så ville jag svara.

  20. Hanna Fridén on December 16, 2010 23:58

    Abbes pappa: Det är faktiskt bara onödigt att ta på sig kollektiv skuld på det viset. Det är svårt för folk att prata om sånt här, men när fler gör det, blir det enklare för fler. Synd att du inte följde flöded ordentligt, för då kanske du hade sett de män som berättade om de övergrepp de varit med om som utförts av kvinnor. Alla var välkomna. Alla. Och jag är så glad över att så många berättade sin historia.

    Ärligt talat. Att du tolkar att fler kvinnor berättar om sin historia som ett påhopp mot dig, och en pik på att du skulle kunna göra likadant, det är så jäkla jäkla fel. Så jäkla. Jag förstår det inte.

  21. Hanna Fridén on December 17, 2010 00:00

    bortmedallt: Men det fanns inget skuldbeläggande. Varför måste det tas för givet att det finns ett sådant så fort man talar om det man varit med om? Jag är TRÖTT på att höra att jag skuldbelägger men för att jag talar om att jag blev gruppvåldtagen när jag var 15 och för de sexuella trakasserier jag varit med om! Trött på det!

  22. Abbes pappa on December 17, 2010 00:07

    Det är bra. Det är jag också glad för. Och jag hoppas att det leder till ännu mer öppenhet och diskussioner kring sånt här för det behövs.

    Men jag ville bara försöka förklara för dig att det kanske inte är så konstigt trots allt att vissa reagerade som de gjorde. Att också de kan känna sig kränkta om än på ett helt annat sätt än det som berättades om olika övergrepp.

    För övrigt, keep up the good work.

  23. Carl-G on December 17, 2010 00:08

    Jag tycker inte alls det är kränkande utan väntar ihärdigt men bestämt på mer, mycket mer. Se bara på vår kampanj för matriarkatet

  24. Jacob on December 17, 2010 01:05

    Jag förstår verkligen inte dem – företrädesvis män, om man får skriva så utan att bli anklagad för att kollektiv skuldbeläggning – som främst ser skuldbeläggande av män i #prataomdet.

    Kanske är det skrämmande att alla dessa berättelser – även om det inte råkar vara ett representativt urval – tillsammans ger en bild av hur vi har sex, vilket förhoppningsvis kan leda till kollektiv – just det – självrannsakan. Jag är ingen psykolog men kan inte låta bli att fundera över varför en del människor har en tendens att ta varje chans att ta åt sig eller känna sig påhoppad.

    Människor är mer än sitt kön, visst, men människor är också sitt kön. Det ena utesluter inte det andra. Men för dem som inte tror att kön existerar eller spelar någon roll i deras liv – till exempel de som så fint förklarar sig själv vara unika individer som aldrig tagit några som helst intryck av normer och värderingar i deras omedelbara omgivning – förstår jag att det blir svårt att få ihop.

  25. Oda on December 17, 2010 01:07

    Tack Hanna! Åh, vad less jag är på män som tror att allt handlar om DEM.

    När personer (av båda kön, märk väl) berättar om övergrepp, som (faktiskt) oftast begås av män, tar somliga män det så personligt och blir harmsna och härskna för att de själva såklart _aldrig_nånsin_ skulle begå något övergrepp.

    Så… det betyder vadå? Att det tydligen är fel att berätta då, eller?
    För att någon kille någonstans kan ta illa vid sig av att höra att det är oerhört vanligt med övergrepp som begås av en man mot en kvinna? Och därför ska offren helst hålla tyst, så att det inte blir så JOBBIGT för alla snälla killar? Trots att tystnaden och tabut kring övergrepp är en väldigt stor faktor i att övergrepp är så vanliga?

    Det tycker jag är en allt annat än snäll attityd av den “snälla killen”. Som ju är emot alla sorters övergrepp och aldrig skulle begå något själv.

    Det är att placera sig själv i centrum för något som inte överhuvudtaget handlar om en själv. Som om ens egen sårade stolthet är viktigare än något annat som diskuteras. Ganska hänsynslöst. Hallå, det handlar om SEXUELLA ÖVERGREPP. Vitt spridda sådana. Som nästan alla kvinnor varit utsatta för, och många män. Det är ett problem. Det är kanske lite viktigare att få stopp på övergreppen, än att folk ska slippa må dåligt av att höra om jobbiga saker.

