Vilket klimat skapade Sverigedemokraterna?

Även om jag inte tror att Sverigedemokraterna kommer att få igenom särskilt mycket av sin politik under de kommande åren så anser jag att man måste vara vaksam på det klimat som skapat den situation som resulterat i att Sverigedemokraterna fick så mycket röster.

En del talar om utanförskap som en trolig förklaring. Att alliansen har skapat klyftor mellan människor i sin jobbpolitik, att de som har jobb gynnas, och de utan jobb försätts i en värre sits än vad de gjorde tidigare vilket innebär att klasskillnader ökar och därav behovet för en syndabock.

En del talar om den växande ilsmafobin i hela västvärlden.

Andra talar om att det är en proteströst för att Sverige har varit luddiga och vaga i sin invandring och integrationspolitik.

Jag tror att allt hänger ihop. Arbetslösa unga män (för ja, det är framförallt män som stödjer SD) som känner att den hjälp de borde få istället går till en annan grupp, en grupp de är övertygade om enbart kostar Sverige pengar och har en otrevlig effekt på Sveriges brottsstatistik. Unga män som är övertygade om att invandrare gynnas orättvist mycket, samtidigt som de själva är bortglömda av svenska samhället. Det känns kanske märkligt att be er tänka på Flashback i ett sånt här inlägg, men på Flashback finns de, och där ser man deras bild av det svenska samhället idag, och man måste även vara vaksam med det även om det är lättare att skriva ett snubbligt, hånfullt inlägg.

Sedan har vi islamfobin, och rädslan för en islamisering av hela västvärlden. En rädsla för att bli tvungen att leva med religiösa ideal som inte egentligen är olika ideal vi haft tidigare även i Sverige, i vår egen kultur, som vi gått bort ifrån.

Sist, men inte minst, har vi rädslan för att Sverige inte klarar av att hantera så många invandrare som vi släpper in. Människor som anser att Sverige kommer hamna i ett massinvandringskaos om vi inte stryper anhöriginvandringen. Här har vi, tror jag, många som röstar på Sverigedemokraterna som själva varken är rädda för islam eller som är drabbade av ekonomisk olycka. Här har vi en blandad skara främlingsfientliga människor, samtidigt som vi har en skara människor som tittar på Sveriges integrationspolitik, konstaterar att den inte är bra, och som vill att vi tar tag i detta innan vi tar in mer människor.

Allt detta måste man vara vaksam på under de kommande fyra åren, och istället för att håna och censurera bör man ta en diskussion. Varför är folk rädda för islam? Varför känner sig folk missnöjda med Sverige? Hur integrerar vi invandrare lättare?

Själv tycker jag att det är tråkigt att det ska vara så svårt att ta upp de här frågorna utan att det skriks rasist. Jag vet att det är svårt att diskuteraalla frågor som rör människor från olika kulturer. Jag kommer senast ihåg när jag gjorde det. En muslimsk man hade vägrat att ta en kvinna i hand på hans arbetspraktik och hade förlorat sin A-kassa på grund av det. Oacceptabelt, tyckte somliga, han ska väl få agera hur han vill? Han visade respekt på sitt vis, enligt sin kultur, och bugade istället. För grovt, tyckte andra, som menade på att det förvisso var felagerat från hans sida, men att det var lite väl att han förlorade sin A-kassa. Bra! Tyckte en tredje grupp.

För grovt, tyckte somliga, att dra bort hans A-kassa, men samtidigt så måste man förstå att i Sverige ska man behandla män och kvinnor på samma vis. Det är det samhälle vi slagits för, och även om man är för religionsfrihet, så finns det en respekt vi utövar i samhället, och det är religionsfrihet med krav på att andra inte kränks i vårat samhälle. En man som vägrar ta en kvinna i hand får förstå att det blir konsekvenser, för man kan inte avvika från sina ideal för att stödja en minoritets ideal vad gäller hur man särbehandlar könen. Det här sa jag. Jag kallades, inte förvånande, för rasist.

Vi ska inte hymla. Även detta skapar Sverigedemokrater. Att börja skrika rasist i onödan. Att överdriva och inte låta människor göra annat än att vara tysta eller hylla. Vi måste respektera vår egen kultur med, och man kan inte kalla folk för rasister för att de är måna om det svenska språket och den svenska kulturen och vill leva sitt liv på det vis vi arbetar för. Jag tror att de som skriker rasist var och varannan sekund bär ett ytterst ansvar för att ha skapat det klimat vi har idag. Ett klimat där man enbart kan diskutera såna här frågor i hemlighet, på anonyma forum. Aldrig öppet, aldrig med folk. Det här skapar ett klimat där folk söker sig till grupper där de får diskutera sånt här, och en man eller kvinna som bara vill få sin hand skakad enligt svenska seder och bruk blir snabbt indragen i en härva av främlingsfientlig propaganda. De är kanske inte själva främlingsfientliga, men de kan diskutera fritt utan att någon skriker på dem, förolämpar dem och kränker dem för att de inte vill bli behandlade annorlunda enligt en annan kulturs seder. Det här skapar missnöje, och i högsta grad en sympati med Sverigedemokraterna, för att man önskar att man kunde veva en svensk flagga utan att bli spottad på.

Jag har sett så många människor skriva på internet att de valt att lägga sin röst på SD för att de känner sig desperata och kränkta över att överhuvudtaget inte få ta upp frågan om invandring. Människor som ine får ha en röst blir desperata människor och då sker det tråkigheter. Det här gäller invandrare som inte får plats i samhället, som inte får jobb, bostad och som söker sig till sina landsmän och får stöd i extrema grupper, och det här gäller även svenskar. Såhär fungerar helt enkelt människor. Vi är likadana i det här avseendet, och överdrivet hat skapar grupperingar, brottslighet, missnöje och extremism.

Det klimat som gjort Sverigedemokraterna det stöd vi såg i söndags är vi alla delaktiga till att skapa. Det är inte bara Alliansens politik, det är inte bara en rädsla och okunskap inför inslam, det är inte bara klasskillnader. Vi är alla delaktiga i det här klimatet och jag vill att alla måste inse sin del i det hela och inte bara försöka hitta en ny syndabock. I det läget kommer vi ingen vart överhuvudtaget.

Att läcka ut registret med namn, telefonnummer och e-post till alla som bett om att få mer information från Sverigedemokraterna är inte ett listigt grepp för att få bort Sverigedemokraterna från Sverige. Att ett par blivit dödshotad för att de står på den där listan är inte en effektiv taktik för att handskas med problemet. Det är det här som skapat stödet för Sverigedemokraterna.

Tyvärr är jag inte heller oskyldig i detta. Jag har också skrikit rasist i onödan, jag har också gått på onödigt hårt och hånat. Jag är lika rädd för rasism som de flesta andra och jag vet att jag inte alltid ska agera utifrån den rädslan, men likt förbannat så gör jag det. Rasism gör mig arg. Det gör det. Jag har svårt att förstå hur man kan värdera människor olika bara på grund av deras ursprung. Men vart går gränsen för vad rasism är? Är det rasism att vilja att invandrare ska kunna det svenska språket och ha kunskap om det svenska samhället för att bo här? Är det rasism att vilja begränsa anhöriginvandringen till Sverige i tider där Sverige har en osäker ekonomi? Är det rasism att ifrågasätta burkan? Är det rasism att vilja bli behandlad likadant oavsett om man är kvinna och man?

Jag vet inte vad som är rasism och inte i detta, och jag tänker inte försöker förespråka vad som är det eller inte. Men jag tycker att vi väldigt ofta skriker rasist lite för kvickt.

Filed under Integration, Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (93)

Stanna, Mona!

Efter katastrofvalet vill alla att Mona Sahlin ska lämna sin post som partiledare. Det vill inte jag. För en månad sedan, absolut, men jag tycker att hon växte så otroligt under valspurten att det knappt var klokt och jag tror att många håller med mig om att den Mona Sahlin vi såg i de sista valdebatterna var en förändrad Mona Sahlin. En rakryggad Sahlin med klar och tydlig röst, samma varma hjärta som förut, men med en nyfunnen pondus. Den senaste tiden har jag känt att Mona är rätt i rollen som partiledare. Det tog en lång tid, ja, men det är kanske inga konstigheter. Mitt största problem med att rösta på de Rödgröna rörde partiernas uppenbara splittring och deras oförmåga att komma överrens.
Jag vill stödja Mona Sahlin. Jag upplever att hon tagit grepp om partiet. Jag vill se hennes växa ännu mer under de kommande fyra åren och sedan göra ett succéval 2014. Det vill jag!

Filed under Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (14)

Blev 140 människor sjukpensionerade om dagen under Sossarnas tid?

Det här påståendet hör man från flera människor när man diskuterar frågan, samt att argumentet flyter runt lite överallt på internet. Jag har dock aldrig sett en faktiskt källa på de här uppgifterna, utan det verkar snarare vara en siffra som cirkulerat så pass mycket att folk helt enkelt, tillslut, svalt det hela som sanning. Det var i alla fall mitt intryck, så jag bestämde mig för att kolla om de här siffrorna kunde ha relevans eller om det var en lika dum vandringsmyt som att påståendet om killars blue balls skulle ha med ruttnade sperma att göra.