  26. Oda on December 17, 2010 01:44

    Hanna, jag hoppas jag får låna lite mer utrymme i ditt kommentarsfält – det blev ganska långt –

    – men jag kom bara att tänka på det här.
    Det här är vad jag skulle vilja säga till alla “snälla fina killar” som högljutt protesterar och blir sårade när man pratar övergrepp (och andra orättvisor):

    “Hej kille!

    Vad du gör nu, är att du vinklar frågan till att handla om dig. Vilket är fel och orättvist. Fel, för att det handlar inte om dig. Du själv har antagligen sagt något i stil med “så skulle jag aldrig kunna göra mot någon”. Det är fint. Men troligt är att ingen heller i diskussionen påstått att det _skulle_ handla om dig, eller ens “alla män” – det där med det allmänna manshatet är ett vilseledande argument, ett s k straw man argument, att tillskriva en tänkt motståndare åsikter man själv hittat på och sen attackera de här fiktiva åsikterna.

    Ytterst, ytterst få påstår att ALLA män beter sig illa.

    Att väga din egen sårade känsla (över berättelser som, återigen, ingen har påstått handlar om dig!) mot övergreppen som människor har fått gå igenom – och säga att din känsla väger tyngre, är viktigare, än vad de har att säga – förstår du hur orättvist det är, och hur orättvist du beter dig när du gör det?

    Sure, det gör ont att höra att människor blir utsatta för övergrepp. Det är vidrigt. Och tyvärr, det är bara att inse att män begår sexuella övergrepp i högre grad än kvinnor, och kvinnor oftare blir utsatta för dem. Det är fakta, och jättejobbigt att höra, javisst, speciellt om man är en heterosexuell man, tycker att man är rätt schysst och snäll, och inte vill vara en del av det där.

    Men ännu jobbigare än det är nog att bli utsatt för själva övergreppet, eller hur?
    Så lite perspektiv vore bra.

    Inte tycker väl du att de som blivit utsatta ska fortsätta vara tysta om det, bara så att inte du och andra snälla fina killar riskerar att bli illa berörda?
    Förstår du inte att det är just tystnaden som gör att övergrepp kan fortsätta?

    Återigen, ingen påstår att ALLA män beter sig illa. Man ska faktiskt inte behöva lägga in en brasklapp i varenda berättelse: “OBS alla snälla killar, ta inte åt er nu för det här handlar om elaka människor!” Det säger sig väl självt.

    Det är personliga berättelser, och handlar det inte om dig så _handlar_ det inte om dig. Simple as that. Det är en historia av någon annan, om någon annan. En av tusentals liknande historier, som händer hela tiden. HELA TIDEN. Så enkelt, så hemskt och så skrämmande vanligt är det. Vidrigt, som sagt.

    Vad du skulle kunna göra, om du verkligen är motståndare till övergrepp, är att sätta dig själv och din självpåtagna skuld åt sidan en stund, lyssna, och ta till dig att här finns ett jätteproblem. Och fundera hur DU själv kan vara en bit av lösningen, vad DU kan göra för att vara ett stöd för offren i samhället, göra det svårt för förövarna, och på sikt hindra fler övergrepp.

    För det handlar inte om dig, det gjorde det aldrig. Det handlar om offren. Deras berättelser. Och ditt val är att ställa dig på deras sida, eller inte. Tar du åt dig, så kanske det är läge för lite självrannsakan om varför du väljer att reagera så. Men kom inte och tysta ner offrens berättelser eller förminska dem genom att dra över allt fokus till dig själv, för då ställer du dig på förövarnas sida.”

    Det skulle jag vilja säga.