Och då hittade jag det här och såg att några redan presenterat Försäkringskassans siffror från Socialdemokraternas tid, utrett dem, och kommit fram till att påståendet om att 140 personer om dagen sjukpensionerades i Sverige om dagen är en fet lögn från Alliansen och socialminister Cristina Hultman Pehrssons sida. Läs igenom allt nu och döm själva om ni fortfarande tror på påståendet!

Då tycker jag genast att vi börjar säga emot alla som fortsätter påstå de här dumheterna.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (7)

Varför vägrar Cristina Husmark Pehrsson, Socialförsäkringsminister, delta i frågan om Sjukförsäkringen?

Enligt de rödgröna är det bara 3% av de som blivit utförsäkrade som har fått jobb. De här siffrorna har inte dementerats av Alliansen.

I slutdebatten igår sa Mona Sahlin att 800 cancersjuka väntade på att bli utförsäkrade. Dessa uppgifter har inte dementerats av Alliansen.

Jag upprepar. Alliansen har inte sagt att de ska förändra detta.

Det handlar inte om enstaka fall. Inte om vi ska tro Moderatpolitikern Liisa Lettson, som avgick i protest mot hur många sjuka det var som råkade illa ut eller om vi ska tro på de Rödgröna och de drabbades egen situation, samt uppgifter som läkt ut från anställda på Försäkringskassan som varje dag får se människors liv förstöras utan att de har möjlighet att göra något åt det.

Det handlar inte om att det här självfallet är ett litet misstag som ska korrigeras. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson som är ansvarig i dessa frågor har konsekvent vägrat att möta kritik och närvara i debatt och presentera Alliansens val i dessa frågor och siffror som skulle motbevisa de Rödgröna. Sjukförsäkringen är en viktig fråga, och Alliansen kan inte presentera något som motsäger kritiken gentemot dem och vägrar att ställa upp i debatt.

Jag anser att Cristina Husmark Pehrssons ovilja att deltaga i debatt och Alliansen tigande är ett direkt hot mot demokratin. Det borde inte vara tillåter att undanhålla Sveriges medborgare från information och svar som de vill ha. Sjukförsäkringen är en fråga som engagerar många och människor vill inte se svårt sjuka människor råka illa ut. Det är inte det Sverige som de flesta vill bo i.

Man kan inte rösta på Alliansen och bara hoppas på att de är villiga att förändra detta. Om de vore det så skulle de säga det. Rakt ut. De skulle vinna flera procentenheter om de bestämde sig för att ändra detta. Men de gör inte, de kommer inte med några löften, situationen kommer fortsätta se likadan ut. Fredrik Reinfeldt vägrar lova en förändring.

Det finns inte budget till de sjuka. De pengarna som förut gick till svårt sjuka människor som inte kan arbeta hamnar numer i mitt lönekuvert.

Jag vet att det finns många som tänker rösta på Alliansen som tror att det här kommer förändras. Som hoppas. Innerligt. Jag vet att ingen av er som röstar på Alliansen som läser min blogg önskar att sjuka råkar illa ut. Jag vet att ni blir illa berörda av alla tragiska livsöden ni läser om. Jag vet hur innerligt ni hoppas att det bara rör sig om något enstaka fall som kommer korrigeras. Men Alliansen dementerar inte när det presenteras uppgifter om att det rör sig om en fruktansvärt stor siffra. Alliansen lovar inte en enda sekund att ändra på det här. Man kan inte bara hoppas. Det här handlar om människor, och om Alliansen inte lovar något som skulle dra otroliga mängder med röster – Hur kan man då fortsätta inbilla sig att de kommer göra något åt det?

Deras Socialförsäkringsminister undviker konsekvent alla tillfällen att diskutera det hela. Här är en lista på tillfällen då Socialdemokraterna velat ta diskussionen med henne. Hon har vägrat närvara vid samtliga tillfällen.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (3)

Alliansen vägrar ändra sjukförsäkringen

Jag vet inte hur många av er det var som tittade på Slutdebatten i SVT ikväll. Men för er som inte gjorde det, så kan jag upplysa er om att både Göran Högglund och Maud Olofsson ljög rakt upp i TV och påstod att Alliansregleringen inte ställt krav på Försäkringskassan om en maxgräns för antal sjukförsäkrade. Fredrik Reinfeldt ljög däremot aldrig. Fredrik Reinfeldt fick frågan ett flertal gånger om vad de ansåg göra med problemet att folk som var verkligt sjuka blev utförsäkrade och blev satta i stort problem. På varje fråga svarade Fredrik Reinfeldt att man ville ha ett sjukförsäkringssystem som innebar att man aktiverade folk istället för att hålla dem sjukskrivna.

Ingen i hela Alliansen kom med ett löfte, eller ens ett förslag, på hur man förbättrar nuvarande situation. Ingen.

Jag vill att alla som har för avsikt att rösta Rödgrönt sprider det här vidare. Mycket. Ända tills vallokalerna stänger söndag kväll. Ta en av flera historier från nyasjukforsakringen.se där tragiska öden finns dokumenterade. Läs igenom dem. Välj en. Berätta hur Fredrik Reinfeldt konsekvent vägrat att svara på den här frågan. Hur han undviker att känna medlidande med en enda av dessa drabbade, och hur han och resten av Alliansen är ovilliga att genomföra en förändring inom det här området.

De enda argument de har i den här frågan går ut på att man inte ska förtidspensionera människor och att man ska ge folk arbetsträning så att de inte blir fast i långtidssjukskrivningar i onödan. De Rödgröna har gett samma löfte, men lovar förutom det att inte sätta ett sjukförsäkringstak, så att alla med behov av sjukförsäkring ska få det. Mona Sahlin förde fram siffror på 800 just nu cancerdrabbade människor som inte får ut sjukförsäkring – Fredrik Reinfeldt vägrar svara. Och det, det är inte alla.

Jag vill inte leva i ett land där gravt sjuka människor som bedöms vara oförmögna att arbeta både enligt läkare samt Försäkringskassan fortfarande står utan livsduglig ersättning på grund av att att Fredrik Reinfeldt och resten i Alliansen vill ge mig mer pengar. För jag får med, en liten ski som jobbar inom media, men inte de som verkligen behöver det.

Sprid det.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (18)

Alliansen kan inte muta mig

Alla frågor som gynnar mig personligen som människa och vad gäller inkomst är helt klart blå. Jag har fått ut mycket mer pengar sedan Alliansregeringen tog över och istället för att förlora 50% av mina pengar när jag fakturerar så har jag fått ut mycket mer. Förut fick jag fakturera 30.000 i månaden för att få ut 15.000 efter skatt. I dagsläget behöver jag bara fakturera strax över 20.000.

Det är en jäkla stor förändring och det har hjälpt mig avsevärt. Media har gått på en hård törn de senaste åren, som ni alla vet, vilket innebär både färre uppdrag samt att de uppdrag som finns har blivit avsevärt sämre betalda. Så istället för att skaffa en kompletterande anställning för att få ut de pengar jag behövt i månaden så har jag istället kunna jobb MINDRE men fått ut MER pengar för det.

Så jag har kunnat fortsätta jobba med saker jag anser vara underhållande, och har inte behövt skaffa ett tråkigt jobb för att komplettera. Det är en lyx, en väldig lyx, och klart att jag personligen ansett att det varit väldigt behagligt. Istället för att jobba varje dag, som jag behövde förut, så har jag kunnat arbeta lite då och då och sedan ägnat min tid åt mina stimulerande, fina projekt som inte egentligen är jobb.

Men vilka har detta drabbat? Jo, det har bland annat drabbat människor som är svårt sjuka som har slussats ut i samhället och utförsäkrats trots att det bedömts av läkare och försökringskassan att de inte kan jobba. Alliansen bestämde att det fanns en gräns för hur många människor det var som skulle få ut sjukförsäkring. Detta oavsett om siffran räckte till eller inte. Det har inte spelat någon roll om du är svårt sjuk och döende i cancer – Om siffrorna inte räcker till, ja, då får du inte hjälp. Så är det bara. Punkt slut. Inget att göra åt.

Samtidigt så sitter jag här och kan ta de uppdrag jag anser är underhållande och utvecklande. I ett bra samhälle så kanske jag skulle behöva komplettera med något mindre roligt jobb också. Jag är i ett sånt läge att jag kan säga nej och vara fräck och krävande för vad jag vill göra och vad jag vill ha för det, samidigt som andra blir hemlösa och står utan hjälp. Jag har haft val. Så många val. Jag har kunnat välja och vraka. Men andra har varit tvingade. Människor som inte kan, har inte haft något val, och deras liv har hamnat i ruin.

Jag kan inte rösta på Alliansen oavsett hur många fler tusenlappar de vill muta mig med. Jag kan inte vara så ruggigt självisk. Jag kan inte vara sådan. Jag låter mig inte mutas på andra människors bekostnad. Det känns som Alliansen lagt en pistol i min hand, siktat den mot en stackars cancersjuk och sagt: “Du får tjugotjusen om du skjuter huvudet av henne, har vi en deal?”