  27. T-Anna on December 17, 2010 02:34

    Abbes pappa -Men det är ju det som är grejen. Du skriver “Varje enskild historia är hemsk och värd att prata om, men när det buntades ihop upplevdes det nog av många som till ett slags “Män är svin”-upprop. Det *är* inte enskilda historier, det är en otroligt äcklig samhällstrend. Men det handlar inte om ALLA män, det handlar om en tendens i manlighetsutformningen. Någonstans har det gått fel i hur vi definierar samtycke, i många unga killars kvinnosyn. Det är mycket generellare än du försöker ge sken av. Folk tror att saker som inte är okej är okej – du anar inte hur många “men x är ju inte ett övergrepp” jag har hört sen den här debatten började. Problemet är nog, som Hanna påpekar att män inte har vana av att tänka på sig som en grupp medan kvinnor lär sig detta från nollårsåldern.

  28. Inlägg som berör 17 december 2010 « Nattens bibliotek on December 17, 2010 06:30

    [...] Hanna Fridén påtalar vad som händer när man är öppen om sexbrott man har utsatts för. [...]

  29. Johan Groth on December 17, 2010 09:13

    Tack för din post. Engagerat och välformulerat i en viktig fråga.

  30. Att vara någons fru on December 17, 2010 09:28

    Det måste pratas om. Så är det bara. Och jag tror att många är så hudlösa och har så svårt att värja sig att de liksom måste påpeka att dom minsann inte gör sånt, men det blir lite missriktat.

  31. betto on December 17, 2010 10:02

    Abbes pappa: Men vad menar du med din kommentar egentligen? Ska människor inte prata om jobbiga upplevelser för att andra kan känna sig kränkta? Och varför riktar du din ilska mot dem som berättar – borde det inte vara logiskt att rikta dina känslor mot de män som faktiskt gjort sig skyldiga till övergrepp?

    Jag tycker inte att alla män har en kollektiv skuld för att det finns en grupp av män som förnedrar och begår övergrepp, MEN jag är så j-vla, j-vla trött på killar som bara tvår sina händer och med gråtmild stämma säger “men jaaaag har inte gjort något, sluta prata om män som är dumma”. Jag är helt övertygad om att om det är först när fler killar verkligen tar de här problemen på allvar och börjar protestera när deras kompis, släkting eller chef pratar förnedrande eller på andra sätt visar upp en tveksam syn på tjejer och sexualitet som det kommer att hända något. Så om du verkligen är så upprörd som du skriver att du är: börja agera.

  32. Abbes pappa on December 17, 2010 10:44

    Men vänta nu? Du har missförstått mig totalt. Jag tror du får läsa min kommentar igen.

    Jag riktar ingen ilska mot någon, verkligen inte. Jag försöker bara svara på Hannas inlägg när hon frågar varför vissa känner sig kränkta. Jag försöker förklara hur jag kände det en stund igår. Det kan ingen ta ifrån mig. Det är min känsla. Den är varken rätt eller fel, men jag har rätten att känna så.

    Och jag menar verkligen INTE att människor inte ska prata om jobbiga saker, det är ju det jag gör hela tiden. Pratar om jobbiga saker. Om du läser mina kommentarer ovan igen så ser du att jag säger “Och jag hoppas att det leder till ännu mer öppenhet och diskussioner kring sånt här för det behövs.”

    Jag tycker, som jag gör i alla diskussioner, att det måste finns plats för alla människors åsikter. Jag valde igår att försöka förklara hur jag tror att de killar som känner sig anklagade upplever saken, men jag inser nu att det kanske hade varit bättre att tiga trots allt.

  33. betto on December 17, 2010 11:23

    Abbes pappa: Jo, jag såg att du skrev att du hoppas på mer diskussion. Men du skrev också att när historierna buntades ihop blev det för mycket och du kunde inte läsa längre. Jag kan inte tolka det som annat än att du tycker att det räcker med några berättelser i taget, dvs några borde ha tigit igår.

    Det som gör att jag reagerar så starkt på det du skriver är att jag känner ibland känner mig så förtvivlad, uppgiven och förbannad över det faktum att det bara verkar finnas två typer av killar: Ett gäng som när den här frågan kommer upp slår ifrån sig och säger “Det här har inte ett dugg med mig att göra, så där skulle jag aldrig göra. Det är inte med mig ni ska prata med”. Det andra gänget fattar inte ens problemformuleringen eftersom de har en riktigt kass syn på tjejer och sexualitet (och killar och sexualitet med för den delen).

    Så då är frågan: vilka killar ska vara med och föra det här samtalet? Det är klart det finns undantag, men om jag går igenom min bekantskapskrets finns det nästan ingen som på allvar kan diskutera denna fråga utan att antingen hamna i “men jag är ju snäll”-resonemang eller se ut som ett levande frågetecken och sedan börja dra sexistiska skämt för att slippa undan. Och precis som jag skriver ovan: inte förrän killar på allvar börjar delta i samtalet som vi kan komma någon vart. Då duger det liksom inte att säga: åh, vad jobbigt det blev och bara logga ut.

  34. Abbes pappa on December 17, 2010 11:39

    Okej. Vi för ju ett samtal nu.

  35. evergreen on December 17, 2010 17:09

    till : “mlowdi December 16, 2010 20:52
    I traditionen av att #prataomdet då… jag är snubbe, och jag känner mig träffad av de här berättelserna. Jag vill slå ifrån mig, jag vill förneka, jag vill be folk hålla det för sig själva.
    Det kommer upp frågor om vad jag själv gjort. Hurdan jag själv varit. Även fast jag vet att jag borde kunna räkna mig till de “schyssta killarna” vet jag att det finns tillfällen i mitt liv när jag rört mig i gråzonen. Både i att jag kanske drabbats, och i att jag själv kanske drabbat någon annan.
    Så jag läser, och nånstans i bakhuvudet finns tanken “det hade kanske kunnat vara jag.” Och det är väl minst sagt ganska jobbigt.

    Skillnaden på folk som är dumma i huvudet och de som är lite vettigare, vill jag intala mig, är att vissa av oss inte börjar skälla och trolla utan faktiskt försöker förstå och ifrågasätta våra egna liv.”

    uppskattar din ärlighet och precis såhär kan det väl vara litet. jag är en tjej som haft gamla pojkvänner etc som berättat att de ibland känner sig osäkra över “var gränsen går” etc just eftersom det kan vara svårt att veta när man är den som gör ngt “aktivt” (alltså i “helt normalt” sex, inget avancerat) vid vissa tillfällen. jag är inte heteronormativ enbart, är gärna queer i sex men kan uppskatta när killar tar initiativ med, och jag förstår verkligen att det kan vara svårt ibland, sex handlar ju till stor del om intuitiv kommunikation, typ. nyckelordet är väl just ärlighet och kommunikation, liksom. inte att respektive kön beter sig som paranoida harar och skyller på det andra könet, vilket är vad som verkar leda till sexism. istället för att sparka bakut kan väl de här på #prataomdet- kampanjen arga män försöka kommunicera.

  36. evergreen on December 17, 2010 17:51

    för att ta ett annat exempel men som handlar om precis samma sak; när (t ex) män är överdrivet hänsynsfulla av välvilja ( t ex undviker/frågar innan de kommer på ens kropp). det behövs kanske inte alltid men kan vara charmigt ändå, eller kännas onödigt. Grejen är att det fortfarande handlar om kommunikation. Sex fungerar inte utan kommunikation oavsett vad det handlar om, om man ar tyst eller pratar med ord.
    debatten handlar inte om att ngn vill “sätta dit ” män, utan om att “reda upp” lite. det vinner alla på oavsett könsnormstillhorighet och de som tar åt sig som grupp förstör bara för sig själva. *

  37. Hanna Fridén: Varför blir folk kränkta av de övergrepp vi utsatts för? | Prata om det on December 17, 2010 17:52

    [...] Fridén: Varför blir folk kränkta av de övergrepp vi utsatts för? Det här inlägget postades i Blogglänkar. Bokmärk permalänken. ← Simon: Törs knappt [...]

  38. Kungabloggen on December 17, 2010 18:45

    Självklart måste vi kunna prata om allt. Framförallt att vi alla någonstans alltid är svaga ensamma och enkla, ibland till och med så fattiga att vi inte ens har råd att erkänna det (i mental mening).. Så långt borta från den där sagolika människan och den fantastiska mänskligheten så är vi alla faktiskt bara djur.