Nej Alliansen. Vi har ingen deal. Jag vill inte leva med det på mitt samvete oavsett hur kul jag kan ha för det där pengarna. Jag skulle inte begå aktivt mord för pengar, och jag vill inte begå passivt mord heller.

Det handlar inte bara om att jag är urgulligt fint solidarisk, utan även av självisk anledning. Jag anser att ett samhälle som skapar utsatta, hemlösa människor blir ett fattigt problemdrabbat samhälle som i slutändan slår tillbaks mot mig. De där tusenlapparna är en kortvarig tröst och muta för att vi ska leva i en sämre framtid. För alla kan inte vara jag. De allra flesta som startar företag, som Alliansen så gärna vill att alla ska, går i konkurs inom tre år och hamnar i skuld. Alla kan inte driva företag, alla kan inte vara entreprenörer – och det är VI som får pengarna. Jag ser det varje månad hur mycket mer pengar jag får. Det är inte undersköterskan som får mer pengar. Det är JAG. En bortskämd liten storstadsskit som tycker att det är jättebekvämt att jag kan jobba med precis hur jag vill.

Men visst har Sverige klarat finanskrisen bra? Ja, det har Sverige. Det kanske är för att Sverige har haft en god trygg grund att stå på. När vi gick in i finanskrisen så hade inte vi samma mängd med fattiga, utsatta människor som de allra flesta andra länder. Man kan inte jämföra Sverige med USA och påpeka vilket gott jobb Alliansen gjort. Vi har haft ett socialt skyddsnät som har sett till att vi inte har de otroliga massorna av fattiga människor som finns i andra länder. Ett socialt skyddsnät som Alliansen ägnat fyra år att avveckla.

Och nu har de avvecklat mycket, resultat av det har vi inte sett i stor utsträckning under de här fyra åren, men jag är högst övertygad om att vi kommer se dem de kommande fyra åren. Nu har folk blivit utförsäkrade, nu har folk förlorat sina jobb, nu har de varit i en problemsits ett tag, nu börjar resurserna ta slut och A-kassan är uppfuckad. Om man ska tro Anders Borg, vår faktiskt kompetenta finansminister, så är det en högst stor risk att det kommer en ny finanskris.

Hur går det då? Nör vi bit för bit under de här föregående fyra åren avvecklat så stor del av vårat sociala skyddsnät?

Jag är inte säker på att Sverige kommer att hantera den krisen lika bra. Vi har fortfarande ett bättre socialt skyddsnät än många länder, men det innebär inte att det är perfekt, och det har fått en ordentlig mängd med törnar trots att det redan innan fanns fallgropar i Systemet. Jag räds en ny finanskris mycket mer än hur skrämd jag blev under den förra. Och den finanskrisen gav mig en ordentlig dos med ångest.

Jag tänker rösta på Socialdemokraterna på söndag. Jag kommer få mindre pengar i min plånbok om de vinner, vilket såklart känns lite i magen, är tråkigt och så vidare. Men jag mår illa när jag ser människor råka så bedrövligt illa ut för att jag ska ha det lite roligare om dagarna. Jag kan inte svälja det.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle, Övrigt | Comments (39)

Jag tänker aldrig rösta på Alliansen – Liza Sundberg, 32, tog sitt liv

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (5)

Därför skulle jag aldrig rösta på Alliansen

Alla som tänkt rösta på Alliansen på söndag . Detta är nämligen skälet till varför jag verkligen inte kommer göra det. Det som Alliansen gjort med Försäkringskassan och A-kassan är helt enkelt inte acceptabelt.

Alliansen fick med gott så mycket människor, bara för att alla hört om fuskare, någon kanske träffat på en eller hade en nära till hands. Men i dagsläget tvingas verkligt sjuka människor ut på gatan på grund av dagens politik. Även om du är sjuk så får du ingen hjälp.

Det där kan vara din mamma. Din dotter. Din son. Din pappa. Din bästa vän. Din partner. Ditt syskon. Det kan vara vem som helst. Alliansens tilltag vad gäller Försäkringskassan gör dig till fullkomligt ansvarig för dina närståendes framtid, och de som inte har några närstående? Inget barns soffa att sova på? Vad tror du händer med dem?

Jag känner igen den här historien så väl, och det finns ingenting som Alliansen kan säga eller göra som berättigar att de försätter människor i såna här situationer.