  39. evergreen on December 17, 2010 18:46

    ursäkta mig, men det var otydligt vad jag ville få fram ovan. det finns lika mkt män som är oroliga för att göra saker, oroliga på ett helt onödigt sätt ( som mest hämmar och ger onödiga skuldkänslor). och det ingår OCKSÅ i den här frågan.

  40. Peo on December 17, 2010 20:47

    Fan vad vi svenskar kommer vara utplånade om 100 år

  41. emmy on December 18, 2010 00:45

    jag blev verkligen ställd när jag såg att en man som jobbar inom media skickade till en som hade skrivit om just övergrepp hon utsatts för av män i de kretsarna.. han skrev typ “jag skulle aldrig göra så. Det känns såå avlägset”. Liksom, jaha? Och?

  42. Hasse on December 18, 2010 11:48

    Jag känner mig lite träffad av det som skrivs här. Jag tar åt mig. Jag har varit med om situationer där jag velat väl, velat njuta och ge njutning, men det blivit fel och känts fel efteråt. För båda, men på olika sätt. Fast steget från det till faktiskt LAGBROTT är ju ändå milsvid.

    Sex är jävligt intimt och det är många känslor inblandade. Man balanserar på en knivsegg i bland och då är det lätt hänt att man gör sig illa själsligt. Fast även om detta är extra tydligt vid sexuella relationer så återfinner man det här i alla sorters relationer. Människor snäser åt varandra, sårar, kör över, åsidosätter, motarbetar, undviker, snackar skit… Det kan vara tråkigt och obehagligt, visst, men det är inte lagbrott.

  43. Hanna Fridén on December 18, 2010 11:56

    Hasse: Vad är inte lagbrott? Du nämner inget specifikt fall. Jag har pratat om när jag blev våldtagen när jag var femton.

  44. Hasse on December 18, 2010 12:09

    Det är tråkigt att höra, men jag syftade inte på det. Ofta finns det inga gråzåner, det är enbart nattsvart våldtäkt.

    Det jag syftade på var berättelser i stilen “han tog inte på sig kondom och jag ville inte tjata igen, jag ville men samtidigt inte, efteråt kändes det fel”.

  45. Emma on December 18, 2010 22:08

    Du skriver så himla bra!

  46. sanna on December 19, 2010 13:25

    Jag försöker också förstå vad det är som gör att man som man känner skuld när man läser om vad andra män har gjort. Kan det vara något liknande som att man som muslim tar illa vid sig av att höra om enstaka terrordåd som utförts av muslimer? Eller som att man tar illa vid sig när man hör att personer inom ens yrkeskår har betett sig jävligt illa? Att man vill att de grupper man själv identifierar sig med ska ses i positiv dager?

    Men det är väl i så fall bara är en liten del av förklaringen till varför man känner skuld/tar illa vid sig. Att man sen anklagar de utsatta har jag svårare att förstå. Mest av allt borde man väl känna ilska mot de individer som i så fall har “smutsat ned” gruppen.

  47. Jag är inte Vi - Du är inte Dem on December 19, 2010 15:52

    TACK HANNA och ODA!

    Att berätta att man blivit utsatt för ett brott ska aldrig ses som ett brott!

    Att berätta att man blivit utsatt för en kränkning ska aldrig ses som en kränkande handling!

  48. Marcus on December 20, 2010 01:47

    betto on December 17, 2010 11:23: Hur menar du att du inte lägger en kollektiv skuld på män för dessa övergrepp när du skriver att det enda sättet att komma någon vart är när killar på allvar deltar i debatten? Varför skall snälla killar behöva delta i debatten, det är lika idiotiskt som varenda enskild muslim skall ta debatten om självmordsbombare.

    Det enskilt viktigaste sättet att stoppa detta är att polisanmäla våldtäkter och övergrepp. När de idioter som utför detta får en polisanmälan på sig så kanske de tänker till. Jag har läst lite på #prataomdet och majoriteten av det som skrivs är ju vidriga lagbrott och borde anmälas därefter.

    Och bara för att göra det klart – jag tycker #prataomdet är ett kanoninitiativ som förhoppningsvis leder till att folk vågar säga nej och att folk vågar anmäla brott.

  49. Marcus on December 20, 2010 02:08

    Och som svar till Hanna så har jag inte tagit illa vid mig eller deltagit aktivt i debatten (förrän i denna metadebatten), så jag kan inte svara på det, men en teori kan ju vara att de som bestämt måste skriva att de är snälla kanske känner sig träffade av gråzonerna eller än värre att de inte ha förstått att de har våldtagit eller begått övergrepp?

    Tror att #prataomdet kan hjälpa personer som har en empatisk förståelse, men bristande perception att vara mer insiktsfulla vid nästa halmssängsmöte. Det kanske var de som kände sig träffade som skrev i ren försvarsmekanism när de insåg att de kanske har begått övergrepp tidigare. Men vad vet jag…

    Iaf så påverkar det inte svinen de minsta, utan där gäller som sagt anmälan, anmälan, anmälan.

  50. on December 20, 2010 02:31

    Det är nog inte alla gånger så lätt att precisera exakt vad som bör räknas som våldtäkt eller inte. Jag kommer själv ihåg att jag träffade en kvinna som gärna ville att vi skulle träffas, men att hon då inte ville ha vanlig sex, utan bara pussas och kramas och mest prata, prata om allt möjligt samtidigt som vi låg nakna och somnade i samma säng. Detta var förstås ganska jobbigt för mig men jag somnade i alla fall. Jag vaknade i alla fall innan henne, och var förstås lite besviken att det inte blivit något. Så jag kollade om det var “fritt fram” och började försiktigt ligga med henne. Hon vaknade och vi fullföljde samlaget. Efteråt sa hon själv spontant att hon tyckte att det var ett angenämt sätt att vakna på. Detta är förstås många år sedan och jag hade inte minsta susning om att det var någon sorts våldtäkt – hennes vagina hade ju i varje fall sagt något annat – och jag tror inte ett dugg på att hon själv tänkte i de banorna. Nu är det väl förstås preskiberat, och jag kan inte på något sätt känna mig skyldig till våldtäkt, hur jag än funderar. Det känns mer som något av på skoj bara.

  51. Hanna Fridén on December 20, 2010 10:55

    Uno Hansson: Jag skulle slängt ut dig och polisanmält dig. Du måste ju förfan kolla om någon vill något sånt i förväg. Kolla om det är “fritt fram”. Vad skulle du ha gjort om hon mådde dåligt av det? Började gråta? Hon hade uttryckligen kvällen innan sagt att hon inte ville ha sex ändock passade du på när hon sov för att det var fritt fram. Det är vidrigt. Jag är glad över att det i alla fall slutade bra i det här fallet och hon inte mådde dåligt av det, men det här kan du faktiskt inte veta i förväg. SPECIELLT inte när en person uttryckligen sagt nej innan. Det där var ett övergrepp, rätt och slätt. Grattis – Du är väldtäktsman. Och i övrigt: Du är onormal och avvikande, för de flesta gör inte sådär, de flesta fattar att man inte börjar greja när någon sagt nej. De flesta fattar att man inte ens börjar greja om någon HAFT sex med en tidigare, för att sömn och vaket tillstånd är olika saker och andra grejer kommer man överrens ifall både parter vill eller inte. De flesta gör inte sådär ens med en person de har regelbundet sex med utan att kolla först om de gillar att vakna så.

    Som sagt, TUR att det inte var farligt i det här fallet. För dig och för henne. Men du får inte göra så.

Trackback URI | Comments RSS

Leave a Reply

SENASTE KOMMENTARER
  • Shadilly on Kommunicera mera med sexet, ya’ll!
  • Daniel on Sweden does not have a broader definition of rape – Assanges charges would probably have been the same in the US
  • Emelie! on Kommunicera mera med sexet, ya’ll!
  • Problematiken med när sexbrottsoffer förlitar sig på ett skydd som inte finns: http://tinyurl.com/378sw2n
  • @ Nejnej, jag har sett den! Och min kille med såklart. Du hänger inte med nog 80-talsnördar I would say.
  • @ Det sjuka är att jag faktiskt tycker att jag är rätt bra! Men ändock. Det är märkligt. Och tack!
bloglovin
TAGGMOLN
Bloggtoppen.se
Meta