Filed under Hälsa, Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (21)

Könsneutrala toaletter

Ni har kanske hört om Socialdemokraternas initiativ för att skapa ett bättre samhälle för HBT-punkter? Det är många riktigt, riktigt bra punkter. Exempelvis i sexualundervisningen, som verkligen behövs!

En punkt reagerar jag dock på.

De vill införa könsneutrala toaletter på alla statliga instanser.

Jaja. Fair enough.

Så på SEX & BLANDAT så startade jag en serier av guider för hur vi hanterar detta. Först ut, hur ser vi till att killarna inte grisar ner dem? Läs det HÄR.

Filed under Partipolitik | Comments (17)

PR-kuppa om lönefrågan? Kan inte vi kvinnor bara sluta skaffa barn istället?

En del har sagt att Feministiskt Initiativs grepp att elda upp 100.000 har visat sig vara smart med tanke på vilken uppmärksamhet de fått för det, och alltså vilken uppmärksamhet som löneskillnaden mellan män och kvinnor fått i media. Och ja, det verkar ju fint, förutom det att det fortfarande är ett grepp som sticker i ögon och debatterande journalister inte är samma sak som gemene man.

Det finns fortfarande avsmak för feminismen i vårat samhälle. Eller vaddå fortfarande? Frågor som individualiserad föräldraförsäkring, som är omöjlig för många hem att klara av, har väl om något eldat på avsmaknaden för feminismen de senaste åren. Inte för att folk är emot att pappor ska vara hemma med barnen, snarare för att hushåll som inte klarar av det ekonomiskt knappast vill stå barnlösa, och andra vill inte att staten ska bestämma hur de ska hantera sitt liv. Folk vill kunna göra sina val själva, något jag förstår helhjärtat.

Sedan har vi något sånt här. Elda upp 100.000 kronor. Det sticker i folks ögon. Det sticker inte i allas ögon, men i mångas, och de som redan var lite irriterade kommer att bli än mer irriterade.

Och vilken information tar en irriterad individ till sig?

Tar de till sig det som stöder individen i frågas åsikt som de blir irriterade på?

Eller tar de hellre till sig det som motsäger det hela? Ja, gissa. Gissa!

Det må nu finnas mängder av debattartiklar uppe, men i samtliga av trådarna finns det folk som kommenterar. Vad kommenterar de? Statistik, statistik som säger att kvinnor och män faktiskt inte får olika höger löner förutsatt att de har samma jobb. Och det stämmer så när på några små procent som i deras sinne faktiskt inte är värt att kämpa för. Det är vad alla som blir irriterade kommer att se, och de kommer fråga sig, var de här få procenten verkligen värda att bränna upp 100.000 för? När pengarna kunde gå till mig, jag som är fattig student? Eller mig, jag som är halvtidssjukskriven? Eller mig, kvinna som bara jobbar deltid och har en förbannat låg lön som inte får en bättre anställning som ni vill hävda att ni kämpar för? Eller mig? Man som fick sparken under lågkonjunkturen och inte hittat ett jobb sedan dess? De här futtiga procenten är värda mer än mig?

Men det finns en problematik i löneskillnader. Det gör det. En problematik som baserar sig, i min mening, på barnafödande. Alla sektorer som är dominerade av kvinnor blir lågavlönade för att det helt enkelt är dyrare att anställa någon som först blir gravid, sedan är mammaledig och sedan har en massa sjukdagar med kidsen. Det säger sig självt, och arbetsgivare måste också gå runt. Lösning? Lägre löner.

Individualiserad föräldraförsäkring skulle lösa detta, är tanken, men den är ju inte möjlig. För mig som bor i Stockholm och har ett kul jobb med karriärsmöjligheter, javisst! Men för genomsnittskvinnan som jobbar inom offentlig sektor i Sverige utan karriärsmöjligheter och intressant löneutveckling vars familj skulle lida svårt ekonomiskt av det? Nej.

Så man kan bränna hur mycket pengar man vill. Man kan uppmärksamma löneskillnaderna hur mycket man vill. Min poäng är att det inte just gör någon skillnad förutom att skapa irritation. Ja, rent ut sagt aversion inför frågan.

Om jag skulle göra ett PR-jippo av lönefrågan så skulle jag samla ihop alla kvinnor i Sverige som inte vill skaffa barn, antingen i hela livet eller inom en femårsperiod, och de som är villiga att ställa upp av princip. Vi skulle gå ut tillsammans, skriva vår namn på en lista och vråla:

Jag tänker inte föda barn, och utan Sverige dör barn, fören det här ordnas upp. Sverige dör utan barnafödsel, så det är dags att ni ser till att vi barnafödare inte far illa när vi bär på frukten för Sveriges fortlevnad. Kvotera in kvinnor i privat sektor och män i offentlig sektor, jämna upp könsfördelningen inom alla områden så att inte en bransch blir fattig, eller gå in med statligt bidrag till områden med många anställda kvinnor. För vi barnafödare vägrar behandlas sämre bara för att vi ska bära ansvaret för barnen.

Och det är, i ärlighetens namn, en fråga som jag tror att många skulle kunna relatera till. Lustigt nog är det även många antifeministers största skräck. Karriärskvinnorna vill inte föda barn, och därför ska de heller inte göra karriär, för då dör Sverige. Vad sägs om att vända på den pucken och spela på deras värsta rädslor?

Men att göra folk irriterade så att de köper den billigaste kritiken vänd mot personen/partiet i fråga som gjorde dem irriterade, det ser jag faktiskt inte mycket gott i alls. Oavsett hur många högavlönade akademiker eller fina journalister det är som börjar debattera frågan.

Filed under Feminism, Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (31)

Jaha, nä, varför?

Jaha. Nä. Jag förstår inte varför Feministiskt Initiativ bränner 100.000 kronor. Kanske fattar jag bättre imorgon (senare idag) när det ska avslöjas vem som gett dem. Eller så.

Uppmärksamma om män och kvinnors lika löner. Ja, alltså.

Nej.

Det här kan ju inte vara så bra.

Imorgon ska jag se hur många hatinlägg som skrivits om F!

Jag gillar Feministiskt Initiativ, men jag tycker verkligen inte om deras marknadsföring av sig själva. I såna här lägen blir jag sur på den, och då känner jag mig nästan lite lurad. Vad ska man säga? F! arbetar med viktiga frågor, så när man ser något sånt här, som man är helt säker på bara föder avsmak hos människor, då undrar man varför i helvetet de ska slänga saker i sjön när det känns viktigare att få med folk.

Menmen. Det är ju bara jag.

Alla andra i Sverige tycker kanske jättemycket om att de bränner upp 100.000 och bara YEYE SHIT KUL ORIGINELLT I WILL VOTES YES! Men jag tvivlar.

Filed under Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (13)

Alliansens ohederlighet färgar mig blodröd

Att införa marknadshyror, trots klara vallöften om att så inte skulle göras, gör mig mer blodröd än vad jag någonsin tidigare varit i hela mitt liv.

Läs mer här.

Jag kan räkna upp så otroligt många jag känner, närstående som bekanta, som kommer bli tvungna att flytta från sina hem om det här beslutet sätts i kraft. En del av dem är i så tråkiga situationer i sitt liv att det kommer vara närmast omöjligt för dem att finna ett nytt boende. Har du betalningsanmärkningar eller skulder så finns det ingen som beviljar dig ett lån och det finns inga hyresföretag som hyr ut till dig heller. Har du förlorat jobbet under krisen kan du också säga hej då till möjligheter att skaffa ett nytt hem. De här människorna kommer att drivas från sina hem och kommer enbart kunna klara sig om de hittar godhjärtande andrahandsuthyrare som inte väljer bort dem på grund av ett olyckligt resultat under en kreditupplysning.

Idag finns det inga tvivel.

Jag röstar rödgrönt.

Att gå emot vallöftet i en sådan viktig fråga som marknadshyror får mig att tappa allt förtroende för Alliansen.

Filed under Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (49)

Rödgröna – Få mig inte att snubbla för mycket till höger nu

Ja, hej och hå. Livet är inte enkelt, det.

Jag har aldrig varit tydligt röd, det kan jag inte påstå. När jag var yngre kallade mig mina polare (som i stor usträckning antingen var vänsteraktivister eller miljöpartister) mig för GESTAPO på grund av min inställning att, ptja, jag hatade ju inte Moderaterna, exempelvis. Jag var garanterat mer röd än blå, men mina sympatier med högern gjorde mig i somliga av mina vänners ögon till högerextrem.

Ni vet hur det är. När man är ung. Mer politiskt extrem. Inte jag. Faktiskt aldrig. Har alltid varit tråkigt blandad som idag. Har aldrig varit extremnågonting, och kunde aldrig, trots mitt politiska intresse, sympatisera med Grön Ungdom, SSU, Ung vänster eller VERKLIGEN INTE Muf (som får sägas var värst, i mina ögon). Kunde faktiskt inte sympatisera med så många av mina feministpolare heller. Kunde, i ärlighetens namn, inte sympatisera med någon ung person överhuvudtaget som var politisk engagerad. Så jag satt mest på forum och diskuterade politik med folk som var trettio någonting. Att göra det på fest med jämnåriga var helt omöjligt. Så fort jag tog upp Socialdemokratrnas politik gentemot företagarna, och ville förorda Moderaternas hållning i det hela, så blev jag direkt ett svin som ville pissa på barnen i Afrika och en jävla jävla kapitalisjävel. Överdriver inte. BARNEN I AFRIKA var vanligt förekommande. Vad de hade med Sveriges politik rörande småföretagarna förstod jag väl riktigt aldrig, men det ska sägas att personerna i fråga som sa det inte heller visste det, när de väl fick uppgiften att förklara sitt påstående. Folk lagda åt höger träffade jag överhuvudtaget aldrig på. De fanns inte. De bodde väl på Östermalm eller Danderyd, inte på Södermalm, inte!

Min mor och far har olika politisk hållning. Min mor har alltid röstat blått. Ibland har jag haft svårt att förstå det, då jag nog skulle anse att många av hennes grundläggande principer är röda. Min pappa, däremot, har alltid röstat rött. Lika förvirrande där, ska sägas. Vi brukar främst tala om politiken gentemot småföretagare, och där ÄR han otvivelaktigt mer blå än röd. Jag har försökt avfärda det hela som en klassfråga genom livet. Min mor kommer från en fin, rik släkt. Växte upp i en herrgård med pigor och drängar. Arvet som kom från hennes sida av släkten var väl inte direkt fy skam heller, även om de flesta miljoner vid det laget spridits för vinden när ödet ville ha sitt slut. Pappa kommer från en familj som, även om det var en finare position i gruvan, och en ordentlig klassresa i bagaget, kom från gruvdrift. Smutsiga händer. Hårda tag. Allt det där.

Så det kanske ligger mer i arvet än vad man tror. Kanske är det därför jag också alltid varit blandad. Jag vet inte.

…

Vad är egentligen poängen med det här?
Valet 2010 har visat sig bli en mycket större fråga än vad jag trodde att det skulle bli. Jag har läst så mycket, mycket om vad alla vill. Skattesänkningar, skattehöjningar, vilka som påverkar mig, vilka som påverkar de behövande, vilka som påverkar Sveriges välstånd. Sjukskrivna. Allt.

Jag vet inte hur jag ska rösta längre. Från att vara mer röd än blå står jag och balanserar på mittenlinjen. Jag blev upprörd igår över Rödgrönas beslut att ta bort den halvering av arbetsgivaravgiften för folk under 26 som Alliansen införde. Samtidigt tycker jag att Rödgrönas förslag att sänka arbetsgivaravgiften för småföretagarna (förutsatt att den är stor nog att spela roll, typ en sänkning av i alla fall en tredjedel) är helt i rätt riktning. Det som förvånar mig lite, däremot, är att Alliansens sänkning av arbetsgivaravgiften för folk under 26 snarare kändes som ett typiskt förslag från Miljöpartiet – Medan Rödgrönas förslag att sänka arbetsgivaravgiften för småföretagare känns typiskt blått.

Jag kan säga såhär. Om jag får full arbetsgivaravgift igen så kommer det bli svårare för mig att ekonomiskt klara av mitt ideella arbete. Sänkningen av arbetsgivaravgiften innebar flera tusenlappar mer i månaden för mig som är ung frilansare. Jag är också väldigt oroad över alla unga som är anställda på företag som helt plötsligt kommer bli för dyra för företaget att ha kvar. Jag är också oroad över om företag kommer känna sig intresserade att ta in nytt blod i företagen nu när det egentligen inte finns något att vinna på det. Rikstagande, för all del, det kan gynna. Men en risk är en risk, och har man inte en fin kaka som lockar, varför ta den? Visst, ungdomar som varit arbetslösa en viss tid som är inskrivna på Arbetsförmedlingen kommer, för en viss tid, också att ha halverad arbetsgivaravgift. Men frågan är om det verkligen räcker, och vad händer med de mängder av ungdomar som går under profjektanställning eller som frilsansar?

Jag tror inte på det alls. Varken för egen del eller för andra ungdomar. Jag har bara ett år kvar av den tid jag har halverad arbetsgivaravgift, så ett längre sår i plånboken skulle det inte bli i vilket fall. Mina fördelar i det hela utplånas inom kort oavsett, men det här är trots detta ett stort skäl till varför jag går omkring och funderar på om det kanske ändå inte är så att jag, för första gången i mitt liv, ändå börjar snubbla mer åt höger än åt vänster.

Rödgröna. Ni kommer förlora jättemycket på erat förslag. Ta bort det.

Filed under Partipolitik, Politik och samhälle | Comments (11)